"Jordens framtid borde alltid komma först"

Ellen Dorrepaal är verksam vid Climate Impact Research Centre och tillbringar största delen av sin tid i Abisko.

BildKaj Lynöe

I Dubai inleds den 30 november Förenta nationernas klimatmöte COP28. Under nästan två veckor samlas regeringsrepresentanter, organisationer, företag och forskare för att diskutera hur klimatförändringarna ska tacklas globalt.

I Abisko, 538 mil därifrån fågelvägen, sitter forskaren Ellen Dorrepaal, docent vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet. Hon har små förhoppningar om vad klimatmötet i Dubai ska resultera i.

– Jag förstår att mycket uppmärksamhet går till Ukraina och Israel/Palestina just nu; det är hemskt det som händer där. Jag förstår också att många människor har det svårt ekonomiskt. Men jordens framtid borde alltid komma först – även när det är krig och ekonomiskt tufft, säger hon.

Lång tid innan effekter märks

Ellen Dorrepaals forskning utgår ifrån växternas roll i ekosystemet och hur de reagerar på förändringar i sina miljöer, som klimatförändringar. Växterna både påverkar och påverkas av varandra och av omgivningen. Deras intag och utsläpp av kol bidrar antingen till nedkylning eller till uppvärmning.

– Via min forskning vet jag hur stora återkopplingseffekter vi kan förvänta oss från naturliga ekosystem. Ofta tar det lång tid innan man ser dem, men man kommer att märka effekterna om 20, 50 eller 100 år. Det vi släpper ut nu leder till att ekosystemen förändras och förstärker det vi gör ännu mer, så om vi vill begränsa våra utsläpp måste vi göra det så fort som möjligt, säger hon.

Ett stort Wallenbergprojekt som Ellen Dorrepaal leder handlar om vad som händer med växter och mikrober i Arktis på vintern, under snötäcket. Kanske tänker du att de går i dvala – men faktum är att de bidrar till både kol- och kvävedynamiken. Än så länge vet forskarna väldigt lite om dessa processer. Prognosen är att klimatförändringarna kommer att vara ännu större på vintern än på sommaren och kunskapen är därför viktig för att kunna förutsäga de effekter som blir.

Kolutsläpp från permafrost kan öka

En annan sak som Ellen Dorrepaal tittat på är hur mossor genom sin interaktion med omgivningen kan påverka var trädgränsen går i fjällen. Hon har också varit med och gjort experiment för att ta reda på vad tinande permafrost innebär för växtrötter och mikrober i jorden och deras utsläpp av koldioxid. En del av denna forskning har till exempel visat hur nära interaktioner mellan växtrötter och mikrober kan öka utsläpp av kol från tinande permafrost i Arktis med 12 procent utöver tidigare beräknade utsläpp från enbart mikrober. Samspel mellan olika organismer i ekosystem kan alltså ha stor påverkan på vårt klimat.

Jag har blivit väldigt besviken över hur lätt allt återgått till hur det var, och ännu värre

Ellen Dorrepaal brinner för sitt arbete men undrar ibland om det verkligen behövs mer forskning som visar hur allvarliga klimatförändringarna kommer att bli för att vi ska agera, eller om vi nu bara borde agera så snart som möjligt.

– Jag hade med många andra förhoppningar om att de anpassningar vi gjorde under covid skulle ha lärt oss att vi faktiskt kan leva på ett mer balanserat sätt. Jag har blivit väldigt besviken över hur lätt allt återgått till hur det var, och ännu värre. Nyligen kom en Förenta nationernas rapport som säger att det kommer att vara tufft att hålla oss till även två graders uppvärmning – att det troligen snarare kommer att vara tre grader. Det gör mig riktigt, riktigt orolig, säger hon.