NYHET Kemiprofessor Anna Linusson Jonssons karriär kan tyckas rak och utstakad. Själv anser hon att den har styrts av tillfälligheter – där hon haft modet att tacka ja när hon fått erbjudanden och lämnat det säkra för det osäkra.
Anna Linusson Jonsson, professor i läkemedelskemi vid kemiska institutionen, brinner för samverkan och önskar att hennes forskning ska göra skillnad. I ett ljust, stort och luftigt kontor träffar jag en pratsam och välartikulerad blond småländska.
Annas senaste utmaning är som föreståndare för universitetets Företagsforskarskola för samverkan och innovation.– Det känns roligt att arbeta med samverkan. Vi ser konkreta resultat när forskare samarbetar med industrin. Doktoranderna bidrar med sin kunskapsresurs till företag och doktorander får kontakter med näringslivet och bygger nätverk för framtiden, säger hon.
Hon ser en stor potential i forskarskolan och ser gärna att man i framtiden tar in fler doktorander och vänder sig mot fler företag och även i större utsträckning mot den offentliga sektorn.
– Att upptäcka saker och att lägga pussel har varit mina drivkrafter som forskare. Hela tiden försöker jag att lista ut hur det funkar. Jag gillar att samarbeta och diskutera mig fram till lösningar.Största utmaningen i ett arbete med akademisk frihet tycker Anna är att hålla sin egen kurs och hitta sin egen kompass.
– Det har jag blivit bättre på. Man måste stå på sig, planera och prioritera. Det gäller också att balansera jobb och fritid och tillåta sig att slå ner på tempot, menar Anna som lever familjeliv med man, barn och hund.
En kurs i analytisk kemi och multivariat dataanalys vid Göteborgs universitet 1992 var starten på Annas karriär.– Jag kände att det här vill jag jobba med, det var en wow-upplevelse! Jag läste mer kemi vid Umeå universitet, som jag hört var ledande inom kemometri, och fick bra kontakt med assistenterna och de numera pensionerade professorerna Svante Wold och Michael Sjöström.
Anna åkte tillbaka till Göteborg, tog sin examen och hade två jobberbjudanden i Göteborg som väntade.
Då ringde Svante Wold upp och tipsade om en doktorandtjänst i organisk kemi i samarbete med Astra Hässle (numera AstraZeneca R&D Mölndal).För Anna som avslutat sin utbildning och just brutit upp ur ett förhållande var det egentligen ett bra tillfälle att göra nya saker. Anna sökte och fick tjänsten.
– Jag hade kris en eftermiddag och sedan bestämde jag mig för att flytta upp till Norrland. Men tänk om jag skulle träffa en ny kille och bli kvar?
Anna doktorerade i kemometri och utvecklade metoder för att på ett smart sätt skapa bibliotek av ämnen som kunde testas på löpande band för att, till exempel, hitta startpunkter för nya läkemedel. Att skapa stora substanssamlingar och använda sig av höghastighetsscreening var precis nytt då, och en av många ”flugor” inom läkemedelsindustrin.
– Under doktorandtiden bodde jag i princip på labbet. Det var som på kollo och man hade alla kompisar här. Jag träffade också min blivande man – en inbiten norrlänning!
Efter disputationen fick Anna en fast forskartjänst på AstraZeneca i Mölndal. Hon hade haft postdoktorplaner, men att ge sig ut i industrin kändes snäppet bättre. Anna fortsatte med sin forskning, men nu med fokus på att studera tredimensionella 3D-strukturer och molekylers visuella form och hur de rör sig.
Efter ett tag avancerade hon till gruppchef. Det tycker Anna har varit en nyttig erfarenhet.
– Jag lärde mig jättemycket som till exempel att leda personal och projekt, rekrytera personal och inte minst presentera min forskning för olika typer av grupper. Det är kunskaper jag fått nytta av senare och jag tycker att fler forskare borde växla mellan akademi och industri för att bredda sina kompetenser.
Anna hade veckopendlat från Jönköping till arbetet i Mölndal i flera år och började lessna, när professor Fredrik Almqvist en dag ringde för att berätta om en forskarassistent-tjänst i beräkningskemi i Umeå. Anna tog upp frågan med sin man som svarade ”När flyttar vi?”. Paret sade upp sig från två fasta jobb på vinst och förlust och sa till varandra att ”vi ger det fem år.”
Nu har det gått tio år och när Anna ser tillbaka så tycker hon att det fungerat mycket bra. Hon har under tiden blivit professor i läkemedelskemi, och faktiskt kunnat avancera i den akademiska världen utan att göra den ”obligatoriska” postdoktorperioden utomlands.Anna ägnar sig i dag åt grundforskning som syftar till att få kunskap om vilka faktorer som styr hur små organiska molekyler interagerar med proteiner och hur detta i sin tur påverkar biologiska processer.
– Jag brukar ge exemplet om hur huvudvärkstabletten hittar rätt i kroppen för att göra sitt jobb, förklarar hon.
Den nya kunskapen används till att utveckla datorbaserade metoder för att designa och syntetisera nya ämnen inom läkemedelskemi. Hon driver sin forskning i medicinska projekt där syftet är att bidra till en ökad kunskap om sjukdomar och till utvecklande av nya molekyler mot ledgångsreumatism, malaria och denguefeber. Anna och hennes medarbetare jobbar både experimentellt i kemilabbet och med modellering av molekyler i datorn.– Min vision är att kunna göra skillnad med min forskning. Jag tycker inte att jag har varit strategisk planerande, men jag har kunnat göra massor av olika saker och min karriär har rullat på bra.
Namn: Anna Linusson Jonsson
Bor: i Täfteå
Har jag alltid i medicinskåpet: Ibuprofen och Omeprazol
Intressen: springa, åka skidor, fjällvandra och cykla
Oanad talang: whiskykännare, var med att starta institutionens whiskeyförening
Husdjur: Norrbottensspetsen Lipton (funderar på att ta upp jakt igen)
Text: Ingrid Söderbergh
Foto: Mattias Pettersson
Redaktör: Ingrid Söderbergh