Ny utrustning är ingen genväg till önskad undervisning

Andreas Westerberg

BildJonas Westling

Jag är väldigt fascinerad över att videon fick så stort genomslag i skolan på 1980-talet trots att den inledningsvis hade väldigt dåligt rykte

Andreas Westerberg säger att från det sena 1800-talets skolbänkar till det tidiga 2000-talets datorer tar hans avhandling itu med frågor om hur katederundervisning, grupparbeten, och individualisering har förändrats över tid. Och att särskilt intresse riktas mot betydelsen av om förändringen kommit ur den formella styrningen av skolan eller ur processer i det omgivande samhället.

– Just nu vill politiken bromsa skolans digitalisering och driva undervisningen från skärm till pärm. I ett sådant läge bidrar min forskning med värdefulla kunskaper, säger Andreas Westerberg.

Höga förväntningar

Resultaten av hans forskning visar att förväntningarna på ny utrustning ofta varit hög men att dessa förväntningar i senare skeden har vänts till besvikelse. 

– Detta var tydligt när elevdatorerna bredde ut sig i skolan runt 2010. Det var en starkt styrande samhällstrend som först lovade en massa positivt, men som sedan upplevdes skapa problem.

– Men det var också något liknande på 1930-talet då skolbänkarna förändrades mycket för att man ville komma bort från katederundervisningen, fortsätter Andreas. Nya skolbänkar tänktes bana väg för något nytt, men även dessa kom att stödja det där med att sitta still och vara tyst.

Stöttat, hindrat eller dolt

Westerbergs forskning pekar samtidigt på att skolans utrustning inte har varit passiva eller neutrala förslag till undervisning. Historiskt sett har utrustningen stöttat vissa undervisningsideal och hindrat eller dolt andra. 

– När grundskolan skulle förverkligas uppstod vissa slitningar kring det där. Ambitionen var att skolan skulle fostra eleverna till självständigt utforskande samhällsmedborgare, men för att det skulle fungera i stor skala behövde lärarna skapa noggrant uttänkt undervisning, med förutbestämd utrustning och stegvis progression. Undervisningen kunde därmed upplevas som styrd och strömlinjeformad.  

Han nämner här hur skolutrustningen också har förändrats beroende på hur den har använts eller vilka ideal den varit kopplad till. 

– En sådan förändring är själva klassrummen. Under vissa tider har de varit rum för lyssnande och läsande, men i andra tider har de varit som en slags verkstäder där elever skulle samarbeta och skapa sina egna kunskaper.

Videons genomslag

Andreas Westerbergs avhandling behandlar skolutrustning och undervisningsideal från 1860-talet och fram till åren runt 2010. Man kan undra om det är någon observation från denna långa tidsrymd som särskilt förvånat honom.

– Jag är väldigt fascinerad över att videon fick så stort genomslag i skolan på 1980-talet trots att den inledningsvis hade väldigt dåligt rykte. Lärare var drivande i protesterna mot videovåldet, men videotekniken spreds ändå snabbt inom skolan, till stor del på lärares initiativ, avslutar Andreas Westerberg.