NYHET Även äldre personer klarar av att träna högintensivt i korta intervall. Trots att den totala träningstiden kan halveras jämfört med konventionell träning går det att se positiva effekter på både kroppen och hjärnan, visar en ny avhandling vid Umeå universitet.
Porträtt: Emma Simonsson. Doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten fysioterapi BildHans Karlsson
– Resultaten talar för att mycket högintensiv intervallträning som genomförs på en kontrollerad målintensitet kan vara en både effektiv och säker träningsmetod även för äldre, säger Emma Simonsson, doktorand i idrottsmedicin vid Umeå universitet.
effektiv och säker träningsmetod
Supramaximal högintensiv intervallträning, HIT, innebär mycket krävande och pulshöjande aktivitet fast i intervall om bara några sekunder. Metoden har bland annat fördelen av att vara tidseffektiv. Det har dock funnits begränsat med studier av hur den fungerar för äldre personer och även funnits farhågor om risker för denna grupp.
I sin avhandling vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering redogör Emma Simonsson för resultaten av en tre månaders träningsstudie bland äldre i Västerbotten. De 68 deltagarna i åldern 66 – 79 år lottades till att två gånger i veckan ingå antingen i en grupp som genomförde kontrollerad supramaximal högintensiv intervallträning, HIT, eller en kontrollgrupp. Den högintensiva HIT-gruppen fick genomföra tio intervaller om sex sekunder på en hög men kontrollerad belastning och hastighet på stationär träningscykel, totalt 20 minuter. Kontrollgruppen genomförde medelintensiv konditionsträning i tre stycken åtta minuters intervall, totalt 40 minuter, också på träningscykel.
Vid uppföljning gick det att se att bägge grupperna upplevde kroppsliga förbättringar i form av bland annat ökad kondition och förbättrat blodtryck. För HIT-gruppen tillkom dessutom en förbättrad benstyrka, trots att den totala träningstiden alltså bara var hälften så lång.
Att fysisk träning också kan ha positiva effekter på hjärnan har blivit känt på senare år. Därför studerades också deltagarnas kognitiva förmågor. Ingen av träningsformerna visade signifikanta förändringar på övergripande kognitiva förmågor. Däremot gick det att se tecken till en möjlig förbättring av arbetsminnet för HIT-gruppen.
Båda grupperna klarade att delta i träningsprogrammen utan allvarliga biverkningar eller skador. Deltagarna i HIT-gruppen rapporterade färre tillfälliga biverkningar som träningsvärk och fler positiva upplevelser av träningen.
– Även om mer forskning med större grupper vore värdefull har vi nu tillräckligt med kunskap för att säga att mycket högintensiv intervallträning på en kontrollerad målintensitet kan vara en effektiv och tilltalande träningsmetod för äldre. Träningsformen kompletterar de program som vanligen erbjuds äldre personer, och ett mer varierat träningsutbud där alla äldre har möjlighet att välja det som passar just dem kan bidra till att främja fysisk aktivitet för hälsa och välbefinnande bland äldre, säger Emma Simonsson.
Emma Simonsson har en kandidatexamen inom idrottsmedicin och en masterexamen i psykologi.
Emma Simonsson, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, försvarar fredag 25 oktober kl. 9.00 sin avhandling Supramaximal högintensiv intervallträning för äldre: Motivation, genomförbarhet, fysiologiska och kognitiva effekter. Huvudhandledare Erik Rosendahl. Disputationen hålls på engelska. Norrlands universitetssjukhus, Hörsal Betula.
