Ny avhandling om hjärnans återhämtning efter tumörkirurgi
NYHET
Den 15 maj försvarade Mattias Stålnacke sin avhandling "Cognitive function, quality of life and functional brain networks". Avhandlingen visar bland annat att tumörkirurgi i hjärnan inte nödvändigtvis leder till negativa effekter på livskvalitet eller funktion i vardagen, tack vare hjärnans förmåga att omorganisera och kompensera.
Text: Johanna Nordström
I avhandlingen studerade Mattias Stålnacke patienter som opererats för tumörer i två olika områden av hjärnan: den supplementära motorarean (SMA) och ansiktets primära motorcortex. SMA är ett område i hjärnan som bland annat hjälper oss att själva initiera rörelser och tal. Operationer i SMA leder ofta till en tillfällig nedsättning av den här förmågan, men de allra flesta patienter ser en dramatisk förbättring och återfår sin normala förmåga efter i snitt 11 dagar. I ansiktets primära motorcortex styrs olika typer av rörelser, och skador i det här området kan orsaka permanenta nedsättningar i rörelseförmågan. Den nedre delen av det här området styr ansiktets motorik, och här har man kunnat genomföra operationer med bara mindre eller måttliga nedsättningar av motoriken.
Patienterna som ingick undersöktes med så kallad resting state functional Magnetic Resonance Imaging (rsfMRI) och genom neuropsykologisk testning med olika självskattningsfomulär och utvärderingar av patienternas kognitiva funktion. En vanlig hypotes när det gäller operationer i SMA är att den delen som inte opereras kan ta över eller kompensera för operationen, men i sina studier fann Mattias Stålnacke att det här engagemanget från den friska delen inte är nödvändigt för att patienten ska återhämta sig. Efter operationer i ansiktets primära motorcortex kunde det ske en viss försämring av talets hastighet och motoriken i munnen, men inga bestående kognitiva effekter eller försämring av livskvaliteten.
Resultaten i avhandlingen talar alltså för att operationer av tumörer i SMA och nedre delen av ansiktets primära motorcortex kan påverka motorisk och kognitiv funktion, men tack vare hjärnans förmåga att kompensera och omorganisera sig leder det vanligtvis inte till några påtagliga negativa effekter på livskvaliteten eller funktionen i vardagen.