Ny professor – studerar hur växtceller finner sin form
NYHET
Markus Grebe forskar på hur de minsta byggstenarna hos levande organismer, celler, får sin form, hur de orienterar och delar sig i rätt riktning inom en vävnad.
Multicellulära organismer som människor, många andra djur och växter är uppbyggda av flera olika celltyper. Det är viktigt att förstå hur celler får sin form och hur de är orienterade bredvid varandra på rätt sätt inom ett vävnadsskikt eller organ. Felaktigheter i dessa processer kan skada organismens tillväxt och utveckling och leda till en för tidig död, missbildning av organ eller till utveckling av cancer.
I sin forskning har Markus Grebe fokuserat på formbildning hos växtceller där han har upptäckt molekyler som reglerar cellernas form. Det har visat sig att växthormonet auxin samordnar cellernas form inom vävnadslagret och kontrollerar placeringen av proteiner vid specifika sidor av celler. Dessa proteiner kontrollerar i sin tur ändringar av cellers form.
Markus Grebes framtida forskning riktar in sig mot att reda ut de molekylära nätverk som ligger bakom formandet av celler, samt i samarbete med kollegor inom fysik och matematik skapa modeller och förutsägelser för ändring av cellers form.
Markus Grebe utsågs till professor den 15 oktober 2012.
Biografi
Markus Grebe föddes i Berleburg, Tyskland, 1967. Han studerade biologi i Giessen, Tyskland, och i Sussex, Storbritannien, och tog sin Diplomexamen 1994. Han avlade doktorsexamen i genetik vid universitetet i Tübingen, Tyskland, 1999. Under sin postdoktortid vid Universitetet i Utrecht, Nederländerna, erbjöds han EMBO och Marie-Curie postdoktorala stipendier. Han värvades som gruppledare till Umeå Plant Science Centre under 2003 och blev docent vid Sveriges Lantbruksuniversitet 2006. År 2007 antog han en position som universitetslektor vid fysiologisk botanik, Umeå universitet.
Han erhöll ERC Starting Grant från Europeiska forskningsrådet i internationell konkurrens 2010 och var 2012 huvudansökande till ”ShapeSystems”, ett tvärvetenskapligt projekt finansierat av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.