Kan man tända ljus framför ett huvudlöst Jesusbarn?
NYHET
Frågan i rubriken är den röda tråden i en ny avhandling i museologi vid Umeå universitet. Där utforskar Helena Wangefelt Ström frågan: vad händer när religionen hamnar på museum, eller när kulturarvet blir heligt?
Text: Per Melander
Helena Wangefelt Ström, doktorand, Institutionen för kultur- och medievetenskaper
BildPrivat
Som en dramatisk avslutning på detta arbete skulle man kunna säga att sakralt kulturarv och religion på museer faktiskt kan vara en fråga om liv och död
Helena Wangefelt Ström berättar att hon under arbetet med avhandlingen har utforskat historiskt material i bibliotek och arkiv i Rom och Venedig och sökt sig vidare till nya användningar av religiöst kulturarv på och utanför museerna.
I avhandlingen konstaterar hon att frågan om hur vi kategoriserar och hanterar religion har stor betydelse idag, i ett sammanhang av kulturell mångfald och globalt resande.
– Vi kan gå på någon annans heliga mark utan att veta om det, och använda religiösa symboler på ett sätt som är kränkande för andra utan att förstå det. Att religionen blir kulturarv gör den inte mer lätthanterlig – och den kan fortfarande vara levande, även på museet, säger Helena Wangefelt Ström.
Museologi och kulturarvsstudier
Avhandlingen ligger inom ämnet museologi och mer specifikt inom området kulturarvsstudier, säger Helena Wangefelt Ström, och den syftar övergripande till att undersöka olika metoder och verktyg för förflyttningar mellan begreppen sakralitet och kulturarv. Forskningsfrågan: ”Vad händer i överföringen mellan kulturarv och sakralitet?”, undersöks i två separata delar.
– Dels produktionen av sakralt kulturarv i det tidigmoderna Europa och specifikt Sverige, i hanteringen av dess katolska förflutna, och Rom och Venedig, i anpassningen till en ny och icke-katolsk publik av turister.
– Dels undersöker jag användningen av det sakrala som kulturarv i olika tider och sammanhang. För de båda delarna har olika typer av källor använts, såsom tidigmoderna guideböcker, resejournaler, historiska samlingar, och samtida källor inom media, design, konst, och andra sammanhang.
Dramatisk avslutning
Hon säger vidare att studien presenterar nya kategorier som skapats för sakralt kulturarv och hur dessa anpassar sig till nya användningsområden. Att avhandlingen presenterar nya modeller att tillämpa på religiösa och sakrala artefakter som vänder sig till olika religiösa och icke-religiösa publiker och praktiker idag.
– Som en dramatisk avslutning på detta arbete skulle man kunna säga att sakralt kulturarv och religion på museer faktiskt kan vara en fråga om liv och död. För i avhandlingen avslutar jag med att återvända till den återkommande frågan om hur vi kan förstå religion på museum eller som kulturarv: har det upphört att vara levande religion, eller har det kvar sin helighet?
– Och frågan är vidare än så, då flera av de användningar av sakralt kulturarv som presenteras i studien handlar om våld och förstörelse. Avhandlingen pekar på vikten av en fördjupad kompetens och reflektion kring religion och kulturarv, även som en viktig faktor för social hållbarhet.
Helena Wangefelt Ström är uppvuxen i Vallentuna och har sin grundutbildning vid Uppsala universitet med idé- och lärdomshistoria som huvudämne. Hon har även en yrkesbana i äldre bibliotek, frvilligorganisationer och kulturförvaltning.