Lovande resultat av djup hjärnstimulering vid tvångssyndrom
NYHET
Personer med tvångssyndrom som behandlades med djup hjärnstimulering, DBS, gick på ett års tid från att ha ett svårt till att i genomsnitt bara ha ett måttligt tvångssyndrom, med ökad möjlighet att klara vardagen. Det visas i en ny avhandling.
Text: Ola Nilsson
Matilda Alexandra Naesström, doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap,psykiatri.
BildMattias Pettersson
– Resultaten är lovande för personer med tvångssyndrom som inte svarar på annan behandling, säger Matilda Naesström, doktorand vid Umeå universitet.
Tvångssyndrom, OCD, drabbar cirka två procent av befolkningen. Sjukdomen påverkar hjärnan och orsakar ångestladdade tvångstankar som leder till tvångshandlingar i ett försök att temporärt lindra ångesten. Orsaken tros vara att nätverk i hjärnan som reglerar ångest inte fungerar som de ska.
Tvångssyndrom behandlas normalt sett med läkemedel, psykoterapi eller en kombination av båda. Dock finns det en betydande grupp av de som drabbas av sjukdomen som har svåra och handikappande symptom som inte svarar på sådan behandling. För dessa personer har djup hjärnstimulering, DBS, kommit som ett förslag på möjlig behandling. Det är detta som Matilda Naesström har studerat i sin avhandling i psykiatri.
DBS, Deep Brain Stimulation, innebär att man opererar in en neurostimulator, som ger noggrant reglerad elektrisk stimulering i ett litet område centralt i hjärnan. DBS är idag en vanlig behandling för olika rörelsesjukdomar, som exempelvis Parkinsons sjukdom. Framgångarna i behandlingen av sådana tillstånd har lett till att behandlingen också utvärderas för olika psykiatriska sjukdomar, främst för tvångssyndrom. Hur DBS fungerar vid tvångssyndrom, samt vilket eller vilka områden i hjärnan som är mest lämpat för behandlingen, är dock inte klarlagt.
Sedan 2010 pågår det i Umeå studier i ett samarbete mellan Psykiatriska kliniken och Neurocentrum vid Norrlands Universitetssjukhus, för att se om metoden också kan användas vid svåra psykiatriska sjukdomar som inte svarat på annan behandling. Däribland tvångssyndrom.
Resultat från studien med elva deltagare med svårt tvångssyndrom behandlade med DBS visade lovande resultat. Efter ett års behandling hade deltagarnas symtom i genomsnitt reducerats från extremt svåra till måttliga. En signifikant förbättring sågs också gällande samtidig depression. Inga allvarliga komplikationer förekom och de vanligaste biverkningarna var övergående sömnsvårigheter.
För att förstå vilka områden som påverkades av den elektriska stimuleringen utfördes matematiska simuleringar som kunde bekräfta att det område som stimuleringen utfördes i var av central betydelse. Dock är effekten inte bara lokal, utan stimulering i ett litet område kommer att ha effekter också i avlägsna delar av hjärnan.
För att identifiera dessa effekter utfördes undersökningar med funktionell magnetkamera för att se hur ångestaktiviteten i hjärnan påverkades av DBS-behandlingen hos deltagarna. Det sågs då en minskad aktivitet i två områden i hjärnan som är viktiga vid känslomässig kontroll av beteende och som i andra studier har visat på en överaktivitet vid tvångssyndrom.
DBS för svåra tvångssyndrom är idag en erkänd behandling med lovande resultat, men antalet patienter som ges denna möjlighet är mycket begränsad. För att bättre förstå vad som orsakar denna begränsning företogs vidare en undersökning av kunskaperna och attityderna till DBS vid tvångssyndrom hos psykiatriker, psykoterapeuter och drabbade patienter. Denna visade att även om många är positiva till denna behandlingsmöjlighet, föreligger ett stort informationsbehov innan denna terapi kan förväntas få en större spridning.