NYHET I kristid tycks alla vara överens om att man ska satsa på utbildning och forskning. Och regeringen skjuter till fem miljarder extra. Men hela forskarsamhället jublar inte. Pengarna ska nämligen fördelas i konkurrens, något som kan bli förödande för de små ämnena.
Bilden: Malin Rönnblom, statsvetare och universitetslektor på Umeå centrum för genusstudier och Per Wisselgren, idéhistoriker och forskarassistent på sociologiska institutionen, menar att det finns risker med det nya systemet.
Foto: Mattias Pettersson
Från och med årsskiftet konkurrerar universiteten om statliga anslag till forskning. Genom att konkurrensutsätta fakultetsmedlen väntas forskarnas motivation och universitetens produktivitet öka. Men kritiker menar att det kommer att styra forskningen till likriktning.
– Konkurrensen utgör ett hot mot den intellektuella mångfalden och leder till spjutspetssatsningar. En risk med systemet är att små ämnen slås ut, säger Nicklas Hållen, doktorand i engelska vid Umeå universitet.
Den starkaste invändningen mot systemet handlar dock om svårigheten att överhuvudtaget mäta kvaliteten på forskning – utan att samtidigt styra forskarna i oönskade riktningar. Per Wisselgren idéhistoriker och forskarassistent på sociologiska institutionen, ser en sådan risk.
– Forskare lär sig snabbt att förhålla sig till de olika incitamenten men det gör inte nödvändigtvis forskningen bättre. Det kan utgöra ett hot mot den nyfikenhetsstyrda forskningen. Det finns en risk att det blir viktigare att maximera antalet publikationer än att eftersträva hög vetenskaplig kvalitet, säger han.
Förutom att publicera sig i Web of Science kan forskare som vill kamma hem fakultetsmedel se till att få externa medel. Systemet är nämligen konstruerat så, att om en forskare beviljas pengar från till exempel EU:s strukturfonder får universitet även extra fakultetsmedel.
Malin Rönnblom, statsvetare och universitetslektor på Umeå centrum för genusstudier, har forskat finansierad av externa medel i 17 år. Hon menar att forskningen länge har styrts av krav på mätbara resultat.
– Det finns så många normer om vad som är god forskning. Det blir lätt mycket av ett spel, man ska referera rätt och förhålla sig till den så kallade forskningsfronten. Att lära oss spelets regler både när det gäller att skriva ansökningar på rätt sätt och att publicera på rätt sätt tar oerhört mycket tid, tid som kan användas till det vi är här för, nämligen att forska.
Malin Rönnblom är kritisk till att det har låg status att skriva böcker inom akademin, särskilt böcker där forskare skriver tillsammans. Själv deltog hon i ett nyligen avslutat skrivprojekt tillsammans med fem andra forskare. Resultatet, Historien om F – motstånd och fantasi, gavs ut i höstas.
– Det är bland det häftigaste intellektuella jag gjort. Vi utvecklar metoder och teorier, men CV-mässigt är den inte värd särskilt mycket.
Malin Rönnblom upplever det som ett problem att prestationskraven inom den akademiska världen har skruvats upp så att de kollektiva processerna inte hinns med. Kollegor har inte längre tid att läsa och kritisera varandras texter.Dessutom tvingas man ibland välja bort forskningsprojekt som tar tid.
– De här konkurrensreformerna gör att folk börjar publicera samma grej med lite olika tvist på olika ställen, det är det människor blir bra på. Att tänka nytt tar ju tid!
Malin Rönnblom tycker dock att det är viktigt att vi inte förleds att tro att det gamla sättet att fördela fakultetsmedel var det bästa.
– Jag har arbetat på Umeå universitet sedan 1992 och jag kan inte säga att jag har en klar bild av hur de fördelades förut. Jag tror att människor behöver vara trygga för att prestera bra. Men jag tycker inte att man ska kunna slå sig till ro och göra vad som helst utan att det finns någon insyn. Systemet måste vara genomskinligt, men jag tror inte att folk blir bättre av att utsättas för konstant konkurrens.
Trots risken för att forskare börjar tävla mer med varandra istället för att ägna sig åt nyfikenhetsstyrd forskning ser Per Wisselgren flera fördelar med systemet.Framförallt välkomnar han att det uppmuntrar svenska forskare att förmedla sina resultat och förmedla dem till det internationella forskarsamhället.
– För ett litet ämne kan det vara extra viktigt att vidga de internationella kontaktytorna. Som svensk idéhistoriker har man ofta träffat de flesta andra idéhistorikerna. Det är ju trevligt, men forskningen blir bättre av att granskas externt av oberoende kollegor som inte samtidigt är ens vänner. Dessutom riskerar man i ett så litet samanhang att hamna i beroendeställning till varandra vid exempelvis tillsättning av tjänster, säger Per Wisselgren.
Universitet består trots allt av människor. Människor som inte vågar kritisera kollegan för hårt, som tävlar mot varandra, dunkar varandra i ryggen och hjälper varandra. Universiteten är med andra ord arbetsplatser. I takt med att konkurrensen hårdnar mellan universiteten riskerar även forskarnas arbetsbörda att öka.
Nicklas Hållen är fackligt aktiv och menar att forskare inte behöver motiveras till att göra sitt jobb genom att konkurrensutsättas. De behöver helt enkelt få en rimlig arbetssituation.
– Humforskare väljer inte bort forskning, de hinner inte! Humanistiska forskare är inte bara forskare utan de är oftast anställda som lektorer, vilket innebär att de lägger mycket tid på undervisning. När kraven på mätbara pre- stationer ökar kommer endast de forskare som publicerar sig i rätt tidskrifter att få forskningstimmar. Det i sin tur kommer att leda till att människor kommer att arbeta en större del av dygnet för att överleva i konkurrensen. Ska man vara riktigt konspiratorisk så är detta ett sätt att öka universitetens produktion utan att betala för människors arbetstid.
I lågkonjunkturens Sverige är det begripligt att regeringen är mån om att kvalitetssäkra de verksamheter de förser med stora summor pengar. Det blir också extra viktigt för medborgarna att få insyn i hur deras skattepengar används. Det nya systemet är på flera sätt mer genomskinligt än det tidigare. Samtidigt finns risken att forskare börjar prioritera sina egna publiceringstal och karriärer högre än att ställa nya kritiska frågor.
Redaktör: Evelina Fredriksson