Ny bok: Min mormor – Kvinnoliv i en annan tid

NYHET De fyra författarna lyfter fram fyra kvinnors levnadsöden, kvinnor som levde under samma tidsperiod, men som kom från skilda geografiska och sociala miljöer. Dessa kvinnors liv var okända utanför den närmaste kretsen, men varken ointressanta eller odramatiska. Genom dem skildras kvinnohistoria och 1900-talets många samhällsförändringar.

Text: Per Melander

Bild Bokförlaget h-ström

En av författarna är Marianne Liliequist, professor emerita i etnologi vid Umeå universitet. Hon säger att mormödrarna hade skilda förutsättningar och förväntningar i sina liv. Ändå är det mycket som förenar dem.

– För dem alla fanns från början livsroller, som de förhöll sig till. Men oförutsedda händelser gjorde att dessa fick omprövas. Försämrade förutsättningar möttes inte alltid med passiv acceptans, utan också med en beslutsam omorientering, säger Marianne Liliequist.

– Ramarna för ett kvinnoliv såg olika ut i skilda sociala miljöer, men gemensamt för våra mormödrar är att de hade ett normativt könsrollsmönster att förhålla sig till.

Hon berättar vidare att inom etnologin är levnadsberättelser och biografiskt material ett väl etablerat forskningsområde.

– Vi använder autoetnografisk metod kombinerat med intervjuer, dagböcker och arkivmaterial. Autoetnografi innebär att forskaren använder sina egna personliga erfarenheter som empirisk utgångspunkt för att analysera kulturella fenomen.

– Autoetnografiskt skrivande kan närma sig skönlitterära former. Subjektiva erfarenheter och känslor används i analysen.

Olika källmaterial

Jakten på mormor har ibland inneburit ett detektivarbete och mormorsporträtten är resultatet av ett mångfacetterat källmaterial.

– Intervjuer och samtal utgör ett huvudmaterial för oss. I vårt arbete har även fotografier och uppgifter i kyrkböcker haft en nyckelroll.

– Fotografier, som i vissa fall sparats mer eller mindre slumpmässigt eller prästens anteckningar i kyrkböckerna, ger plötsligt inblick i det som aldrig berättats och svaren på frågor om var och när händelser har inträffat.

Anna, Esther, Kajsa och Anna var fyra kvinnor som levde i ett Sverige som under 1900-talet genomgick stora samhällsförändringar.

– Deras kvinnoöden speglar en del av denna historia. Berättelserna om våra mormödrars liv kan ses som en motbild till den gängse historieskrivningen, där kvinnor många gånger har beskrivits som fostrade till passivitet och följsamhet.

Avslutningsvis säger Marianne Liliequist lusten att skriva om sina mormödrar väcktes också genom att de på olika sätt har starka band till dem.

– I Min mormor kommer vi att berätta om kvinnoliv i en annan tid och om de trådar som binder oss författare samman med våra mormödrar.

Författarna till Min mormor – Kvinnoliv i en annan tid

Marianne Liliequist är professor emerita i etnologi vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet. Hon har bland annat skrivit om nybyggarbarn, glesbygdsidentitet och äldre samers levnadsvillkor.

Katarina Ek-Nilsson är fil.dr i etnologi. Hon var tidigare bland annat avdelningschef vid Institutet för språk och folkminnen i Uppsala. I doktorsavhandlingen analyserades civilingenjörers levnadsberättelser. Hennes forskning rör bland annat materialitet och kulturarvsfrågor.

Birgitta Meurling är professor i etnologi vid Institutionen för kulturantropologi och etnologi, Uppsala universitet. Hon har forskat om prästfruar och prästgårdskultur, genus och jämställdhet i museivärlden samt folklore inom upplevelseindustrin. Hon har även arbetat genushistoriskt med brev- och dagboksmaterial. För närvarande forskar hon om sanatoriet som vård- och livsform.

Annika Nordström är fil.dr i etnologi och tidigare arkivchef vid Institutet för språk och folkminnen, Göteborg, där hon också har lett arbetet med Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet. Hennes forskningsområde är folkloristik, främst med inriktning mot folklig vissång och levnadsberättelser.

Marianne Liliequist

E-post