Motståndskraft i marginalerna : Hur perifera samhällen anpassar sig till ekonomiska kriser och industiella nedläggningar

Genom att undersöka fallet med tidigare minkuppfödare i Danmark belyser studien de ofta förbisedda sociala och emotionella dimensionerna av motståndskraft. Den framhäver hur vardagliga praktiker, gemenskapsnätverk och regionala strukturer formar anpassning i tider av osäkerhet.

Motståndskraft bortom makroekonomiska indikatorer

Traditionell forskning om regional ekonomisk motståndskraft fokuserar ofta på BNP-tillväxt, sysselsättningsnivåer eller industriell omstrukturering. Men Dzalbes studie hävdar att dessa indikatorer inte fångar hur individer och samhällen faktiskt navigerar genom och hanterar ekonomiska kriser i sin vardag.

– Om man bara tittar på siffror som BNP-tillväxt eller arbetslöshetsstatistik, behandlar man kriser som något observerbart snarare än upplevt, förklarar Dzalbe. Dessa minkuppfödare byggde inte bara upp sin ekonomi igen – de försökte återställa en känsla av mening, rutiner och anknytning till sina samhällen.

Hennes arbete visar de ofta osynliga vardagspraktikerna som hjälper människor att inte bara hantera ekonomiska kriser, utan även att övervinna geografisk marginalisering.

Dessa minkuppfödare byggde inte bara upp sin ekonomi igen – de försökte återställa en känsla av mening, rutiner och anknytning till sina samhällen.

Genom att studera hur kollapsen av en landsbygdsindustri spred sig genom livet för dem som var beroende av den, framhäver avhandlingen vikten av informella strategier – såsom gemensamma stödstrukturer och djupt rotade vardagsrutiner – för att forma försörjningsmöjligheter i perifera regioner.

Sociala nätverks roll i krisanpassning

En av avhandlingens centrala insikter är vikten av cross-skalära nätverk – kopplingar som sträcker sig bortom lokala gemenskaper till regionala och nationella sfärer. Dessa nätverk är avgörande för att erbjuda stöd, ge tillgång till information och skapa stabilitet i kristider. De fungerar också som en plattform där individer kan göra sina röster hörda i de politiska och ekonomiska centrum där besluten fattas.

I fallet med den danska minkindustrin använde sig uppfödarna inledningsvis av dessa nätverk för att hantera industrins osäkra förutsättningar och den geografiska marginaliseringen. Men när industrin kollapsade fann sig många av dem plötsligt avskurna, vilket synliggör en bredare utmaning för arbetare i sårbara sektorer: när professionella identiteter försvinner, gör även de sociala strukturer som upprätthåller dem det.
 
Detta mönster sträcker sig långt bortom minkuppfödning. Runt om i Europa och världen kämpar industrier som inte längre överensstämmer med hållbarhetsmål eller förändrade ekonomiska prioriteringar – såsom kolgruvdrift i Polen, olje- och gasproduktion i Nordsjön och intensivt fiske – med liknande utmaningar. Studien betonar att ekonomisk ersättning sällan räcker för samhällen som genomgår sådana omställningar; förlusten av identitet, struktur och platsbunden kunskap skapar långsiktiga utmaningar som kräver bredare politiska åtgärder.

Lärdomar för framtida krishantering

Dzalbes forskning visar behovet av motståndskraftstrategier som sträcker sig bortom finansiellt stöd och beaktar de sociala dimensionerna av ekonomisk anpassning. Hennes resultat antyder att beslutsfattare måste ta hänsyn till hur kriser påverkar vardagen på mikronivå – från eroderande professionella identiteter till fragmenterade landsbygdssamhällen.

– När vi diskuterar regional ekonomisk motståndskraft är det avgörande att inte bara fokusera på ekonomisk produktion, utan även på att upprätthålla och förbättra tillgången till offentliga tjänster. Dessa aspekter av social reproduktion är lika viktiga för att stärka motståndskraften i regionala ekonomier.

Motståndskraft handlar därför inte enbart om makroekonomiska resultat, utan också om det vardagliga, ofta osynliga arbete som upprätthåller hushåll, samhällen och lokala ekonomier. Detta innefattar det forskare kallar social reproduktion – de obetalda eller undervärderade aktiviteter som får samhällen att fungera, såsom omsorg, utbildning och tillgång till lokala tjänster. Utöver politiska åtgärder och ekonomiska strukturer är motståndskraft i geografiskt perifera regioner djupt rotad i social reproduktion, cross-skalära nätverk, vardaglig trygghet och de socio-naturliga livsrytmerna.

Motståndskraft i en föränderlig värld

När industrier runt om i världen genomgår förändringar drivna av hållbarhetspolitik, ekonomisk och politisk instabilitet samt teknologiska skiften, väcker Echoes of Resilience avgörande frågor om hur samhällen hanterar ekonomiska övergångar. I vissa regioner omfattar dessa omställningar numera även oväntade neddragningar eller kollapser av storskaliga industriprojekt, vilket visar att ekonomisk omvandling inte alltid innebär linjär framgång, utan också kan föra med sig ny osäkerhet och förlust. Handlar ekonomisk återhämtning enbart om finansiell regenerering, eller måste vi också investera i de sociala infrastrukturer som möjliggör långsiktig anpassning?

Motståndskraft handlar inte bara om ekonomiska resultat – det handlar om de människor som måste bygga upp sina liv igen efter att krisen har passerat.

Dzalbes forskning utmanar traditionella uppfattningar om motståndskraft och förespråkar ett mer människocentrerat tillvägagångssätt i den ekonomiska politiken. Finansiellt stöd är en viktig del av krisåterhämtningen, men det är inte tillräckligt i sig självt. Effektiva strategier för motståndskraft måste integrera investeringar i offentliga tjänster, stöd till gemenskapsnätverk och policyer som upprätthåller social sammanhållning i perifera regioner.

– Motståndskraft handlar inte bara om ekonomiska resultat – det handlar om de människor som måste bygga upp sina liv igen efter att krisen har passerat. Om vi inte erkänner motståndskraft som en djupt social fråga, riskerar vi att lämna hela samhällen bakom oss, avslutar hon.