NYHET Utbyte av erfarenheter, kunskap och nya idéer. När AIMday ordnades för nionde gången samlades ett hundratal forskare, lärare och samhällsaktörer på campus för att prata om utmaningar kopplade till samhällsomvandlingen i norr.
Mötesdagen AIMday bygger på att olika samhällsaktörer på förhand skickar in frågor som de vill diskutera med universitetets forskare och lärare. I år var temat den högaktuella samhällsomvandlingen, som omfattar allt från hållbar utveckling och infrastruktur till befolkningsförändringar och digitalisering.
– Samverkan är särskilt viktigt i tider av snabb förändring. Vi behöver bygga ny kunskap tillsammans med hjälp av forskning, våra olika erfarenheter och specialistkunskaper inom allt från verksamhetsområden till branscher, inledde vicerektor Dieter Müller.
– Vi hjälper tjänstepersoner och pratar med politiker, men att vara forskare och kunna visa att "så här är det", gärna med hjälp av statistik och kvantdata, har en viss dignitet. Här skulle jag vilja se mer verksamhetsnära forskning och interaktion som kan stötta exempelvis policyutveckling, sade Anna-Karin Waenerlund, folkhälsostrateg på Länsstyrelsen Västerbotten.
BildLena HolmbergEn gnagande oro i många samtal var att den sociala hållbarheten ofta tycks hamna i skymundan.
– Det talas mest om att vara ledande i den gröna omställningen, om ekonomiska vinster och om hur många som ska flytta hit, men samhället är inte riggat för det. Vi måste komma ihåg människorna i allt som pågår och titta på vilka konsekvenserna blir, underströk Monica Forsman, sakkunnig i jämställdhet på Länsstyrelsen Västerbotten.
Utmaningen ligger både i att få politiker och medier att uppmärksamma de mänskliga frågorna och i att faktiskt låta folk komma till tals. Irina Mancheva, som forskar inom statsvetenskap, lyfte att det även med de bästa intentioner är svårt att ge medborgare verkligt inflytande, eftersom de inte deltar i exempelvis arbetsgrupper på samma villkor som tjänstepersoner.
– Det krockar med privatpersoners liv att behöva sitta i möten och vara med i referensgrupper. I slutändan kan det bli som en sorts greenwashing – man har inte fått inflytande i ett beslut, men ens namn står ändå där.
Samma dynamik återkom i flera sammanhang. Det är svårt för en part med mindre makt att göra sig hörd och verkligen kunna påverka, oavsett om det handlar om förhållandet mellan privatpersoner och kommuner, Sverige och EU, eller facket och stora arbetsgivare. Omställningen ska helst gå fort, vilket ytterligare ökar risken för att någon blir eller känner sig överkörd.
– På senare tid har den svenska modellen och våra kollektivavtal satts under press. Främst genom Tesla-konflikten, där ett globalt företag deklarerat att de helt enkelt inte är intresserade av att följa lokala spelregler, förklarade David Karlsson från Sveriges största fack Unionen. Han och kollegan Susann Danielsson fanns på plats för att diskutera vad den ökade internationaliseringen kan innebära för relationen mellan arbetstagare och arbetsgivare.
BildLena HolmbergVäxande problem med integration, missbruk och våld, obalans mellan förutsättningar för kustområden och inland, på arbetsmarknaden och inom utbildning är andra oönskade effekter som tyvärr kan följa på samhällsomvandlingen.
– En stor samhällsfara är att majoriteten av alla grundstudenter är kvinnor, då de har bättre betyg. Det gör att vi riskerar få en kader unga män som inte tar sig in på vare sig universitet eller arbetsmarknad och kan söka sig till en mer toxisk kultur, varnade Anita Pettersson-Strömbäck, lektor i psykologi.
Undersökningar visar att män tjänar mer än kvinnor i samtliga av länets kommuner, utbildningsnivå till trots. Samhällsomvandlingen och de stora industrietableringar den för med sig riskerar att upprätthålla den obalansen.
– Jobben som kommer till norra Sverige i och med omställningen är på gymnasienivå. Varför ska unga män utbilda sig när de får ett välbetalt jobb ändå? frågade sig Lena Finne Jansson, chef över enheten för strategisk hållbar utveckling på Örnsköldsviks kommun.
Här var man överens om att lösningen inte stavas enskilda punktinsatser utan långsiktigt arbete, förebyggande och att försöka förändra normer.
– I Dorotea känner politikerna stor stolthet över att unga nu är med och bestämmer. Formellt så finns exempelvis ett ungdomsråd som ligger under kommunfullmäktige. Informellt så har beslutsfattare börjat äta lunch i skolorna ibland, så att man kan säga hej i korridorerna och få en relation, berättade Linda Tjälldén, projektledare inom den ideella föreningen Youth 2030 Movement som hjälper kommuner att ändra sina attityder och inkludera unga i omställningen. Till vänster i bild kollegan Helena Forsgren.
BildAnna TillasUnder dagen gavs många spännande tillfällen till utbyte mellan områden som annars inte självklart möts. Bland annat då Kulturförvaltningen ville prata om kulturens betydelse i Umeå kommun. Det är svårt att mäta kulturens värde i kronor och ören, samtidigt är det en nödvändighet när budgetar ska förhandlas. Än viktigare blir det när kritiska röster ifrågasätter att kultur finansieras med offentliga medel.
