NYHET Försäkringskassans möjligheter att samverka för att få sjukskrivna tillbaka i arbete försvåras av ett oklart regelverk som kräver mer än det tillåter.
Lena Enqvist, Juridiska institutionen
BildSofia StrömgrenFörsäkringskassan har ett ansvar att samverka med andra aktörer som på olika sätt ansvarar för personer med nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom, till exempel Arbetsförmedlingen och hälso- och sjukvården. Både från politiskt och rättsligt håll ställs dessa krav på samverkan dels för att undvika att personer hamnar mellan stolarna när de slussas mellan olika myndigheter, dels för att Försäkringskassans handläggning ska bli mer effektiv. I förlängningen är ett självklart mål att personer snabbare ska komma tillbaka i arbete och att sjukfrånvaron ska minska.
- När Försäkringskassan samverkar med Arbetsförmedlingen och hälso- och sjukvården utbyter man till exempel känsliga uppgifter om personers hälsotillstånd eller rehabiliteringsbehov. Det sker inte bara för att stödja rehabiliteringen tillbaka i arbete, utan uppgifterna används även som underlag för att besluta om rätten till ersättning. Det är därför viktigt att samverkan sker rättssäkert. I min avhandling har jag analyserat vilka rättsregler och rättsliga principer som ger möjligheter för Försäkringskassan att samverka med Arbetsförmedlingen och hälso- och sjukvården, men också vilka begränsningar som finns för sådan samverkan, säger Lena Enqvist, doktorand i rättsvetenskap vid Umeå universitet.
Hur Försäkringskassan kan agera när den samverkar regleras i flera olika lagar och bestämmelser. För att förstå vad Försäkringskassan ska, bör eller får samverka om måste dessa regelverk sättas i sammanhang med varandra.
- Regler som påverkar Försäkringskassans möjligheter till samverkan hittas till exempel i regeringsformen, förvaltningslagen, myndighetsförordningen, Försäkringskassans egen myndighetsinstruktion, socialförsäkringsbalken, offentlighets- och sekretesslagen, dataskyddsförordningen samt lagen om försäkringsmedicinska utredningar. Vad jag bland annat har kunnat se när jag har analyserat dessa bestämmelser tillsammans är att det finns ett glapp mellan vad som är Försäkringskassans uppdrag och vilka befogenheter man har för att kunna genomföra det uppdraget. Det kan exempelvis göra det svårt för Försäkringskassans handläggare att veta vilka möjligheter de har att anpassa handläggningens innehåll och de beslut som ska fattas till de behov och önskemål som framkommer i samverkan, till exempel om vilka insatser eller ersättningsformer som framstår som mest lämpliga, utan att de åsidosätter sitt uppdrag att vara objektiva, behandla lika fall lika och fatta självständiga beslut, fortsätter Lena Enqvist.
- Det behövs inget nytt regelverk, men de här frågorna behöver lyftas bland annat i domstol och av justitieombudsmannen samt riksdag och regering, för att Försäkringskassan ska kunna få bättre ledning i hur regelverket ska tolkas. En risk är annars att rättssäkerheten i handläggningen av försäkringsärenden kan påverkas negativt av att Försäkringskassan samverkar, avslutar Lena Enqvist.
Lena Enqvist är född och uppvuxen i Hörnefors. Hon är utbildad jurist vid Umeå universitet och doktorand vid Juridiska institutionen.
Fredagen den 13 september försvarar Lena Enqvist, Juridiska institutionen vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: En myndighet i samverkan. Försäkringskassans rättsliga förutsättningar att samverka med Arbetsförmedlingen samt hälso- och sjukvården. Disputationen äger rum klockan 10:15 i sal s205h, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent: Professor Henrik Wenander, juridiska institutionen vid Lunds universitet
