NYHET Den 22 juni beslutade regeringen att Vetenskapsrådet inte längre ska finansiera bidrag inom utvecklingsforskning, som bland annat rör forskning inom hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning i låginkomstländer. Beskedet kom mitt under pågående beredningsprocess. – Det är ett mycket dåligt beslut, säger rektor Hans Adolfsson.
Sedan 2013 har Vetenskapsrådet finansierat bidrag inom utvecklingsforskning, med riktade medel från regeringens biståndsbudget. Den 22 juni kom beslutet från regeringen och utrikesdepartementet att inga nya bidrag ska finansieras för 2023, och årets beredningsprocess avbryts. Från Umeå universitet låg 18 ansökningar och inväntade besked. Förra året tilldelades två projekt medel från utlysningen, om knappt 800 000 kronor respektive 4,6 miljoner kronor.
Årets inlämnade ansökningar kommer inte att bedömas.
Hans Adolfsson, rektor vid Umeå universitet.
BildMattias Pettersson– Det är ett mycket dåligt beslut som också är riktigt respektlöst gentemot alla forskare som skickat in ansökningar, och de personer som deltar i Vetenskapsrådets beredningsprocesser. Beslutet kom helt utan förvarning rakt över våra huvuden. Regeringen kunde åtminstone ha haft dialog med sektorn och förvarnat om att de avsåg att dra in medlen, säger Hans Adolfsson, rektor vid Umeå universitet.
Hans Adolfsson har i skrivande stund precis lämnat ett seminarium på Almedalsveckan där utbildningsminister Mats Persson (L) medverkade.
– Ministern sa vid seminariet att det är viktigt med dialog för att kunna jobba vidare framåt, men då är det viktigt att regeringen också lever som den lär, säger Hans Adolfsson.
Målet med utlysningarna av projektbidrag inom utvecklingsforskning har varit att stärka svensk forskning av högsta kvalitet, med särskild relevans för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling i låginkomstländer.
– Det slår ju undan benen på redan etablerade forskningssamarbeten och skapar också en väldigt konstig och dålig bild av Sverige, som tidigare har varit en aktiv partner inom just den här typen av forskning. Det kan få långsiktiga konsekvenser för samhällsutvecklingen i de länder vi jobbar med, huvudsakligen länder på södra halvklotet. Det får också stora konsekvenser för de forskare som nu inte kan bedriva viktig forskning tillsammans med sina forskarkollegor i dessa länder, säger Hans Adolfsson, och avslutar:
– Den här typen av snabba och ej förankrade beslut från regeringen skapar en osäkerhet i hela universitets- och högskolesektorn.
Forskare som sedan tidigare har ett pågående projekt inom utvecklingsforskning påverkas inte av beslutet, utan kan fortsätta som planerat fram till bidragsperiodens slut.
De två projekt som förra året tilldelades medel vid Umeå universitet tillhörde Institutionen för epidemiologi och global hälsa, varifrån flertalet ansökningar också hade skickats in till årets utlysning.
– Det läggs väldigt mycket tid på dessa forskningsansökningar, så bara stoppas allting mitt i. Det i sig är otroligt provocerande, det går inte att förstå den här processen, säger Anna-Karin Hurtig, professor tillika prefekt vid Institutionen för epidemiologi och global hälsa.
Hon betonar att de indragna medlen äventyrar forskningssamarbeten som har arbetats upp under lång tid, och som spänner över flera olika discipliner. Forskningen har rört allt från uppbyggnad av lokala hälso- och sjukvårdssystem till demokratiutveckling och klimatsmart energiförsörjning.
Anna-Karin Hurtig, professor och prefekt vid Institutionen för epidemiologi och folkhälsa.
BildMattias Pettersson– Det är inget som startas från en dag till en annan. Vi har samarbeten med till exempel Tanzania och Zambia som har pågått i 15–20 års tid. Med tanke på klimatförändringarna, coronapandemin och liknande har vi ju lärt oss att vi sitter ihop med resten av världen – vi kan inte separera oss. De här medlen har varit väldigt instrumentella för den typen av forskning, och beslutet är inkompetent och ogenomtänkt.
I dagsläget finns inte några liknande forskningsmedel i Sverige, som ersätter Vetenskapsrådets utlysning för utvecklingsforskning.
– Det kanske är något som kommer att utkristallisera sig med tiden, men det är svårt att se just nu. De fria projektmedlen är viktiga. Det är verkligen bedrövligt, på så många sätt. Det är nästan svårt att ta in, säger Anna-Karin Hurtig.
