Hur bygger vi ett attraktivt samhälle?

Fossilfritt stål, grön vätgas och dito batteritillverkning. En ny industriell revolution som banar väg för snabb tillväxt och en hållbarare framtid för såväl klimatet som norra Sverige. Eller?

Enligt Umeå universitets vicerektor, Dieter Müller, är den pågående utvecklingen inte odelat positiv. En stor utmaning är att arbetsmarknaden saknar omkring 100 000 par händer – och folk flyttar inte hur som helst. Det gör attraktivitet till en viktig fråga. Men vad gör ett samhälle attraktivt? Hur skapar vi miljöer där människor både vill och kan leva?

– Detta hur är något vi måste lära oss tillsammans. Därför är Social innovation i norr en viktig mötesplats, inledde han.

Social hållbarhet är inte lika tydligt definierad som ekonomisk och ekologisk hållbarhet, men handlar bland annat om inkludering, delaktighet, känsla av sammanhållning och trygghet.

BildMalin Grönborg

Vi kan lära av historien

Konferensen på temat "För det attraktiva samhället" lockade ett 80-tal deltagare från akademi, näringsliv, civilsamhälle, offentlig sektor, företagsfrämjare och sociala innovatörer till P5 i Umeå. Nästan lika många anslöt online. Teknikhistorikern Roine Viklund från Luleå tekniska universitet bjöd med samtliga på en resa drygt hundra år bakåt i tiden.

– Det är inte första gången enorma investeringar görs här i norr. Om vi ska kunna lära oss något av historien måste vi först känna till den, sade han.

Fly-in fly-out är en oerhört dålig lösning

Då stod Framtidslandet på den guldskimrande biljetten och gruvnäringen, vattenkraften och järnvägsbyggandet för omvandlingen av Norrland. Men på slutstationen väntade inte bara löften om höga löner och tekniska framsteg, utan också samhällen dåligt förberedda på snabb tillväxt. Något som ledde till stora samhällsklyftor och utanförskap. 

– Nu kan vi se barackstaden i Skellefteå växa … "Fly-in fly-out" är en oerhört dålig lösning som riskerar att föra med sig problem som vi inte vill ha i form av exempelvis kriminalitet och våld. Det här är något som företag och kommun behöver jobba samman kring, varnade Roine Viklund.

Nätverk av stöttande kompisar

Den ideella organisationen Expats & Friends Association (EFA) gör sitt för att fungera som ett socialt lim i det raskt växande Skellefteå. Bara deras Facebook-grupp har på kort tid samlat över 3 000 medlemmar från 60 länder. 

– Vi är många som vet hur tufft det kan vara att flytta till en ny plats. Att få hjälp att komma in i samhället, knyta kontakter med andra som kanske varit i samma sits och känna sig sedd och hörd kan vara skillnaden mellan att stanna eller ge upp, förklarade Fransesca Quartey. 

Nu ska vi gifta oss – och då ska du lyssna på mig

Såväl online som via fysiska aktiviteter skapar EFA möjligheter för nya och gamla Skelleftebor att mötas och lära känna varandra. Dessutom erbjuder de stöd och råd, inte minst i att förstå sig på det svenska samhället. Det kan gälla allt från myndigheters emellanåt snåriga information till traditioner och kultur. Fransesca Quartey liknar det vid att agera ett översättningsverktyg som inte enbart översätter till svenska. 

– Det är viktigt att lyssna in vad nyanlända har för behov, snarare än att försöka gissa vad deras behov borde vara. Fungerande integration handlar om dialog. Inte om att du som ny bara ska integreras i vårt samhälle. Det är ungefär som att säga: "Hej! Vad fint, nu ska vi gifta oss – och då ska du lyssna på mig". Det funkar inte, underströk hon. 

– Om vi ska kunna växa med 100 000 invånare så är det genom att folk utanför Europa kommer hit. För att det ska gå bra så måste vi både tänka och våga bjuda till. Vi har en möjlighet att göra något annorlunda än vad jag med sorg ser hända i södra Sverige, sade Fransesca Quartey, som själv fått ett varmt välkomnande i lilla byn Innansjön.

BildLena Holmberg

Ett omtyckt tredje hem på Ålidhem  

Malin Eriksson är professor i socialt arbete vid Umeå universitet och forskar om betydelsen av sociala nätverk, tillit och förtroende – så kallat socialt kapital. Hon menade att ett sätt att säkerställa en socialt hållbar utveckling är att försöka stärka det sociala kapitalet.

– En blandning av olika befolkningsgrupper är positivt för det sociala kapitalet. Därför är det vitalt att planera bostadsområden som attraherar en mix av människor, att öka möjligheten för interetniska möten och att förbättra ryktet för eftersatta områden genom att exempelvis rusta upp och etablera efterfrågad service, förklarade hon. 

