NYHET Christer Nilsson, professor emeritus vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, har skrivit romanen ”Kråkdoktorn” som beskriver livet som ekologidoktorand på universitetet på 1970-talet.
Christer Nilsson var själv doktorand på Teknisk-naturvetenskaplig fakultet på 1970-talet. Att skriva en roman är en barndomsdröm som blivit sann.
Bild[Fotograf saknas]”Kråkdoktorn” beskrivs på omslaget som ”en dramatisk berättelse om envishet och passion”. Den handlar om Håkan, en doktorand i botanik vid Umeå universitet, och utspelar sig 1974 och framåt. Läsaren får bland annat ta del av hans utmaningar och spännande möten med andra människor.
– Utan att avslöja för mycket kan jag säga att Håkan doktorerar på hur djur, främst kråkor, sprider växter. Titeln bygger på de förutsättningarna, säger Christer Nilsson.
– Av främst två skäl. Dels känner jag den miljön väl, dels är det väldigt lite skrivet i ämnet. Såvitt jag vet är min roman den första som utspelar sig vid den teknisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Umeå universitet. Eller matematisk-naturvetenskapliga som fakulteten hette på 70-talet.
– Jag doktorerade under samma tid som Håkan, och vid samma institution. Många av de händelser jag beskriver har jag själv upplevt i någon form.
– Jag har valt att fokusera på ekologidoktorandernas situation (botanik och zoologi), och där är det stora skillnader. På 70-talet var det mesta ganska fritt, till exempel vad gäller antagning, finansiering, handledning, examinering och så vidare. Vi var dessutom helt analoga. Vi skrev på skrivmaskiner, läste tryckta tidskrifter och böcker, ringde från stationära telefoner, skickade vanliga brev och deltog fysiskt i möten. Och om vi fick anslag var förvaltningsavgiften (overheaden) bara en halv procent. Idag råder helt andra förutsättningar, både på gott och ont.
– Inte särskilt, men jag tycker det är viktigt som äldre att förmedla sina erfarenheter till den yngre generationen, och det av många olika skäl.
– För närvarande är jag biträdande redaktör för fyra engelska och amerikanska tidskrifter samt universitetets representant i en styrelse. Jag tar också på mig en del uppdrag. I somras tillbringade jag en vecka i fält på Island tillsammans med en grupp forskare som arbetade under Alltinget. Min roll var att skriva ett expertutlåtande om naturvärdena i älven Héraðsvötn samt göra en prognos av de skador som en vattenkraftutbyggnad av den älven skulle förorsaka.
– Min professur var i landskapsekologi med särskild inriktning mot rinnande vatten. Med den ämnesbeskrivningen kunde jag jobba i olika skalor, från lokala till globala, och med alla möjliga organismgrupper. Mina arbeten behandlar bland annat växter, däggdjur, fåglar, fiskar, snäckor och insekter. Jag har bland annat jobbat med miljöeffekter av vattenkraftsproduktion, spridning av växter och möjligheter att restaurera skadad natur.
– Det är en gammal ungdomsdröm. Jag har alltid tyckt om att skriva och efter att ha författat vetenskapliga uppsatser på engelska under ett helt arbetsliv var det förlösande att släppa loss fantasin och testa skönlitterärt skrivande på mitt modersmål, säger Christer Nilsson.
