NYHET
Umeås högst rankade forskare inom ekologi och evolution, tredje högst i Sverige och 387 i världen. Det är inget dåligt facit för Christer Nilsson, professor emeritus på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet. Topprankingen betyder att många andra forskare har nytta av hans forskningsresultat inom restaureringsekologi.
Text: Ingrid Söderbergh
Christer Nilsson, pensionär och Anknuten som professor emeritus till Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
BildHans Karlsson
En fjäder i hatten
Hur känns det att vara så högt rankad?
– Bara bra, tack! Jag ser det som ett kvitto på att min forskning är viktig och att den engagerar forskare världen runt. Vad min ranking visar är nämligen inte bara att jag skrivit mycket utan framför allt att jag har många läsare som har nytta av mina resultat.
Vad betyder det för dig i din forskarroll och ditt forskarfält?
– Eftersom jag nu är pensionär betyder det inte så mycket mer än en fjäder i hatten. Men jag hoppas samtidigt att mina resultat ska inspirera andra att ta vid och utveckla forskningen ytterligare. De många citeringarna visar att fältet är angeläget och med tanke på befolkningsökningen och den ökande skövlingen av naturen kommer det att bli ännu mer betydelsefullt framöver.
Research.com vad är det för slags organisation?
– Research.com är en organisation som specialiserat sig på att synliggöra ledande forskares prestationer. De rangordnar forskare baserat på hur mycket de publicerat och i vilken utsträckning deras publikationer citerats.
Vilka kriterier baserar de rankingen på?
– De använder tre enkla mått: (1) antal internationella publikationer, (2) antal citeringar och (3) ett så kallat H-index som beskriver hur många av ens publikationer som är välciterade. Om man som jag har ett H-index på 74 betyder det att 74 av mina publikationer har citerats minst 74 gånger.
Vad har du forskat om, i stora drag?
– Jag har varit pensionär i fyra år nu och successivt fasat ut min mesta forskning. Men de senaste dryga 20 åren arbetade jag mest med restaureringsekologi. Jag ville veta vilka möjligheter det finns att återskapa skadad natur, framför allt längs vattendrag. Det går hyfsat bra att få tillbaka hydrologiska och geomorfologiska processer men det visar sig vanskligt att återfå växt- och djursamhällen. Om inte annat tar det mycket lång tid vilket man bör tänka på innan man gör ingrepp i naturen.