Mäns engagemang för och mot feminism

Vad handlar avhandlingen om?

Det övergripande syftet med studien är att beskriva och analysera mäns engagemang för och mot feminism. Två aspekter av detta undersöks närmare. Den första aspekten handlar om hur män betraktar feminism som en positiv kontra negativ kraft i samhället. Antagandet är att profeministiska respektive antifeministiska män vill uppnå något som de uppfattar att

Jonas Mollwing disputerar fredag 16 april.

BildUlrika Sahlén

feminismen möjliggör respektive begränsar varpå de engagerar sig för eller mot den. Den andra aspekten handlar om vad som får män att reagera olika på feminism. Trots att männen delar grundläggande materiella och sociala behov kommer de till olika slutsatser om feminismens möjligheter att förverkliga dessa behov. Jag vill utforska hur sociokulturella krafter inverkar på männens skilda förhållningssätt till feminism.

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Mötet med feminismen i form av idéer och människor har haft stor inverkan på mitt liv, och det är min övertygelse att den feministiska ideologin påverkar alla samhällsmedborgare i varierande utsträckning. Den har varit och fortsätter vara en kraft som långsamt omvandlar förhållandet mellan män och kvinnor. Genom att studera de män som reagerar starkast på feminismen bildas generell kunskap om hur det går till när människor såväl bejakar som motsätter sig samhälleliga förändringar. Samtidigt bildas också en specifik kunskap om hur män som grupp hanterar utmaningar mot den manliga överordningen. Dessa kunskaper kan komma till nytta när olika samhälleliga aktörer vill kommunicera behovet av förändring till grupper som opponerar sig mot den. Genom att förstå motståndets uttryck och grund kan förändringsprocesser idealt sätt anpassas och kommuniceras på sätt som accepteras i större utsträckning.

Vad innebär resultaten?

I den första delen av resultatet beskrivs hur profeministiska män uppfattar feminismen som en möjliggörande kraft. De önskar förbättra både kvinnors och mäns liv genom att förändra män och maskulinitet. Framför allt fokuseras deras ansträngningar på att förändra sig själva i en riktning som är mindre destruktiv och mer kärleksfull. I den andra delen av resultaten beskrivs hur antifeministiska upplever feminism som en kraft som begränsar dem i deras liv. De motsätter sig feminismen inom flera sakområden, och menar att den utgör ett hot mot enskilda män, kärnfamiljer och i förlängningen den västerländska civilisationen. Den tredje delen av resultaten består av en modell över mäns förhållningssätt till feminism. Enligt modellen handlar mäns engagemang för eller mot feminism om huruvida de bedömer att feminism leder till ökad respektive minskad behovstillfredsställelse för dem själva och andra människor som de bryr sig om. Men att behoven tillfredsställs är inte allt som männen engagerar sig i. De upplever även att det är viktigt hur de tillfredsställs. Det handlar oftast om att de anser att det är viktigt om män respektive kvinnor primärt ansvarar för tillfredsställandet av olika behovsområden.  Pro- och antifeministiska män engagerar sig med andra ord i hur könen hierarkiseras och isärhålls. Förenklat vill profeminister upplösa såväl hierarkier som isärhållning medan antifeminister försvarar en ordning där män är överordnade och män och kvinnor uppfattas som väsensskilda varelser.

Vad har varit den största utmaningen i ditt arbete?

Jag påbörjade arbetet med avhandlingen 2006. Två år senare fick jag mitt första barn, och därefter fick jag tre barn till. Det var en utmaning att hålla arbetet vid liv under mina långa föräldraledigheter. Jag ville inte helt släppa frågeställningarna, men kunde samtidigt inte komma loss från barnskötandet tillräckligt länge för att genomföra fler intervjuer. Vad jag däremot kunde göra i de korta pauser som emellanåt uppstod var att läsa inlägg i de vid denna tidpunkt snabbt framväxande antifeministiska bloggarna. Där fördes livliga diskussioner om mäns uppfattat prekära situation i ett samhälle vars grundläggande strukturer omdanats av feministisk politik. Förutom de redan genomförda intervjuerna fick jag tillgång till ett ständigt växande material som producerades av nätets antifeminister. Genom att djupdyka i dessa material hoppades jag komma ur mina föräldraledighetsår med en djupare förståelse av mäns skilda reaktioner på feminism. Föräldraskapet förvandlade samtidigt en tämligen ostrukturerad yngling till en av nödvändighet strukturerad fyrabarnsfar. Avhandlingen har hela tiden levt sitt eget liv vid sidan av mitt, och har många gånger varit en källa till ångest. Den har emellertid också tvingat mig att läsa, skriva och tänka mycket, vilket varit både utvecklande och stimulerande. Att lämna den bakom mig känns konstigt då den varit med mig så länge, men samtidigt är jag utan tvivel redo att ta mig an nya utmaningar.