NYHET Han var rektor för Umeå universitet 1999–2005 och är anknuten som professor emeritus till Institutionen för integrativ medicinsk biologi och har som emeritus återvänt till humaniora och har nu en kandidatexamen i italienska och en master i filosofi.
Inge-Bert Täljedal
BildPrivat– I skolan på 1950-talet gillade jag språk och tänkte självklart gå latinlinjen på gymnasiet. Ändå gjorde jag inte det utan blev realstudent med matematik som specialisering.
– En välmenande scoutledare hade övertygat mig om en annan väg än den som min spontanitet pekade ut. Vid examen fick jag ett stort premium, och med det köpte jag en hel gymnasiekurs i latin på ett korrespondensinstitut.
– Den blev långt ifrån färdig, för medicinstudier kändes viktigare. Anatomi på medicinsk fakultet i Uppsala visade sig dock så andefattigt att jag behövde komplettera med något.
– Det blev teoretisk filosofi. De studierna var givande, fast tentamen hann jag inte med. En livslång universitetskarriär på medicinsk fakultet kom emellan. Som emeritus professor har jag återvänt till humaniora och har nu en kandidatexamen i italienska och en master i filosofi.
– Mitt arbete som professor i histologi medförde en konkret människosyn – genom mikroskop. Alla är vi cellhopar, organiserade på visst sätt. Språk, historia, litteratur, konst, filosofi och religionshistoria är givna hjälpmedel i försöken att förstå dessa cellhopars tillvaro.
– Det är slut på min medicinska forskning. Mitt senaste i den vägen var en studie 2010 tillsammans med andra om lämplig kost vid diabetes.
– Nu forskar jag på egen hand i filosofihistoria och tycker det är intressant att undersöka hur 1800-talets idealister tänkte. Deras föreställningsvärld var helt annorlunda än den som präglar vår tid.
– Nyfikenhet och nöjet att tycka sig uppfatta fler aspekter av verkligheten.
Vad är roligast i jobbet?
Både som lärare och student har jag stimulerats av att se puzzelbitar falla på plats. Men det mesta har varit roligt.
– Vad är viktigt för dig? Följ ditt förnuftiga hjärta!
