NYHET Som en viktig del av sitt forskningsprojekt åkte doktorand Camila Urrea på en scoutingresa till flera norrländska sjöar för att både undersöka deras tillgänglighet och ta prover på hur närliggande gruvdrift har påverkat sjöarna. Fältstudierna möjliggjordes med hjälp av medel från Arktiskt Centrum vid Umeå universitet.
Camila Urrea är doktorand vid både Institutionen för ekologi, mijö, och och geovetenskap (EMG) och den Arktiska forskarskolan. Med hjälp av finansiering från Arktiskt Centrum kunde hon ge sig ut på flera fältstudier som var viktiga för hennes forskning.
Urrea berättar att hon under år 2023 har rest till flera sjöar i Västerbottens inland för att undersöka dem och ta prover.
– Eftersom mitt doktorandprojekt syftar till att reda ut olika aspekter av hur metallbrytning påverkar sjöar i norra Sverige är fältarbete jätteviktigt! Jag ägnade flera veckor åt att identifiera relevanta stängda, övergivna, och aktiva gruvor som är hydrologiskt kopplade till sårbara sjöar. Utifrån detta skapade jag en lång lista över sjöar i norra Sverige som jag kanske skulle vilja ta prover från. Med den här listan åkte jag och två av mina handledare, Åsa Berglund och Christian Bigler, iväg för att undersöka sjöarna, berättar Urrea.
Hon fortsätter att förklara hur svårt det kan vara med den här typen av fältstudier när det gäller tillgänglighet:
– Även med flygbilder och digitala kartor är det svårt att bedöma hur tillgängliga dessa platser skulle vara. Till exempel kan vägar vara igensnöade eller avstängda av gruvindustrin. Så en stor del av fältstudierna var att även undersöka tillgängligheten till dessa sjöar. Efter två bilresor, några kilometer på skidor på vintern och några båtturer på hösten kunde vi framgångsrikt ta prover på flera sjöar och visuellt bedöma tillgängligheten för andra platser som vi kanske återvänder till nästa år, säger Urrea.
Direkt hydrologisk koppling mellan Adakgruvan och Ruttjejauresjön.
Bild Maria Camila Urrea
– Nästa steg blir att analysera de insamlade proverna för att fastställa vilka platser som är metallförorenade och i vilken grad de är kontaminerade. Tidiga preliminära resultat har visat att sjön Ruttjejaure i Adak, Sverige, har drabbats hårt av Adak-gruvan 1932–1977. Sjön innehåller mycket arsenik, koppar och zink.
– Förutom möjligheten att samla in prover som är avgörande för min forskning, gav den här erfarenheten mig en känsla av stolthet över vikten av min forskning. Efter att ha kört förbi och besökt gruvplatser av olika storlekar som är både aktiva och övergivna, fick jag en djupare förståelse för hur dessa platsers inre arbete verkligen påverkar inte bara den lokala miljön utan också människorna i området. Under vår provtagning stötte vi på några ortsbor och det var tydligt att de var oroliga för högt innehåll av metall (till exempel arsenik) och näringsämnen i de närliggande sjöarna, förklarar Urrea.
Urrea anser att det är avgörande att förstå hur dessa sjöar påverkas av gruvindustrin.
– Medan vi arbetar för grön omställning och ett fossilfritt samhälle har den gröna industrin sett en snabb ökning av efterfrågan på mineraler. Berggrunden i norra Sverige är särskilt rik på de mineraler som behövs för att driva denna energi. Detta i kombination med klimatförändringar och den ökade tillgången på brytbar mark under en längre period är svenska Arktis särskilt sårbart för metallbrytning och parallella miljökonsekvenser. Idag finns det hundratals aktiva, stängda och övergivna gruvor runt om i norra Sverige, och dessa sårbara ekosystem återhämtar sig långsammare från störningar, utvecklar hon.
Hon avslutar med vad hon hoppas kunna bidra med:
– Förhoppningsvis kommer våra övergripande resultat att bidra till utvecklingen av tillförlitliga och skräddarsydda miljöriktlinjer som främjar hållbar gruvdrift.
