NYHET I våras släpptes boken Barnförhör, som tar ett helhetsgrepp på de vetenskapliga och praktiska aspekterna av att förhöra barn i rättsliga sammanhang. Rickard L Sjöberg, docent i neurokirurgi och medicinsk psykologi samt adjungerad lektor vid institutionen för klinisk vetenskap, är en av huvudförfattarna.
I vanliga fall arbetar Rickard L Sjöberg som neurokirurg och ägnar sig främst åt gliom, en typ av hjärntumörer. Sedan en tid tillbaka leder han en forskargrupp vars fokus är att försöka förstå hjärnans funktion och hur den kan skyddas hos patienter med hjärntumörer och andra neurokirurgiska tillstånd. Han forskar också på effekter av vakenkirurgi och molekylära processers betydelse för hjärnans funktion och till exempel utvecklingen av hjärntumörer. Så var kommer barnförhör in i bilden?
– Jag inledde faktiskt min forskarkarriär med en serie studier med koppling till hur barn fungerar som vittnen. Då, i mitten av 1990-talet, bedrevs väldigt lite systematisk forskning av det här slaget i Sverige. Jag har därefter behållit mitt intresse för forskning och undervisning även inom det här området. Intressant nog upptäcker jag förvånansvärt ofta beröringspunkter med den neurokirurgiska forskningen som jag ägnar mig åt, berättar Rickard Sjöberg.
Rickard L Sjöberg är docent i neurokirurgi och medicinsk psykologi samt adjungerad lektor vid institutionen för klinisk vetenskap.
Bild Johanna NordströmRickards första vetenskapliga studie började med ett grupparbete då han gick allmän linje på folkhögskola. I ett arkiv där man gjorde studiebesök hittade gruppen material från en så kallad häxpanik i Rättvik på 1670-talet, där man utredde kvinnor som påstods ha kidnappat barn och flugit iväg med dem till satanistiska nattliga sammankomster. I materialet, som visade sig vara världsunikt i sin detaljrikedom, fanns mer än 800 intervjuer med över 500 barn.
– Så här i efterhand är vi överens om att häxsabbaterna inte har ägt rum. Men det innebär att många barn berättade att de mindes saker som faktiskt inte hade hänt. Varför?
I materialet kunde Rickard Sjöberg se statistiska och kvalitativa mönster som talade för att det hade att göra med bedömningen av de mentala bildernas ursprung, alltså var ”minnet” egentligen kom ifrån.
Idag utgår den dominerande förståelsen av falska minnen från ursprungsbedömningsteorin, som etablerades internationellt under 1980-talet. Enligt ursprungsbedömningsteorin rekonstrueras minnen i samma ögonblick som de ska plockas fram och baserat på minnets egenskaper gör vi alltid en bedömning, automatisk eller i knepiga situationer medveten, av var minnet kommer ifrån. Blir det fel i den processen kan ett falskt minne uppstå – vi tror att vi varit med om något som inte har hänt, precis som barnen i materialet från häxpaniken.
– Ursprungsbedömningsteorin har, eller borde åtminstone ha, stor betydelse för hur man bedömer barns berättelser i juridiska sammanhang. Men den är intressant nog också potentiellt viktig för neurokirurger, bland annat i frågan om hur realistiskt det är att behandla Alzheimers sjukdom med djup hjärnstimulering. Misstag i ursprungsbedömning är också en av flera faktorer som kan göra det svårare för läkare att hantera neurokirurgiska komplikationer på ett sunt sätt, förklarar Rickard.
I uppföljande studier har han även studerat bland annat faktorer som bidrar till att barn inte berättar om erfarenheter av sexuella övergrepp som bevisligen ägt rum, hur genetisk sårbarhet kan påverka hur erfarenheter av misshandel och sexuella övergrepp under barndomen påverkar psykisk mående senare i livet och hur olika psykologiska mekanismer kan påverka hur kliniker bedömer bland annat övergrepp mot barn.
– Alla de här forskningsområdena innehåller intressant nog teman som jag kunnat följa upp och använda mig av även inom ramen för min neurokirurgiska forskning. Åtminstone i mitt fall har det varit en styrka snarare än ett problem att ha intressen som kanske kan uppfattas som breda.
Rickard L Sjöbergs intresse för barns vittnesmål har alltså lett till att han medverkat i en lärobok om barnförhör där han är en av redaktörerna och har skrivit flera av kapitlen. Han initierade också granskningen av fallet där två bröder, då fem respektive sju år gamla, pekades ut av polisen i Arvika som skyldiga till att ha dödat den fyraårige pojken Kevin Hjalmarsson.
– Det började när jag var sakkunnig i samband med den påstådde seriemördaren Thomas Quicks resningsansökningar, där den starkt ifrågasatta idén om bortträngda minnen var central. I samband med en TV-sänd diskussion om Quickfallet fick jag frågan av en journalist om jag trodde att det fallet var unikt. Efter det tittade jag närmare på fallet Kevin och det var, visade det sig, ett bra svar på journalistens fråga.
Rickard L Sjöbergs uppmärksammande av Kevinfallet ledde så småningom till att såväl SVT:s Dokument inifrån som Dagens Nyheter initierade ambitiösa journalistiska granskningar. 2018 friade slutligen polisen bröderna från alla misstankar, bland annat med hänvisning till vad som bedömdes som ett vattentätt alibi som det visade sig att den tidigare utredningen bortsett ifrån. I början av september släppte P3 Dokumentär en podd om fallet där Rickard medverkar.
