NYHET Flyttfåglarna är generellt sena i år eftersom deras ankomst är beroende av barmark eller öppet vatten.– I år har det varit snörikt och kallt så det finns fortfarande väldigt lite mark som tinat fram och havsisen har precis börjat öppnas upp, säger Micael Jonsson, ekolog vid Umeå universitet och fågelskådare.
Fåglar knutna till vatten brukar komma tillbaka först.
– En art som kommer tidigt är sångsvanen. Även andra arter av gäss såsom grågås, kanadagås och sädgås och änder – storskrake, knipa, ejder och svärta – brukar komma tidigt. Mindre, helt landlevande arter, är mer beroende av att hitta föda på land och kommer därför lite senare. Tidiga arter bland dessa är sånglärka, snösparv, skogs- och ringduva och tofsvipa, säger Micael Jonsson.
Cirka 85 procent av de svenska fågelindividerna är flyttfåglar, de flyttar för att vara där födotillgången är som bäst. Man kan dela in flyttfåglarna i två huvudgrupper med olika strategier, långflyttarna (som i huvudsak drar till Afrika eller till Asien) och kortflyttarna (södra Sverige eller Centraleuropa). Strategierna är avgörande för hur fåglarna vet när de ska komma tillbaka.
– Arter som flyttar kort kan lätt känna av när det är dags att flytta norrut eftersom de uppehåller sig nära området dit de ska. Kortflyttarna har inte så stor brådska och kan förflytta sig norrut allt eftersom isarna går och barmark uppstår. Dessa arter gör ofta framstötar när det råder gott väder och ljumma vindar, för att sedan flytta tillbaka en bit om det blir oväntat kallt. Det är kortflyttarna som så här långt varit lite senare än normalt, säger Micael Jonsson.
Bildtext: Ringduvan är en av våra först anländande flyttfåglar.
Långflyttare anländer senare, de flesta i maj. Vissa arter som flyttar väldigt långt, till exempel videsparven som övervintrar i östra Asien, har ingen information om vädret och måste påbörja flytten tidigt för att ens hinna hit innan det är dags att bege sig till övervintringslokalen igen. Långflyttare dyker upp ungefär vid samma datum varje år och kallas därför datumflyttare. Datumet har ”trimmats in” och styrs troligen av dagslängd – individer som kommer för tidigt riskerar att dö av matbrist och kyla och de som kommer för sent får färre avkommor genom att de inte hinner besätta bra revir eller helt enkelt inte hinner med häckningen.
Att långflyttarna ändå inte återkommer exakt samma dag varje år beror på förhållanden längs flyttvägen.
– Häromåret till exempel, blev många arter försenade på grund av torka på Afrikas horn. Bristen på föda gjorde att de måste äta upp sig under längre tid för att få en tillräckligt stor fettreserv, bränsle, för att möjliggöra hela flyttningen, säger Stefan Ericsson, museiintendent vid Herbarium UME och obotlig fågelskådare.
Tack vare ringmärkning av fåglar har man kunnat klarlägga flyttningsvägarna för många arter. Hur flyttfåglarna hittar tillbaka till Sverige är dock inte helt känt.
– Man tror att vissa arter har en inprogrammerad orienteringsteknik där fåglarna navigerar med hjälp av stjärnhimlen, solen, jordens magnetiska fält, ljusets polarisering och infraljud. Sen finns det även fåglar som använder sig av landmärken för att hitta. Vissa arter lär upp sina unga, genom att ettåringar följer med de vuxna söderut på hösten. Det är troligen en kombination av instinkt och skolning, säger Stefan Ericsson.
Micael Jonssons tips på fågelskådning:
– Jag brukar skåda lite överallt, men en favorit är Holmön. Där erbjuds dock ganska avancerad skådning. För nybörjare skulle jag varmt rekommendera slätterna i Röbäck och Degernäs från mitten till slutet av april, lite beroende på hur snabb snösmältningen är. Där brukar tusentals fåglar uppehålla sig bland svämpölarna och man kommer relativt nära. Från början av maj erbjuder Umeälvens delta flera fina skådarplatsen – från Storavan i sydväst till Villanästornet i nordost– men tyvärr är det lite svårare att komma fåglarna nära då.
Christer Olsson, känd fågelskådarprofil i Umeå, ger också tips på fågelskådning:
– Nu är tranan här, ut i fält vet ja´! Som nybörjare är det utan vidare att rekommendera att fara till Degernäs sista veckan i april. Stanna vid p-platsen nära bäcken och gå upp på den förhöjning som finns intill. Första och andra veckan i maj är det läge att fara till Brånsjön, Vännäsby. Nya fågeltornet står mycket bra till vid den nyrestaurerade sjön, där skymmande ris röjts bort helt och hållet. Vill du ströva i skogen rekommenderas en tur till Grössjöskogens reservat, vid Holmsundsvägen, bortom Carlshem. Var ute tidigt, när orrarna spelar och fågelsången är rik i början-mitten av maj. Sedan är Storavan, Stöcke, ett nytt och spännande område i maj. Mycket fin observationsplattform finns!
http://www.artportalen.se/birds/dagens.asp?landskapskod=21&dag=0&filter=mall&sortering=senaste
http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/faglar/vanligafaglar/vanligavarfaglarao.5780.html
Micael Jonsson, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap Telefon: 090-786 77 18, 070-643 22 67
E-post: Micael.jonsson@emg.umu.se Stefan Ericsson, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap Telefon: 090-786 52 67, 076-821 42 25
E-post: Stefan.ericsson@emg.umu.se
Högupplösta foton: Fotograf: Bent Christensen
Bildtext: Grå flugsnappare är en långflyttare som övervintrar i södra Afrika. Den återkommer till Sverige i första halvan av maj.
Bildtext: Ringduvan är en av våra först anländande flyttfåglar.
Bildtext: Den svartvita flugsnapparen återkommer i andra halvan av april.
Redaktör: Ingrid Söderbergh