Mänskliga spår och naturens gång grogrund för ny kunskap

Philip Jerand, doktorand i arkeologi

BildJohan Linderholm

Marken innehåller och förvarar fysiska lämningar av mänsklig aktivitet, men den inrymmer även immateriella spår som avslöjar var människor levt och verkat.

– Jord och sediment är centrala i bevarandet av stora delar av vårt kulturarv samtidigt som de innehåller värdefull information som är väsentlig för att tolka lämningarnas tillkomst, användning och övergivande, säger Philip Jerand.

Människors aktiviteter och vardagsliv har i alla tider lämnat spår i marken i form av olika kemiska ämnen, särskilt i och nära hushåll. Genom att kombinera analyser av jord och sediment med ett historiskt, skriftligt, källmaterial har introduktionen av daggmaskar på en plats norr om Torneträsk varit möjlig att tidsbestämma och härleda till ankomsten av nybyggare.

Fysiska lämningar och spår

Daggmaskar, ibland kallade för ekosystemsingenjörer, på grund av deras förmåga att påverka och transformera jord, studeras av forskare i bland annat Umeå.

– Jordbrukets expansion i Arktis och mot fjällen har man känt till länge, men i vilken utsträckning nybyggen och fjällägenheter har påverkat miljön har inte studerats lika intensivt.

– Fysiska lämningar och spår, som husgrunder och odlingssystem är immobila och begränsade till den yta som nyttjades av människorna. Medan spridningen av en levande, rörlig, och invasiv art begränsas av artens förmåga att ta sig fram.

– Kulturarvsforskning bör vara en del i Sveriges nationella forskningsstrategi rörande Arktis, inte minst för att uppmärksamma och sprida samisk kultur och historia i ett arktiskt och nordiskt sammanhang. Beaktar man även hur värdefull kulturarvsforskning kan vara för andra typer av forskningsfält, är det svårt att argumentera för motsatsen.

Philip Jerand är uppvuxen i Östersund och har sin grundutbildning vid Umeå universitet med arkeologi och miljöarkeologi som huvudämnen. Han har även en yrkesbana i uppdragsarkeologi och kulturmiljövård.