NYHET Att berätta är ett grundläggande sätt för människor att kommunicera med varandra. I en ny bok, "Det berättas…! Muntligt berättande som självförståelse, estradkonst och kulturarv", undersöker etnologerna vid Umeå universitet, Katarzyna Wolanik Boström och Alf Arvidsson, olika aspekter av detta fenomen.
De berättar att boken har tillkommit inom projektet Muntligt berättande som immateriellt kulturarv och samhällskraft. Och hur det alltid har funnits muntligt berättande, men i det massmedialt dominerade samhället har det sedan 1980-talet återigen betonats muntlighetens särart. Muntligt berättande uppmärksammas som en demokratisk kompetens, som ett medel för att skapa identitet och stärka självkänsla, som en särskild scenkonst, och som ett kulturarv.
– Det har vuxit fram en berättarrörelse, med föreningar, nätverk och festivaler. Vi har velat undersöka hur det här går till, vilka argument och motiveringar som ligger bakom detta fenomen.
Katarzyna Wolanik Boström och Alf Arvidsson säger vidare att de har koncentrerat oss på två fält: det sceniska, där Västerbotten spelar en framträdande roll för att uppmärksamma de konstfulla möjligheterna i vardagligt berättande, och det pedagogiska, där berättare och pedagoger i hela landet inspirerar andra till att formulera berättelser ur sina personliga erfarenheter.
– Vi blickar också bakåt till landsmålsrörelsen som en föregångare, och diskuterar vad Unescos konvention om tryggande av immateriellt kulturarv kan innebära.
