NYHET För att kunna genomföra beslutade satsningar för ökad delaktighet inom hälsovården, måste beslutsfattarna vara medvetna om skillnader i hur olika tjänstemän tolkar uppdraget. Det visar Rakhal Gaitonde i sin avhandling vid Institutionen för epidemiologi och global hälsa som han försvarar 28 februari.
BildLena Mustonen, Picasa
En nyckelkomponent i program och politik för att stärka tillgången till och funktionen av hälsosystem i låg- och medelinkomstländer har varit att öka engagemanget bland de människor som hälsosystemet tjänar.
Dessa ansträngningar inkluderar att få människor att delta i prioritering, att övervaka om de tjänster som ska tillhandahållas verkligen tillhandahålls och ge återkoppling till hälsosystemet på så sätt att de känner att systemet kan förbättras. Bland dessa, kallas processen där samhället försöker hålla hälsosystemet ansvarigt för åtagandena, gemenskapsbaserat ansvar.
Ökande samhällsengagemang och gemenskapsbaserad ansvarsskyldighet har upprepats ytterligare under den senaste globala konferensen om primärhälsovård i Astana arrangerad av Världshälsoorganisationen och av FN: s internationellt accepterade sociala utvecklingsmål.
Trots det globala och lokala stödet för samhällsengagemang har själva genomförandet av politik för att möjliggöra detta varit en besvikelse på nationell nivå. I sin avhandling har Rakhal Gaitonde följt ett sådant försök att implementera en progressiv modell för samhällsövervakning och hälsoplanering i Indien. Trots positiva erfarenheter fortsatte programmet inte efter de två första åren. I sin forskning försökte han förstå orsakerna till att en politik för samhällsengagemang som fokuserade på att öka äganderätten till hälsosystemet av samhället som det tjänar genom att stärka systemen för ansvarsskyldighet, inte kunde integreras i hälsosystemets dagliga funktion.
Forskningen syftar till att förstå de processer som är involverade i hur olika komponenter i en viss politik förstås och vidare hur åtgärder för att implementera dessa komponenter utformas av de ansvariga tjänstemännen vid hälsodepartementet. För detta fokuserade forskningen på genomförandet av en politik för att öka samhällsengagemang som infördes i National Rural Health Mission (senare kallat National Health Mission) i Indien. Forskningen genomfördes i den södra indiska delstaten Tamil Nadu.
Forskningen försökte förstå implementeringsprocessen genom att studera relevanta dokument samt intervjuer med dem som var involverade i implementeringsprocessen. Det gick då att se att olika tjänstemän förstod begreppet samhällsengagemang och hur det skulle kunna bidra till att hälsosystemet stärktes på olika sätt. Dessa skillnader berodde eventuellt på olika antaganden med avseende på orsakerna till problemen och luckorna i hälsovården i första hand. Att inte erkänna dessa skillnader och inte göra försök att ta itu med dessa skillnader för att komma fram till en delad förståelse kan leda till att politiken inte genomförs på det sätt som den ursprungligen var avsedd.
Forskningen kräver mer uppmärksamhet på vilka olika sätt som viktiga beslutsfattare förstår olika problem. Det kräver också att systemen stärks för att ta itu med dessa skillnader när organisationer utvecklar delad förståelse med avseende på de problem de försöker lösa. Även om avhandlingen fokuserar på situationen i den sydindiska delstaten Tamil Nadu, kan den ha relevans för förhållandena i betydligt fler länder.
Rakhal Gaitonde, Institutionen för epidemiologi och global hälsa, försvarar fredag 28 februari kl. 9.00. sin avhandling Ansvarsfrihet inom Indiens hälso och sjukvårdsystem: implementering av ett nytt program på gräsrotssnivå. Fakultetsopponent Sara Van Belle, Institutet för tropisk hälsovård, Antwerpen, Belgien. Huvudhandledare Anna-Karin Hurtig. Plats: Naturvetarhuset , sal N440.
