NYHET Arktiska växtplankton överlever långa polarvintrar, med låga temperaturer och lite ljus. Sinéad Collins, professor i mikrobiell evolution vid University of Edinburgh och mottagare av stipendiet Borealis UMF Fellowship, leder det nya projektet som ska ge svar på vilka egenskaper som gör de arktiska planktonen unika.
Sinéad Collins är professor i mikrobiell evolution vid Institute of Ecology and Evolution vid University of Edinburgh och medlem av Royal Society of Edinburgh.
BildKristina ViklundVad är det som gör att arktiska växtplankton är just arktiska? Vilka specifika anpassningar är det som gör att de klarar övervintringen i is under långa, mörka polarvintrar? I det nya forskningsprojektet fokuserar professor Sinéad Collins på hur växtplankton svarar på förändringar i sina miljöer, både när många miljöfaktorer förändras samtidigt och när miljöförhållanden växlar över tid.
- Vi är särskilt intresserade av att koppla ihop dessa två, där både ekologiska och evolutionära krafter spelar in. Våra resultat kommer sedan att ligga till grund för marina ekosystemmodeller, vilka kan användas för att förklara och förutsäga primärproduktionen i haven, säger hon.
Det tvååriga stipendiet, Borealis UMF Fellowship, riktar sig till framgångsrika marina forskare och ger stipendiaten bland annat tillgång till UMF:s forskningsinfrastruktur.
- Vi är mycket glada över att välkomna professor Sinéad Collins. Borealis-stipendiet ger en unik möjlighet att ytterligare flytta fram gränserna för vad vi vet om effekterna av klimatförändringar på marina ekosystem vid kyligare breddgrader. Här sker uppvärmningen 3-4 gånger snabbare än i andra delar av världen, vilket gör att området fungerar som en "kanariefågel i kolgruvan", säger professor Nick Kamenos, föreståndare för Umeå marina forskningscentrum.
Experimenten kommer att utföras i mesokosmer vid Umeå marina forskningscentrum. I dessa finns möjlighet att genomföra storskaliga vatten- och sedimentexperiment, inklusive isbeläggning, under mycket kontrollerade former.