NYHET Professor Emmanuelle Charpentier, föreståndare vid Max Planck-institutet för infektionsbiologi i Berlin, och Dr. Paul Jenkins, chefsstatistiker vid Bassett Healthcare i New York, har utsetts till 2017 års hedersdoktorer vid Medicinska fakulteten, Umeå universitet.
- Årets hedersdoktorer har haft stor betydelse för två starka forskningsområden vid Umeå universitet säger Åke Forsberg, vicedekan för forskning, Medicinska fakulteten.
- Både Emmanuelle och Paul är utmärkta exempel på den stora betydelse internationell rekrytering och internationella samarbeten har för Umeå universitets utveckling och internationella position. Båda är mycket värdiga att utnämnas till hedersdoktorer.
Emmanuelle Charpentier och Paul Jenkins, båda med mångårig anknytning till Umeå universitet, kommer att promoveras till medicine hedersdoktorer vid universitetets årshögtid den 21 oktober.
Emmanuelle Charpentier var en av de två första internationellt rekryterade forskarna som blev nya gruppledare när forskningsenheten MIMS (The Laboratory for Molecular Infection Medicine Sweden) etablerades 2008 vid Umeå universitet med stöd från Vetenskapsrådet. Charpentier kom då närmast från universitetet i Wien, där hon hade påbörjat studier av RNA och reglering av gener i bakterieren Streptococcus.
Rekryteringen genomfördes i samarbete med EMBL (European Molecular Biology Laboratory) och blev starten på den framgångsrika uppbyggnaden av MIMS, som utgör den svenska noden i det nordiska partnerskapet med EMBL inom molekylärmedicin.
Vid MIMS fick Charpentier möjligheten att utvidga och fördjupa de molekylära studierna av gener och molekylära mekanismer som är en del av bakteriens försvarssystem mot inkräktande virus. Som gruppledare vid MIMS publicerade hon 2011 i tidskriften Nature en avgörande artikel som beskriver de komponenter som ingår i det bakteriella immunsystemet CRISPR-Cas9. Artikeln förklarar processen som leder till de RNA-molekyler som fungerar som guider i systemet. Studien lade grunden för ytterligare upptäckter som 2012 publicerades i tidskriften Science. Här beskrev forskarna sista steget i CRISPR-Cas9-mekanismen, nämligen hur en specifik DNA-sekvens kan upptäckas och ändras. Artikeln i Science beskrev hur systemet fungerar och möjliggjorde för forskare över hela världen att använda CRISPR-Cas9 för att utveckla molekylära verktyg som kan ändra gener i celler och organismer.
Publikationerna i Nature 2011 och Science 2012 involverade forskare från Emmanuelle Charpentiers forskargrupp vid MIMS och vid universitetet i Wien. I studien som beskrevs i Science-publikationen 2012 deltog även Jennifer Doudnas forskargrupp från University of California Berkeley, USA. Emmanuelle Charpentier hade kontaktat gruppen för att hjälpa till med utforskandet av de strukturella detaljerna av systemet. Science-artikeln beskriver det som nu är allmänt känt som gensaxen, som kan återfinna och med hög precision ändra gener i alla slags organismer, från bakterier till mänskliga celler. Under Charpentiers ledning demonstrerade forskarna framgångsrikt hur CRISPR-systemet från Gram-positiva bakterier målinriktat kan klippa främmande DNA med hjälp av en specifik RNA-styrd mekanism. En väsentlig del i upptäckten var att systemet är programmerbart och då även kan fungera i andra celler än bakterier. Därmed bäddade Charpenter, som redan tidigare utvecklat genetiska verktyg, för en ny era inom genetisk forskning och möjliggjorde utvecklingen av ett mångsidigt verktyg som inte bara underlättar molekylär- och cellulärbiologisk grundforskning utan snabbt har kommit att användas för ändamål som utveckling av genterapier och optimering av växter.
2013 accepterade Charpentier ett erbjudande att flytta till Helmholtz Centre for Infection Research (HZI), Braunschweig, Tyskland, där hon blev chef för avdelningen “Regulation in Infection Biology” och samtidigt erhöll ett Alexander von Humboldt Professorship vid Hannover Medical School. Hennes forskningsverksamhet fortsatte vid MIMS och samarbetet mellan Umeå universitet och HZI fördjupades genom samarbetsavtal.
2015 utnämndes Charpentier till föreståndare för Max Planck Institute for Infection Biology, Berlin, och även då togs initiativ till avtal i syfte att underlätta forskningssamarbeten med Umeå universitet. Hon har även fortsatt att delta aktivt i det nordiska samarbete som MIMS är delaktig i genom The Nordic EMBL Partnership for Molecular Medicine.
Emmanuelle Charpentier har under många år aktivt visat stort engagemang för forskningen vid Umeå universitet, särskilt vid Medicinska fakulteten. Hon har samarbetat med fakultetens forskare och bidrar aktivt till utvecklingen av profilområdet molekyär infektionsmedicin. Hon har under åren publicerat ett trettiotal artiklar i vetenskapliga tidskrifter där hennes anknytning till Umeå universitet tydligt framgår. Många förekommer dessutom i de mest välrenommerade vetenskapliga tidskrifterna och citeras mycket flitigt av andra forskare, vilket ger positiva effekter både för vår egen forskningsverksamhet och för bedömning av universitetet i olika sammanhang. För dessa fortsatta prestationer hedrar Medicinska fakulteten Emmanuelle Charpentier med ett hedersdoktorat i medicin.
Paul Jenkins, chefsstatistiker vid Bassett Healthcare i Cooperstown, New York, har under långt tid samarbetat med forskare vid Umeå universitet. Han har bidragit till att bredda både den epidemiologiska och den folkhälsovetenskapliga forskningen i Umeå och utvecklat det svensk-amerikanska samarbetet inom det här området.
Samarbetet med forskare vid enheten för epidemiologi och global hälsa, inleddes 1996 med gemensam nämnare - att utveckla sjukdomsförebyggande insatser i Västerbotten och i UpState New York. Jenkins har under dessa 20 år besökt Umeå ett 15-tal gånger och är för närvarande också medsökande i ansökningar om medel till två stora forskningsprojekt.
De forskningssamarbeten som Paul Jenkins deltagit omfattar tre faser. I den första jämfördes det västerbottniska Norsjöprojektet med ett motsvande amerikanskt program, Otsego-Schoharie Healthy Heart Program. Paul Jenkins var sammanhållande länk och motor för den amerikanska delen av projektet. I takt med att samarbetet utvecklades deltog han även i andra forskningsprojekt i Umeå och i undervisning på mastersnivå. Under den här fasen var han också en av handledarna för två Bassettdoktorander vid Umeå universitet.
Andra fasen i samarbetet rörde fetma och dödlighet. Här fokuserades också viktstabilitet som ett alternativ till att hantera övervikt och fetma med viktreducerande åtgärder och Jenkins var en av handledarna för en amerikansk doktorand vid Umeå universitet, som arbetade med jämförande analyser USA-Sverige om viktstabilitet.
Under den tredje fasen jämförs hur svensk och amerikansk primärvård arbetar med vägledning och stöd till patienter när det gäller ändrade levnadsvanor. Även här har Paul Jenkins rollen som sammanhållande länk och motor för den amerikanska delen. En ytterligare Bassettdoktorand har nyligen antagits vid Umeå universitet för forskning med inriktning mot epidemiologi och implementering och även här ingår Jenkins i handledargruppen.
Redaktör: Anna Lawrence