Jämlik lungcancervård men sämre psykiskt mående

Årligen diagnosticeras 4 200 personer i Sverige med lungcancer, av vilka cirka 85 % är av icke-småcellig typ. Avhandlingen, som omfattar patienter som diagnosticerats med icke-småcellig lungcancer, visar att Sverige i hög utsträckning erbjuder en jämlik vård av lungcancer. Detta utifrån socioekonomi, ålder och ursprung när hänsyn tas till patienternas allmäntillstånd, samsjuklighet och andra faktorer som kan påverka val av vård och behandling.

– Tidigare rapporter har belyst ojämlikheter, men här kan vi se att de skillnaderna försvinner när vi kan kompensera för faktorer som läkaren måste ta hänsyn till inför val av vilken behandling som är rätt för varje enskild patient, säger Linda Willén, överläkare i Onkologi.

Små skillnader

Efter att hennes forskargrupp korrigerat för allmäntillstånd, samsjuklighet och andra faktorer som kan inverka på handläggningen kvarstod endast små skillnader i omhändertagande och överlevnad av icke-småcellig lungcancer.

– Högutbildade patienter erbjöds i något högre utsträckning utredningar och behandlingar som var nya under tidsperioden och hade något bättre överlevnad i tidiga stadier av sjukdomen. Äldre patienter utreddes i samma omfattning som yngre upp till 80 års ålder.

Jämförelse med utlandsfödda

Åldersanpassningar gjordes i val av behandling. Det fanns också skillnader i överlevnad i tidiga stadier av sjukdomen där överlevnaden var sämre för äldre patienter. Två tredjedelar av patienter 80–84 år och en tredjedel av patienter 85 år eller äldre erbjöds cytostatikabehandling vid spridd sjukdom.

– Vid diagnos var utlandsfödda patienter yngre, hade en högre utbildning och ett bättre allmäntillstånd jämfört med svenskfödda. Efter att ha korrigerat för ålder sågs endast små skillnader i utredning och behandling, i tidiga stadier sågs något bättre överlevnad hos utlandsfödda jämfört med svenskfödda, säger Linda Willén.

Tungt diagnosbesked

Avhandlingen visar också att lungcancerpatienter efter diagnos har ett sämre psykiskt mående jämfört med övriga svenskar. Risken för depression, ångest, förgiftningar (alkohol, morfin, sömnmedel och andra lugnande läkemedel) och självmord är förhöjd under de första månaderna efter diagnos. Den förhöjda risken för ångest, depression och självmord avtog över tid, medan den ökade risken för förgiftningar bestod under hela den studerade tidsperioden. Fynden bekräftar tidigare forskning på området.

– En cancerdiagnos är tung att få för de flesta patienter, och för vissa utlöser den en krisreaktion som är svår att komma ur. Här är det viktigt att vi inom vården fångar upp dessa patienter och ger dem bästa möjliga stöttning, säger Linda Willén.

Metod: Studierna i avhandlingen är registerstudier som utgår från forskningsdatabasen Lung Cancer Database Sweden där information från det svenska Lungcancerregistret är sammanlänkat med information från flera andra myndighetsregister över den svenska befolkningen. Databasen sträcker sig över tidsperioden 2002 till 2016 och innehåller ca 40 000 patienter med icke-småcellig lungcancer vilket motsvarar mer än 95 % av alla som fick diagnosen under den tidsperioden.

Linda Willén är uppvuxen i Lund och studerade på läkarprogrammet i Umeå. Hon arbetar som överläkare vid Onkologkliniken på Gävle sjukhus och har gjort sin avhandling via Institutionen för Strålningsvetenskaper vid Umeå universitet.