NYHET
Vad har en fjord i norra Norge gemensamt med framtidens klimatutmaningar? Mer än du kanske tror. I den nya dokumentären "Fjords frontiers: Digging into the future of climate change" tar forskarna Eric Capo och Erik Björn oss med på en resa genom fjorden. Här, under Rossfjordsvatnets istäckta yta, utforskas hur giftiga föreningar bildas i syrefria miljöer – och vilka ledtrådar dessa vatten kan ge om vår framtid i en allt varmare värld.
Text: Elin Olsson
Foto från dokumentären "Fjords frontiers: Digging into the future of climate change".
BildEric Capo
En skarp bris sveper över Rossfjordsvatnet i norra Norge. På ytan är fjorden stilla och skenbart orörd, men under dess vattenyta döljer sig en historia som sträcker sig tiotusentals år bakåt – och som kan ge ledtrådar till hur vår framtid kommer att se ut. Just här har forskarna Eric Capo och Erik Björn, båda vid Umeå universitet, grävt djupt i fjordens sediment och vattenmassor för att undersöka ett av klimatforskningens mest brännande ämnen: hur giftiga föreningar som metylkvicksilver bildas och sprids i syrefria ekosystem.
Deras arbete är inte bara dokumenterat i vetenskapliga artiklar utan även på film. Dokumentären "Fjords frontiers: Digging into the future of climate change" premiärvisades den 12 december på Curiosum, och forskarna ser fram emot att dela sin forskning med en bredare publik.
Syrebrist får negativa effekter
I hjärtat av deras forskning ligger frågan om hur syrebrist i vattenekosystem, som förvärras av klimatförändringar och övergödning, påverkar bildningen av metylkvicksilver. Denna extremt giftiga förening kan produceras av mikroorganismer i syrefria miljöer och ackumuleras i fisk, vilket i slutändan kan utgöra en hälsorisk för människor.
– Vi ser att syrebrist i kustzoner och hav ökar med den globala uppvärmningen, och detta kan leda till en ökning av metylkvicksilverproduktion. Vi vill förstå de nyckelprocesser som styr detta, för att kunna förutspå vilka områden som är mest sårbara i framtiden, säger Erik Björn, professor vid Kemiska institutionen.
Vi ville ge en bild av vad det innebär att vara forskare och arbeta med klimatförändringar. Samtidigt hoppas vi inspirera unga att bli forskare och engagera sig i de stora miljöutmaningarna.
Genom att analysera sedimentarkivet i Rossfjordsvatnet samt studera den mikrobiella mångfalden i fjorden, har forskarteamet fått ny kunskap om hur dessa processer fungerar. Ett tidigt fynd är att metylkvicksilverhalterna ökar kraftigt i syrefritt vatten – ett resultat som nu ligger till grund för vidare analyser.
– Det var i linje med våra förväntningar, men det verkligt viktiga är att ta reda på om detta styrs av de kemiska egenskaperna hos kvicksilvret eller av mikroorganismernas biologi, berättar Eric Capo, biträdande universitetslektor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap.
Från labb till filmduk
Att dokumentera forskningen i filmformat var ett nytt grepp för Eric och Erik. Idén föddes ur en vilja att visa människor hur forskning går till och vilka frågor som driver vetenskapen framåt.
– Vi ville ge en bild av vad det innebär att vara forskare och arbeta med klimatförändringar. Samtidigt hoppas vi inspirera unga att bli forskare och engagera sig i de stora miljöutmaningarna, säger Eric Capo.
Dokumentären ger tittarna en inblick i allt från provtagning på plats till avancerade analyser i laboratoriet. Genom att förena vackra naturbilder med pedagogiska förklaringar hoppas forskarna att filmen ska vara både engagerande och lärorik.
Premiärnerv och allmänhetens frågor
Att premiärvisa filmen kändes både nervöst och spännande, enligt Eric och Erik. Deras förhoppning är att filmen ska leda till samtal och reflektion om klimatfrågor. De ser fram emot att möta tittarnas frågor, som ofta utmanar dem att tänka utanför boxen.
– Diskussioner med allmänheten kan verkligen berika forskningen. Frågor från personer utanför akademin kan ge nya perspektiv som vi själva inte tänkt på, säger Erik Björn.
Även om filmen nu är klar fortsätter forskningen. Projektet startade i september 2023 och kommer att pågå minst 2–3 år till. Under den tiden hoppas teamet kunna lägga fler bitar till pusslet om hur metylkvicksilver bildas och vilka ekosystem som är mest sårbara.
– Vår förhoppning är att resultaten ska kunna användas för att skydda marina ekosystem och minska riskerna för människors hälsa, säger Eric Capo.