Nya rön om kopplingen mellan luftföroreningar och demens

Tidigare forskning har visat på ett samband mellan exponering för luftföroreningar och risk för demens. I sin avhandling Air Pollution and Dementia in Low Exposure Areas - The Role of Noise, Olfaction and the APOE gene fördjupar John Andersson, doktorand vid Institutionen för psykologi, Umeå universitet, kunskapen om hur detta samband ser ut.

John Andersson, doktorand vid Institutionen för psykologi, Umeå universitet.

BildUlrika Sahlén

– Jag undersökt om trafikbuller, luktsinnet och en genetisk riskfaktor för demens har någon betydelse för det här sambandet. Demens är en vanlig sjukdom som inte bara kostar samhället väldigt mycket pengar, utan också orsakar mycket mänskligt lidande. Antalet dementa kommer att öka på grund av att vår livslängd ökar. Dessutom ökar andelen av världens befolkning som bor i städer och därför utsätts för större halter av luftföroreningar. Därför blir det också viktigt att studera sambanden mellan föroreningar och demens, säger John Andersson.

Vissa mer känsliga för skadliga luftföroreningar

I sin forskning har John Andersson använt sig av data från Betula-projektet, en stor studie om åldrande och hälsa som pågått i Umeå sedan 1988. Han har också samarbetat med forskare från SMHI, och från Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet. De senare har tagit fram modeller som beskriver nivåerna av små partiklar och trafikbuller över Umeå med omnejd.

– Studierna i avhandlingen visar att långvarig exponering för högre halter luftföroreningar, såväl kväveoxider som små partiklar, är förenat med en högre risk för demens även vid de relativt låga halter vi har i Umeå. Förenklat kan man säga att den som bor i ett av de mest förorenade områdena i Umeå har ungefär 40% större risk att få demens jämfört med någon i ett av de minst förorenade områdena, vilket stämmer överens med tidigare forskning. Det som däremot är nytt, är att vi kunde se att de med sämre luktsinne eller som är bärare av genvarianten APOE-ε4, är känsligare för de skadliga effekterna av luftföroreningar. Faktum är att vi inte såg några statistiskt signifikanta samband mellan föroreningar och demens hos de med bättre luktsinne, eller hos de som inte bär på APOE-ε4.

Resultaten visar också att trafikbuller inte verkar bidra till någon ökad demensrisk, och att exponering för luftföroreningar inte hade något samband med sämre luktsinne.

– Här är det viktigt att poängtera att vi inte kan uttala oss om huruvida de här resultaten gäller även för områden med högre halter av luftföroreningar. Jag har ju undersökt Umeå i min forskning, en stad som har förhållandevis god luftkvalitet. Forskning om kopplingen mellan luftföroreningar och demens har gjorts i större och mer förorenade städer, som t.ex. Mexico City, Taipei, och London, och det skulle vara intressant att ytterligare fördjupa kunskapen om områden med lägre halter av föroreningar, säger John Andersson.

Problematisk biltrafik i stadsmiljöer

John Andersson tydliggör att man inte ska tolka hans resultat som en uppmaning till att alla som bär på genvarianten APOE-e4 bör flytta ut från stan.

– Istället bör de här resultaten ses som ytterligare ett argument för att biltrafiken i stadsmiljöer bör minska, även i en relativt liten stad som Umeå. Tyvärr räcker det inte att ersätta bensindrivna bilar med elbilar. De partiklar som ger upphov till skadliga effekter på hjärnan kommer nämligen till stor del från vägslitage, framförallt där vi kör med dubbdäck om vintern. Men om vi lyckas minska biltrafiken kommer det sannolikt ge märkbart positiva effekter för Umebornas hälsa.

Läs avhandlingen: Air Pollution and Dementia in Low Exposure Areas - The Role of Noise, Olfaction and the APOE gene