Månadens humanist: Mårten Arndtzén

Mårten Arndtzén

BildMikael Lundblad

Hur ser din väg till humaniora ut?

– Jag var ett läsande barn och började intressera mig för konst och filosofi i tonåren. Så uppenbarade sig den fantastiska möjligheten att studera utan något annat mål än att förstå mer av det som intresserade mig.

– Så jag läste konstvetenskap, idéhistoria och filosofi i flera år – och hade väl tänkt mig en fil. Kand. med estetik som huvudämne. Men valde ett omöjligt uppsatsämne och lämnade studierna utan examen.

Vad betyder humaniora för dig?

– Redskap att förstå både det människor gör och har gjort bättre – konstnärliga uttryck i första hand, för mig. Men som psykologen Abraham Maslow ska ha sagt: ”Om det enda verktyg du äger är en hammare, börjar alla problem likna en spik”. Så man får se upp lite.

Vad jobbar du med?

– Jag är kulturjournalist och konstkritiker, sedan några decennier verksam på Sveriges Radio. På sista tiden har jag börjat skriva böcker också, vilket är ett privilegium – att få fördjupa sig på det sättet i ett ämne.

– Just nu påbörjar jag researcharbetet inför en bok om konstnären Vera Frisén, vars arkiv finns i specialsamlingarna Umeå universitetsbibliotek.  

Vad är din drivkraft i jobbet? 

– Nyfikenhet och frustration.  

Vad är roligast i jobbet?

– Att formulera sig kring upplevelser som ligger på gränsen till det språkliga. Att ta del av uttryck som gör världen större och sedan få berätta om det. Att recensera konst kan vara så, i sina bästa stunder.

Vad vill du säga till någon som funderar på att söka kurser eller program inom humaniora?

– För mig har det funkat bäst att gå på lust. Men det beror ju på vad man vill uppnå med studierna. Med lite tålamod och en plan av något slag kommer man kanske längre, än utan.