På Klossen kan du möta vänsterveganer, jägare, bilkårister, insektsnördar och somaliska damer

Precis en sådan satsning har gjorts i den brokiga stadsdelen Ålidhem. Här jobbar Luka Anic, verksamhetsledare på Studiefrämjandet Västerbotten, och hans kollegor sedan några år medvetet för att skapa en communitykänsla via kulturhuset Klossen. 

– Inte många trodde på oss när vi skulle etablera oss på Ålidhem. Men vi har lyckats skapa ett brett tredje hem för folkbildning och kultur här. Klossen står för en plats och ett sammanhang som du får välja själv, utanför skola, jobb och bostad. Där du kan känna att du är en del av det som händer, kan påverka och har ansvar, berättade han. 

– Jag tror att civilsamhället är orsaken till att vi inte har så många problem i Umeå. Bara på Klossen ordnas 500 olika aktiviteter per år, från spelkvällar till middagsträffar, sade Luka Anic.

BildLena Holmberg

Denna 1 500 kvadratmeter stora smältdegel har delvis blivit möjlig tack vare samverkan med kommunala bostadsbolaget Bostaden som rustade upp lokalerna. Men mycket av framgången beror också på vad Luka Anic kallar ett civilsamhällets revival. 

– På Klossen kan du samma kväll möta vänsterveganer, jägare, bilkårister, insektsnördar och somaliska damer. Och de kan träffa varandra. När olika människor får chans till oväntade möten händer något. Ibland uppstår kulturkrockar, men ofta väcks nyfikenhet. På riktigt, jägarna beställde vegansk mat till sitt senaste styrelsemöte, smålog Luka Anic.   

Samhället behöver modiga människor

Under eftermiddagen fick konferensdeltagarna också chans att möta några av Umeås sociala entreprenörer.

– Ska vårt samhälle förändras så behövs människor med mod som vågar trampa nya stigar, även om det är svårt. Krafter som rycker in där de ser sociala glapp och försöker fylla dem, istället för att vänta på att någon annan ska lösa problemen, sade Roger Filipsson på Coompanion Västerbotten som hjälpt innovatörerna att gå från idé till verksamhet. 

Drygt 70 procent blir klassade som förtidspensionärer vid 23 års ålder

Där fanns Mahmoud Jallow som med stöd av Röda Korset driver textilstudion Kasam, en kombinerad satsning på återbruk och arbetstillfällen för personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Hanna Karlsson som via appen Active Move hoppas mota det farliga stillasittandet bland ungdomar genom att samla, visa upp och erbjuda gratis prova-på-platser hos olika föreningar och idrottsanläggningar. Janne Viktorsson och Mikael Jonsson på Hej Kompis! som strävar efter att ge personer med funktionsnedsättning större möjligheter till att träna, utveckla sin sociala kompetens och framför allt få långsiktig sysselsättning inom näringslivet.

– Många drömmer om att få jobba, känna sig behövda och vara del i ett team. Och de skulle kunna tillföra en verksamhet jättemycket och sprida glädje i arbetsgruppen. Men idag går drygt 70 procent av dessa unga människor ut i arbetslöshet och blir klassade som förtidspensionärer vid 23 års ålder. Det vill vi göra något åt, berättade Janne Viktorsson.

Hej Kompis! startade med att tränarna för innebandylaget Umeå Flyers, där alla har någon form av funktionsnedsättning, varje dag fick frågan om de visste av något riktigt jobb. Via ett pilotprogram hoppas de nu hitta en hållbar modell för arbete som kan spridas till alla landets 290 kommuner.

BildJonhér bildbyrå AB/Phia Bergdahl

Inspiration, frustration och tillförsikt

All inspiration under Social innovation i norr blandades med ett visst mått frustration. Inte minst över ett förlegat stödsystem för innovation som till stor del bygger på tekniska normer. Omedelbar kommersialisering istället för samhällsvinster på sikt. Där lurade också en rädsla över att var sjätte förening funderar på att lägga ner sin verksamhet, effekter av Tidöavtalet och nedskärningar i kulturen.

När dagens moderator Annakarin Nyberg sammanfattade intrycken var det likväl med tillförsikt.

– Som samhällsmedborgare får man vara tacksam över allt engagemang vi har sett prov på idag. Över att så många orkar arbeta, medan jag själv vissa dagar dyker ner i tankar om hur ska det bli, hur ska det gå … Det ska gå. Men som vi har hört återkommande under konferensen måste vi göra jobbet tillsammans – för det attraktiva samhället.