MIMS Spotlight-serie: Nóra möter Ionut Sebastian Mihai

Ionut Sebastian Mihai är doktorand vid Institutionen för molekylärbiologi, MIMS och anknuten till Företagsforskarskolan vid Umeå universitet.

BildMattias Pettersson

Jag har möjlighet att lära av Sartorius och uppleva hur ett företag fungerar, hur det känns att arbeta i industrin med min akademiska bakgrund och hur min kunskap kan omsättas till något mer tillämpat, med potential för industriell tillämpning.

Målet med Företagsforskarskolan vid Umeå universitet är att skapa starka band mellan akademin och den privata och offentliga sektorn genom att knyta samman doktorander via gemensamma projekt. Varje doktorand har en handledare på en institution och en mentor hos den externa parten.

Hur skulle du beskriva Företagsforskarskolan?

– Det är en forskarskola som universitetet skapat för att koppla ihop olika discipliner. Idén är att doktoranden samverkar med en extern part var som helst i Sverige, utanför akademin, vilket i mitt fall är ett företag i Umeå som heter Sartorius.

– Doktoranderna som deltar har helt olika bakgrund. Jag är den enda i min kohort som kommer från Institutionen för molekylärbiologi. Jag har en känsla av att speciellt inom mitt område förbises denna interaktion mellan akademi och industri ofta.

– Tillsammans med alla andra doktorander i min kohort har vi regelbundna träffar där vi presenterar våra projekt, diskuterar, ger feedback till varandra och utvecklar vetenskapskommunikation. Jag tycker att det är väldigt motiverande och användbart.

Inom ramen för forskarskolan har du tre månaders praktik på Sartorius, kan du beskriva detta?

– På Sartorius är jag med i ett projekt som skiljer sig något från mitt eget forskningsprojekt. Min kompetens är en blandning av våtlabb och beräkningsfärdigheter. Jag har möjlighet att lära av Sartorius och uppleva hur ett företag fungerar, hur det känns att arbeta i industrin med min akademiska bakgrund och hur min kunskap kan omsättas till något mer tillämpat, med potential för industriell tillämpning.

Kan du berätta om ditt forskningsprojekt?

– Mitt forskningsämne är aktivering och differentiering av T-celler. T-celler är mycket viktiga celler i vårt immunförsvar. Den typ av T-celler jag arbetar med, CD4+, koordinerar och reglerar immunsvaret.

– Vi skulle vilja upptäcka vilka kopplingspunkterna mellan flera gener är, vilket hjälper oss att bättre förstå aktiverings- och differentieringsprocessen av T-celler. För att göra det behöver man studera gener från flera perspektiv och sedan integrera all den kunskapen i en heltäckande bild. Vi arbetar mest med friska donatorblodprover från Blodcentralen vid Universitetssjukhuset i Umeå. Vi extraherar T-cellerna från blodet, aktiverar och differentierar dem, så att vi kan studera vilka gener som är involverade i dessa processer.

– Kunskapen om T-celler kan omsättas till personanpassad medicin, till exempel för att rikta in sig på cancer eller infekterade celler. Denna applikation finns redan i form av CAR T-cellsterapi, men den kan förbättras ytterligare. För det måste nyckeldetaljer i T-cellsbiologi som vilka gener som är relevanta för aktivering och differentiering belysas, med användning av state-of-the-art sekvenserings- och datorteknik.

Vad gjorde du innan du kom till MIMS och vad lockade dig att jobba här?

– Jag har studerat biologi vid Universidad de Alcalá de Henares i Spanien. Jag gjorde en Erasmus på Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet, sedan bestämde jag mig för att stanna för att ta min masterexamen här också. Efter att ha prövat flera grupper vars forskningsfokus sträckte sig från prostatacancer och glioblastom till interaktioner mellan växter och svampar, bestämde jag mig för att börja mina doktorandstudier även vid Institutionen för molekylärbiologi i Johan Henrikssons forskargrupp på MIMS.

– Jag tyckte att det föreslagna projektet från Johan var mycket intressant. Under vår första diskussion insåg jag att han är väldigt öppensinnad och ganska produktiv när det gäller fältrelaterade idéer. Vi delade visioner för fältets framtid och kombinationen av våtlabb och bioinformatikkunskaper som krävdes för att projektet skulle genomföras var exakt den typ av utmaning som jag letade efter”.

Ionut Sebastian Mihai på labbet tillsammans med sin handledare Johan Henriksson, forskare på Institutionen för molekylärbiologi och MIMS.

BildMattias Pettersson

Om du inte skulle ha ditt nuvarande yrke, vad tror du att du skulle syssla med?

– Jag ville hålla på med astrofysik, allt som har med rymden att göra eftersom jag var förtjust i ämnet när jag var barn, ... och är det fortfarande! Kemi var också intressant, särskilt om den var kopplad till biologiska system.

– Jag ville bli armépilot; men min syn var inte tillräckligt bra för den utbildningen. Jag tränade och tävlade också i thaiboxning men bestämde mig för att skydda min hjärna från träffar åtminstone tills jag har min doktorsexamen, så jag tar nu en paus med den idrotten.

Vad gör du på din fritid och hur trivs du i Umeå?

– Jag gillar att gå till gymmet, läsa böcker – allt från ekonomi och historia till psykologi – , spela datorspel och åka på bilresor. Jag försöker lära mig på egen hand att spela gitarr. Det är bra att ha olika slags fritidsintressen för att koppla av.

– Jag gillar att bo i Sverige. Jag uppskattar arbetsmoralen och förutsättningarna här då de ger utrymme för kreativitet. Jag uppskattar också att Umeå är en stad i tillväxt och förhoppningsvis kommer den snart att bli ett nav för life science. Men mörkret på vintern är ganska utmanande, och utan att boosta mig med fysisk träning, glider dygnsrytmen väldigt lätt.

Berätta om något som vi kanske inte vet om dig!

– Jag började med kampsporten thaiboxning som barn. När jag flyttade till Spanien med min familj från Tibanesti, Iasi, i Rumänien där jag föddes, började jag med judo i stället, men jag tyckte att det var tråkigt och lite för lätt. Jag provade fotboll och andra sporter men jag älskar verkligen spänningen i thaiboxning.