Månadens humanist: Sebastian Andersson

Sebastian Andersson, konststrateg på Region Västernorrland

BildAmanda Thörnlund

Hur ser din väg till humaniora ut?

– Jag har växt upp i ett hem där konst och kultur har värderats högt. Både min mor och far har genom åren sysslat med olika typer av konstnärliga uttryck, främst musik och bildkonst men också slöjd och andra arbeten som kombinerar intellektuella strövtåg med händernas eller kroppens verk.

– Till att börja med trodde jag att jag skulle bli filmkritiker. Jag läste Drama, teater och film på Umeå universitet ganska tätt efter gymnasiestudierna. Det visade sig dock vara ett misstag.

– Trots den härliga och fria miljön och förhållningssättet till lärande och kunskap blev jag trött på att studera. Jag hoppade av B-kursen och valde att arbeta inom lager och industri i stället. 10 år senare började jag studera igen.

– Det enda jag visste då var att jag ville studera samtidskonst på något sätt (praktiskt eller teoretiskt), jag valde till sist den teoretiska banan och konstvetenskapen. Det var en kombination av så kallad ”is i magen”, omständigheter, privilegium och nyfikenhet som styrde mitt val av studieinriktning.

Vad betyder humaniora för dig?

– Precis som allt i världen annat är humaniora är relationellt. Humaniora för mig betyder teori och praktik med den mänskliga erfarenheten som utgångspunkt även om det nu finns discipliner som undersöker de tillstånd som ibland kallas posthumana. Människan är språngbrädan.

Vad jobbar du med?

– Jag arbetar som konststrateg på Region Västernorrland.

Vad är din drivkraft i jobbet? 

– Min drivkraft är att skapa så goda förutsättningar som möjligt för konstnärer inom bild- och formområdet att leva och verka i Västernorrland (och i förlängningen hela Sverige). Jag har också en stark önskan att göra plats för mer konstnärliga arbetsmetoder, eller förhållningssätt, i mitt kulturbyråkratiska arbete.

Vad är roligast i jobbet?

– Jag gillar att föra samman personer och organisationer som gör bra saker som har konstnärlig och/eller konstpolitisk betydelse. På kulturbyråkratiska kallas det för att skapa samverkan och att uppnå synergieffekter.

– Enklare sagt handlar det om att föra samman bra folk och saker, se vad som händer och ta ansvar för- och lära sig av utvecklingen.

Vad vill du säga till någon som funderar på att söka kurser eller program inom humaniora?

– När jag började studera vid den Humanistiska fakulteten på Umeå universitet var det i en helt annan del än där jag till sist kom ut (som konstvetare).

– Med det sagt tror jag att studier handlar till stor del om att hitta sina vägar och spår. Sök! Du kommer inte att ångra dig, eller så gör du det, men då vet du åtminstone vad du ångrar.