NYHET Floder och sjöar i nordliga områden anses vara viktiga källor för utsläpp av växthusgaser till atmosfären, men på grund av få mätningar är nivåerna osäkra. I en ny studie publicerad i Nature Communications har Umeåforskare och medarbetare kvantifierat kolutsläpp till atmosfären från floder och sjöar i västra Sibirien och de fann att utsläppen är höga och överstiger kolexporten till Arktiska oceanen.
Flodlandskap i västra Sibirien.
BildEgor IstigechevNordliga områden spelar en nyckelroll i den globala kolcykeln och klimatsystemet. En viktig fråga är graden av mobilisering och kolutsläpp till atmosfären från stora lager av markkol, delvis lagrade i permafrost, vid en ökad uppvärmning av dessa regioner. Vi vet att en del av detta kol exporteras till inlandsvatten och släpps ut i atmosfären, men ändå är dessa förluster dåligt kvantifierade och sällan inkluderade i bedömningar av nutida och framtida koldioxidbalanser. Detta är särskilt viktigt för västra Sibirien, med dess omfattande kollager i torvmark som förväntas påverkas starkt av den globala uppvärmningen.
Nu har forskare vid Climate Impacts Research Centre, CIRC, vid Umeå universitet och medarbetare från Ryssland och Frankrike kvantifierat kolutsläppet till atmosfären från inlandsvatten i västra Sibirien. På grund av det svårtillgängliga och stora studieområdet (3,6 miljoner kvadratkilometer vilket är i paritet med Europas yta) genomfördes provtagning av sjöar och floder under flera år.
Jan Karlsson, professor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap och föreståndare för CIRC.
BildMattias Pettersson– Vi samlade in data från representativa sjöar och floder över en sträcka på 2000 kilometer, inklusive floden Ob – huvudflödet i Arktis största avrinningsområde, förklarar huvudförfattaren Jan Karlsson, professor på CIRC, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Baserat på dessa data och information om den geografiska utbredningen av inlandsvatten i regionen visar forskargruppen att kolutsläppen till atmosfären från inlandsvatten i västra Sibirien är höga och att dessa system spelar en viktig roll i den kontinentala kolcykeln.
– Kolutsläppen från inlandsvattnen var nästan tio gånger högre än kolexporten till Arktiska oceanen och nästan hälften av regionens kolupptag på land, säger Jan Karlsson.
Den stora betydelsen av inlandsvatten i västra Sibiriens kolcykel är sannolikt ett resultat av den plana terrängen, menar forskarna. Den leder till en relativt stor utbredning och långa omsättningstider av inlandsvattnen, och därmed gynnsamma förutsättningar för nedbrytning och utsläpp av kol.
Författarna betonar att ytterligare studier av den kopplade kolcykeln för land – vatten behövs för att förbättra förståelsen för regionala skillnader i kolcykeln samt förutsägelser om framtida förhållanden i dessa understuderade och klimatkänsliga områden.
Doktoranderna Ivan Krickov and Svetlana Serikova förbereder utrustning inför provtagning av sjöar och älvar i västra Sibirien.
BildSvetlana SerikovaKarlsson, J., S. Serikova, S. N. Vorobyev, G. Rocher-Ros, B. Denfeld, O. S. Pokrovsky. 2021. Carbon emission from Western Siberian inland waters. Nature communications 12 (2021), DOI: 10.1038/s41467-021-21054-1.
https://www.nature.com/articles/s41467-021-21054-1
Vid CIRC bedrivs forskning om klimateffekter på arktiska ekosystem. Forskningen inkluderar detaljerade processtudier till omfattande landskapsstudier i både akvatiska och terrestra ekosystem. Verksamheten är förlagd till Abisko Naturvetenskapliga Station, cirka tio mil nordväst om Kiruna.
