NYHET Nóra Lehotai har haft en pratstund med Anna Överby Wernstedt, som är en gruppledarna på Molecular Infection Medicine Sweden, MIMS, vid Umeå universitet. Anna kommer från Älvsbyn och har under sina studier och sin akademiska karriär hittills bott i Stockholm, Skottland, Kanada, USA och Tyskland. År 2011 återvände hon till Sverige för att börja arbeta vid Umeå universitet. Hennes liv är fyllt av aktiviteter, vilka hon delar med sin man och deras två barn.
Anna Överby Wernstedt är infektionsforskare och gruppledare vid Molecular Infection Medicine Sweden, MIMS.
BildMattias PetterssonKan du berätta om din roll på MIMS, vad jobbar du med nu?
– Jag har varit gruppledare vid MIMS under 9 år och har nu en fast lärartjänst vid Umeå universitet. Mitt forskningsområde är virologi och jag har specialiserat mig på virus-värdinteraktioner. Jag leder en grupp på nio personer, och vi arbetar med fästingburen encefalitvirus (TBE) och andra mygg- och fästingburna flavivirus. Under det senaste året har det varit mycket covid-19- och SARS-forskning vilket innebär att en tredjedel av labbet bytte till att arbeta med det ämnet och resten av gruppen fortsatte med TBE-forskning.
Vad gjorde du innan du började på MIMS och vad lockade dig att söka en tjänst här?
– Jag genomförde en treårig postdoktorperiod i Freiburg i Tyskland, men jag letade efter en möjlighet att flytta tillbaka till Sverige med min man och son. Sverige är mycket generöst när det gäller barnomsorg och har en bra balans mellan att kunna ha barnomsorg och kunna arbeta så att man kan leva ett normalt liv. Detta var redan mycket lockande för mig, och att få positionen på MIMS som gruppledare med ett generöst forskningspaket var en dröm som gick i uppfyllelse.
– MIMS-gruppledarpositioner är verkligen enastående! Miljön är livlig och full av unga forskare som startar sitt eget labb samtidigt och detta är en speciell egenskap vid MIMS tycker jag. Jag trodde att jag skulle hamna i Stockholm eftersom min man är därifrån och vi har vänner och familj där. Men jag var superglad över att kunna flytta till Umeå för att bli MIMS gruppledare, ett plus är också att komma närmare min sida av familjen som bor längre norrut i Piteå.
Om du inte skulle ha ditt nuvarande yrke, vad tror du att du skulle göra?
– Jag har frågat mig själv detta flera gånger och jag vet inte riktigt vad annars jag skulle göra. Jag tror att för att vara forskare måste du vara målinriktad och kreativ. Jag gör alltid mitt bästa och det verkar funka för mig. Jag ser helt enkelt inget annat yrke för mig själv.
Vad gör du på fritiden och hur trivs du i Umeå?
– Jag är ganska aktiv och utövar många sporter. På vintern åker jag och min familj skidor, springer, klättrar inomhus, och vi gillar i allmänhet att tillbringa tid tillsammans utomhus; med vandring, vara i stugor och hugga ved. Att bo i Umeå gör att vi kan njuta av naturen.
- Jag gillar verkligen tempot i Umeå, man kan lättare kombinera livet och forskningen. Man slipper stressande tunnelbaneresor i rusningstid och kan cykla till jobbet. Arbetsmässigt är den interna konkurrensen låg och samarbetsviljan mellan forskare hög, och jag känner inte av hierarki eller politiskt spel, vilket skulle kunna påverka ens arbete. Så med några få ord: livskvaliteten är anledningen till att jag trivs i Umeå.
Berätta om något som vi kanske inte vet om dig!
– Jag har spelat undervattensrugby i många år och var med i det svenska landslaget från 1997 till 2019. Undervattensrugby spelas i poolens djupa del, och bygger på fridykning (med fenor och cyklop utan ytterligare syrekälla). Jag spelade senast under VM 2019 i Graz i Österrike*. (*Sverige slutade på femte plats både i dam- och herrklassen).
