NYHET Mer än var tredje äldre i Umeå har problem med gången. Nästan 20 procent av dem har en speciell typ av ostadig gång som orsakas av förändringar i hjärnan. Många har så svåra besvär att det påverkar livskvaliteten. Mer än hälften har stora hjärnventriklar, ett tecken på för mycket ryggmärgsvätska i huvudet - ett tillstånd som kan gå att behandla. Det visar en ny avhandling vid Umeå universitet.
Jenny Larsson, doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap.
BildMattias Pettersson– Depressivitet, låg livskvalitet och nedsatt förtroende för den egna balansen, är vanligt bland personer med vissa typer av gångbesvär. Därför är det viktigt att undersöka om det finns en bakomliggande orsak som går att behandla, säger Jenny Larsson, doktorand vid Umeå universitet.
viktigt undersöka bakomliggande orsak
I sin avhandling vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet visar Jenny Larsson att ungefär hälften av de äldre med nedsatt gångförmåga har en neurologisk orsak till besvären. Av dem beskrivs varannan ha en generellt ostadig gång, ett tillstånd som med tiden kan utvecklas till en högre ordningens gångstörning, HLGD, higher-level gait disorder. Flera olika sjukdomar kan vara bakomliggande vid HLGD.
Ett känt behandlingsbart exempel, där HLGD är ett viktigt symtom, är idiopatisk Normaltryckshydrocefalus, INPH. Det hänger samman med en ökad mängd ryggmärgsvätska i huvudet som gör att hjärnans ventriklar, vätskefyllda hålrum, blir förstorade. I avhandlingen utforskar Jenny Larsson och forskargruppen hon ingår i kopplingen mellan HLGD och stora hjärnventriklar. Man undersökte också hur HLGD drabbar individen genom att studera livskvalitet, depressiva symtom, och förtroende för den egna balansen och gången hos individer med HLGD.
Resultaten visade att mer än en tredjedel, 38 procent, av den äldre befolkningen i Umeå hade gångbesvär. 5,8 procent hade HLGD, och 3,7 procent hade HLGD i kombination med stora hjärnventriklar. Stora hjärnventriklar var vanligare hos individer med HLGD än bland dem utan gångbesvär. Depressiva symptom, låg livskvalitet och nedsatt förtroende för den egna balansen och gången var vanligare hos individer med HLGD.
Idiomatisk normaltryckshydrocefalus, som karaktäriseras av HLGD, behandlas ofta framgångsrikt genom att man sätter in en shunt som reglerar flödet av ryggmärgsvätska.
– Eftersom för mycket ryggmärgsvätska i huvudet är något som ofta kan behandlas, finns därmed hopp om att kunna hjälpa många med HLGD och stora hjärnventriklar. Vid symptom på HLGD bör man därför överväga att göra en bildundersökning av hjärnan för att se om det finns stora hjärnventriklar, säger Jenny Larsson.
Avhandlingen baseras på en stor populationsbaserad studie där en tredjedel av befolkningen i Umeå kommun i åldrarna 65 – 84 år, fick svara på ett frågeformulär om gångbesvär. De som upplevde gångbesvär samt ett antal kontrollpersoner utan gångbesvär bjöds in till ett läkarbesök där gångbesvären kategoriserades. Andelen med HLGD beräknades. Hjärnventriklarnas storlek undersöktes med magnetkamera och jämfördes mellan dem med HLGD och kontrollpersoner utan gångbesvär. Depressiva symptom, förtroende för den egna balansen och gången samt livskvalitet jämfördes mellan individer med olika typer av gångbesvär och dem utan gångbesvär.
Jenny Larsson är legitimerad läkare och forskar på heltid. Hon påbörjar sin specialisttjänstgöring i neurologi vid Norrlands universitetssjukhus i början av nästan år.
Jenny Larsson, Institutionen för klinisk vetenskap, försvarar fredag 16 december kl. 9.00 sin avhandling: Populations-baserade studier om högre ordningens gångstörningar och hydrocefalus med fokus på ventrikelmorfometri i hjärnan och utfall av shuntkirurgi. Opponent Uwe Kehler, Askleipos Klinik, Hamburg-Altona, Tyskland. Huvudhandledare Jan Malm. Plats: Bergasalen, Norrlands universitetssjukhus eller digitalt via länk
