NYHET Förutsättningarna för att nya djurarter ska bildas borde vara större då populationer är geografiskt åtskilda än om de lever sida vid sida. Ödlor på den västindiska ön Martinique visar att så inte är fallet. Resultaten förvånar forskarvärlden.
Studien är publicerad i tidskriften i PloS Genetics av forskare vid Bangor University i Storbritannien samt Helena Johansson, postdoktor vid Umeå universitet.
– Resultaten utmanar den traditionella synen på hur arter bildas, säger huvudförfattaren Roger Thorpe, Bangor University till tidskriften Science.
När anolisödlorna kom till den karibiska ön Martinique för över åtta miljoner år sedan bestod den av fyra separata, små öar. Ödlorna levde fysiskt isolerade från varandra och på sikt borde detta ha lett till att nya arter bildades, enligt de etablerade evolutionsteorierna. Så blev inte fallet.
Vulkanutbrott och bergsbildning har med tiden sammanlänkat Martinique till en enda, stor ö.
– Överraskande nog kan det vara större chans att nya arter bildas nu när Martinique består av en enda ö, berättar Helena Johansson.
Orsaken till detta är starkt selektionstryck. Ödlorna har utvecklat vissa egenskaper som är anpassade efter den miljö de lever i för att öka chanserna att sprida sina gener. På Martinique finns relativt extrema naturtyper nära varandra; inom 15 km förändras landskapet från torr kustmiljö till blöt tropisk regnskog på hög höjd. Anolisödlorna är utspridda över hela ön och har anpassat sig i till exempel mönster och färger i respons till selektionstrycket från de varierande miljöerna. Till exempel är ödlorna vid kusten beiga med svarta ränder medan ödlorna i regnskogen är gröna och har vita prickar. Med genetisk analys visar forskarteamet att de ödlor som levt isolerade från varandra i flera miljoner år men i liknande miljö var mer lika varandra genetiskt än de ödlor som idag lever i olika miljöer men som inte varit geografiskt isolerade. Trots att populationer från de olika miljöerna befinner sig nära varandra och skulle kunna korsa sig visar genetisk analys att det sällan sker. Det som verkar spela störst roll för att nya arter ska bildas är alltså skillnader i miljö.
Forskargruppen har analyserat DNA från enskilda ödlor från hela ön för att upptäcka hur stora förändringarna varit under den tid som ödlorna varit isolerade från varandra. De har använt en molekylär klocka – korta DNA-segment där mutationer har ansamlats i en jämn takt. På detta sätt har de kunnat identifiera fyra genetiska sekvenser som motsvarar den ursprungliga ödlepopulation på Martinque. Analysen visar att de isolerade ödlepopulationer började skilja sig åt för åtta miljoner år sedan, då de anlände till öarna. Däremot lyckades inte ödlorna ansamla tillräckligt med mutationer för att kunna bilda egna arter innan Martinique fogades samman till en enda ö och återförenade ödlepopulationerna.
Studien har titeln “Genetic Tests for Ecological and Allopatric Speciation in Anoles on an Island Archipelago” och finns att läsa på:
www.plosgenetics.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pgen.1000929
Helena Johansson, postdoktor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskapTeleon: 090-7869777
E-postadress: helena.johansson@emg.umu.se
Redaktör: Karin Wikman