Här lekte Fredrik Norberg, universitetslektor vid Institutionen för epidemiologi och global hälsa, med tanken på att applicera angreppssätt från hälsoekonomi på kultur. Han förklarade att hälsa är ett område där vi är beredda att satsa stora resurser på en relativt liten grupp för att undvika svåra följder. Man skulle kunna tänka på motsvarande sätt med kulturen.
– Kanske måste det få kosta mycket att erbjuda kultur för en liten grupp som annars riskerar att hamna i utanförskap och då kosta ännu mer? Det borde gå att modellera, precis som man gör inom ekonomin. Vad händer med folkhälsan om vi gör en viss kultursatsning? Och vad händer om vi inte gör den?
Liksom kulturen fyller idrotten en viktig funktion i att främja folkhälsa och minska utanförskap. Idag finns en stor rörelse i länet med omkring 580 idrottsföreningar som glädjande nog engagerar lika många tjejer som killar. Men medan kustområdena växer har inlandet det tuffare.
Trenden går mot att stora föreningar med starka kanslier blir allt större, medan de små, ideellt drivna föreningarna får allt svårare att konkurrera om offentlig finansiering. Något som hotar tära på både eldsjälarnas ork och bredden av aktiviteter som erbjuds.
– Det är en folkhälsofråga att barn och unga, ja även äldre, har en meningsfull fritid överallt. Dessutom fungerar idrottsföreningarna inkluderande ur ett demokratiskt perspektiv, lite som ”fredsambassadörer” för livet mellan husen, menade Micke Eriksson, verksamhetschef på RF-SISU. Här tillsammans med kollegan Niklas Lindmark (till höger).
BildLena HolmbergForskarna Cecilia Stenling och Maria Johansson från Pedagogiska institutionen var intresserade av att samarbeta med RF-SISU kring utmaningen att hitta verktyg för att bygga fler robusta föreningar utan att döda det ideella engagemanget.
– Vi vill titta närmare på vilken roll kanslisten har i att möjliggöra ideellt engagemang och vilka typer av professionaliseringsprocesser som hjälper eller stryper detsamma. Här har den forskning som finns sällan tagit hänsyn till "den vanliga föräldern", sade Cecilia Stenling.
Ett problem som små idrottsföreningar delar med dito kommuner är bristen på resurser, och behovet av draghjälp från sina större motsvarigheter. Detta försöker Region Västerbotten nu möta via projektet Digitala Västerbotten i samverkan.
– Företag och invånare förväntar sig samma service överallt, rörande allt från bygglovsansökningar till socialtjänst. Men förutsättningarna skiljer sig vida åt. I Dorotea finns bara två IT-ansvariga som ska klara allt från att driva den digitala utvecklingen till att hantera lagkrav, medan Umeå kommun har lika många anställda som det finns invånare i Lycksele. Det är orimligt, förklarade samordnaren Malin Bergvall.
Initiativet att jobba tillsammans uppmuntrades av informatikforskaren Ted Saarikko som berättade att det fanns lyckade exempel på kommuner som gått ihop för att få stordriftsfördelar, bland annat i Mälardalen. Alla behöver alls inte uppfinna hjulet vad gäller sådant som hårdvara, drift, upphandling och juridik. Samtidigt höjde han ett varningens finger för att skapa ett "Frankensteins monster" av tekniska lösningar som är bra var för sig, men som inte passar ihop med varandra eller med verksamheternas behov.
– Hur ska vi som ansvarar för några av landets minsta kommuner göra för att kunna dra nytta av digitaliseringens möjligheter, undvika fallgroparna och erbjuda jämlik service i stad och landsbygd? Den frågan ville Tapio Alakörkkö och Malin Bergvall från Region Västerbotten fortsätta utforska tillsammans med informatikforskaren Ted Saarikko.
BildLena HolmbergVid dagens slut hade var och en av de drygt 30 inskickade frågorna ägnats en timmes samtal. Många deltagare fick med sig både värdefulla perspektiv och nya kontaktuppgifter hem.
– De som vill fortsätta utforska goda idéer från AIMday har möjlighet att söka upp till 85 000 kronor i såddmedel för till exempel en förstudie eller ett pilotprojekt, upplyste projektledaren Ewa Lantz från Enheten för forskningsstöd och samverkan.
För en del kommer dagen att leda vidare till större samarbeten. Andra såg det som en vinst i sig att ha fått tillfälle att otvunget diskutera komplexa frågor, utan press att enas om en slutsats under avsatt tid. Oavsett tyder de positiva tongångarna från både premiärbesökare och veteraner på att AIMday fortsatt är ett viktigt forum för samverkan.
– Superintressant dag med kreativa dialoger som kan leda till något mer! Den här typen av nätverkande känns viktigt för att få in att alla kan vara delaktiga i det som händer och tillsammans skapa möjligheter för ett mer hållbart samhälle, tyckte Carola Fallgren, projektledare vid Arctic Design Center, som arbetar med gestaltad livsmiljö i norra Sverige.
BildLena Holmberg