NYHET Litteraturundervisningen i gymnasieskolan styrs i första hand av ämnesplanernas mätbara mål. Två vanligt förekommande syften med litteraturläsning i skolan är språkutveckling och läsförståelse. Det visar en studie från Umeå universitet.
Spoke Wintersparv, doktorand i pedagogiskt arbete.
Bild Per MelanderStudien har undersökt hur gymnasielärare kopplar estetiska aspekter till litteraturundervisningen. Resultaten vittnar även om att läsupplevelsen ges en mindre framträdande roll.
I en enkät bland gymnasielärare i svenska framgick det att läsupplevelsen tjänar både som medel och ett mål i sig i undervisningen. Trots det uppgav deltagarna att den betraktas som en sekundär biprodukt av litteraturläsningen.
– Läsupplevelsen är viktig, inte bara för att skapa läslust hos eleverna, utan även för att främja läsförståelsen, säger Spoke Wintersparv, doktorand i pedagogiskt arbete.
Studien undersökte även utgångspunkten för undervisningen, vilken visade sig vara mångbottnad. Å ena sidan svarade deltagarna att undervisningen är lärarcentrerad, med hänvisning till att styrdokumenten behöver följas. Å andra sidan uppgav de att de, i sin tolkning av styrdokumenten, anpassar undervisningen efter elevernas behov och intressen
Anpassningarna rör uteslutande textval, modalitet, förlängd deadline och examinationsform, och görs med hänseende till elevmotivation och tillgängliggörande av undervisningsinnehåll. Vad som däremot lämnas intakt av deltagarna är undervisningsmetoden.
– Om läsupplevelsen gjordes till en tydligare del av de elevcentrerade anpassningarna i undervisningen skulle det kunna innebära en vinst för eleverna, säger Spoke Wintersparv och fortsätter: – Jag menar att en mer holistisk litteraturundervisning kan främja såväl arbetet med mätbara mål som de estetiska aspekterna av litteraturläsningen.
Studien har publicerats och går att läsa i Scandinavian Journal of Educational Research