NYHET Han är professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet och var tidigare under många år verksam vid Institutionen för idé- och samhällsstudier vid Umeå universitet där han även skrev sin doktorsavhandling.
Mohammad Fazlhashemi
BildMikael Wallerstedt– Min väg till humaniora startade under min tonårstid. Min morfar var skriftlärd och det var nog han som väckte detta intresse hos mig. Jag kunde sitta i hans bibliotek i timmar och sträckläsa böcker som jag sedan diskuterade med honom.
– Nu när jag tänker på honom inser jag att han var en duktig pedagog som inte gärna levererade svaren på mina frågor på ett silverfat, utan uppmuntrade till läsning som ett sätt att själv tänka fram svaren på frågorna. Efter att jag kom till Sverige som ung gäststudent i slutet av 1970-talet började jag läsa ett samhällsvetenskapligt ämne.
– Mitt intresse för ämnet svalnade dock på grund av den ideologiska dominansen över ämnet. Det var då jag sadlade om till humaniora och ämnet idéhistoria. Det var både ämnet i sig och miljön, det vill säga lärarna, professorerna och studiekamraterna på institutionen, som var lockande och inbjudande.
– Dessa faktorer gjorde att jag fortsatte mina studier inom ämnet; först tog jag min grundexamen, sedan masterexamen och så småningom disputerade jag i ämnet.
– Genom humaniora kunde jag få svar på de frågor som var intressanta för mig och som väcktes hos mig redan under tonåren i morfars bibliotek.
– En annan bidragande orsak var att när det var dags för mig att skriva uppsatser och så småningom välja avhandlingsämne fick jag välja sådana ämnen som hade beröring med min kulturella bakgrund och den idévärld där jag hade mina rötter.
– Detta var inte självklart eftersom ämnet var mycket väst- och lokalorienterat, men tack vare lärare och professorer som ville vidga vyerna för ämnet fick jag välja ämnen med inriktning mot muslimsk idéhistoria.
– Min avhandling handlar om den muslimske 1100-talstänkaren al-Ghazalis politiska tankegångar. Han förespråkade en sorts pragmatisk politisk idétradition och använde sig av teologiska och rättsliga argument för att legitimera sina ståndpunkter.
– Detta innebar att min avhandling rörde sig i gränslandet mellan idéhistoria, religionshistoria och teologi. Jag var emellertid ensam med min inriktning i hela Sverige. 2012 rekryterades jag till Uppsala universitet som ville inrätta en ny professur i islamisk teologi och filosofi som skilde sig från både islamologiskt och religionshistoriskt studie av islam.
– Sedan dess har jag dels fortsatt med min forskning inom islamisk teologi och filosofi och dels arbetat med att bygga upp en undervisnings- och forskningsmiljö kring ämnet. Idag är det möjligt att läsa på kandidat- och mastersnivå med inriktning mot islamisk teologi.
– Under de dryga tio åren som har gått sedan dess har vi en professor, en lektor, en vikarierande lektor och en handfull doktorander. Nyligen beviljade Vetenskapsrådet ca 25 miljoner kronor för en forskarskola i islamiska studier där vi ingår. Det är ett samarbete mellan 8 lärosäten i Sverige och innebär en tillökning av doktorander för oss.
– Vid sidan av ämnesföreträdarskapet arbetar jag en del av min tjänst som studierektor för forskarutbildningen vid teologiska institutionen vid Uppsala universitet och är i enlighet med delegationsordningen chef för ett fyrtiotal doktorander vid institutionen.
– Min viktigaste drivkraft är nog den nyfikenhet som min morfar odlade hos mig en gång i tiden. Genom min forskning försöker jag få svar på de frågor som är intressanta för mig.
– Jag har dock förstått att intresset för muslimsk idéhistoria, islamisk teologi och filosofi, utvecklingen i den muslimska världen och den muslimska minoriteten i Sverige har vuxit stark under den tid som jag har varit verksam inom akademin.
– Detta har lett till en hel del förfrågningar från media, myndigheter och civilsamhället för min del.
– Forskningen är den roligaste delen av mitt jobb. Det är då jag kan fördjupa mig i källmaterialet. I min forskning växlar jag mellan två världar. Att bedriva teologisk forskning ur ett vetenskapligt icke-konfessionellt perspektiv, det vill säga ett kritiskt och konstruktivt perspektiv är någonting nytt inom islamisk teologi.
– Det känns roligt att kunna vara med detta pioniärarbete i Sverige. Vid sidan av det är undervisningen både på grundnivå och framför allt på forskarutbildningsnivå mycket stimulerande.
– Det är i dessa sammanhang som det uppstår mycket intressanta dialoger med engagerade studenter och doktorander.
– Utbildning inom humaniora har många fördelar. Den utrustar oss med viktiga verktyg som vi behöver för att handskas med viktiga och svåra frågor som har sysselsatt mänskligheten sedan urminnes tider. Den bidrar också till bildning som är en stor behållning för livet i stort.