Om PFAS
PFAS är en förkortning för per- och polyfluorerade alkylsubstanser, och ett samlingsnamn för en stor och komplex grupp av ämnen, där minst en helfluorerad kolatom ingår. PFAS-kemikalier produceras och används för att de ger ytor vatten- och smutsavvisning och de är även filmbildande, ger låg friktion och tål höga temperaturer. Dessa unika egenskaper har gjort att de används i många olika tillämpningar, som matförpackningar och fettresistent papper, filmformande produkter, ytbehandling och impregnering av kläder, möbeltyg och skor, non-stickbeläggningar i stekpannor, skidvalla, skönhetsprodukter, elektronik och brandskum. PFAS började framställas i större skala på 1950-talet och ett huvudproblem är att PFAS-kemikalier är väldigt svårnedbrytbara, vilket gör att de ansamlas i naturen. Vissa PFAS är också mobila i luft och vatten och sprids lätt över stora områden samt kan bioackumuleras. Det gör att de idag finns överallt i miljön och mängden ökar med tiden. PFAS har till exempel uppmätts i kommunalt dricksvatten, i spädbarn och i isbjörnar på Arktis.
När det gäller effekter är kunskapen om de flesta PFAS-ämnena fortfarande liten. Det finns studier av enskilda PFAS-ämnen som påvisat negativa hälsoeffekter, som ökad cancerfrekvens, ökad svårighet att bli gravid, effekt på njurar, lever, kolesterolhalt samt på kroppens immunförsvar och ett försämrat immunsvar på vaccinationer. Ämnesgruppen består av mer än 4 700 olika industriframställda ämnen och effekter har bara studerats för ett fåtal av dessa ämnen, som idag ofta substituerats av andra mindre studerade PFAS-ämnen.