Medveten långsam upprepning

Lotta Lundstedt, universitetslektor vid Institutionen för estetiska ämnen i lärarutbildningen

BildPer Melander

Jag har också hittat att om du omfamnar uttråkning och det vardagliga så finns lättnad och överlevnad

Lotta Lundstedt säger att hon kommer från en utbildning inom modedesign och har sedan hon började arbeta på Institutionen för Estetiska ämnen närmat sig slöjden, hantverket och konsten som ett sätt att uttrycka och reflektera över samtiden och hållbarhetsfrågor inom textil och mode.

– Det första projektet jag började med handlade om att skapa ett analogt flöde som en kontrast till det digitala. Detta gjordes genom att jag tillverkade 100 vävar i form av mobiltelefoner, säger Lotta Lundstedt.

– Jag blev intresserad av tid då jag medvetet ville dra ner på både tillverkningstiden och upplevelsetiden av verket då sociala medier och skrollande idag har tagit över många människors tid. Vävarna fylldes med växtfärgade garner och trådar samt minnen från människor, tider och platser.

Vad skulle du säga att du kommit fram till?

– Att genom upprepning och återvändande kan vi få syn på något annat, något som vi inte är förberedda på, små förändringar eller förskjutningar på ytor, former eller hos dig själv och din omgivning.

– Du kan också skapa relationer till människor och vad naturen kan ge genom ett långsamt upprepande inom textil konst och bärande av kläder. Långsam upprepning kan också stå i kontrast till det snabba samhället vi lever i och därmed göra motstånd mot den konstanta strävan efter förändring.

– Jag har också hittat att om du omfamnar uttråkning och det vardagliga så finns lättnad och överlevnad.

Finns det något som du inte hade tänkt på innan du började arbetet, som överraskat eller gett dig en ”aha-känsla”?

– Medveten långsam upprepning i mina projekt innehåller så många olika aspekter, både i tillverkningen av konstverk, bärandet av plagg, garderobstudier m m.

– Då jag har velat uppmärksamma relationen mellan människa, natur och textil på olika sätt så har arbetet formats till att få en ganska filosofisk inriktning, vilket jag kanske inte räknat med från början. 

Avslutningsvis säger Lotta Lundstedt att licentiatavhandlingen är skriven som en resa genom de fem olika destinationerna/projekten som hon gjort, där hon tagit med sig material och metoder men också olika konstnärer, filosofer, och forskare som hjälpt henne på vägen.

Licentiatavhandlingen Repetition, Recurrence, Return finns publicerad digitalt