NYHET Möjligheten för polis och socialtjänst att samarbeta kring enskilda ungdomars kriminalitet och missbruk är liten, trots att det funnits övergripande planer på ett gemensamt stöd. Det visar en avhandling som studerar statliga policydokument mellan åren 1958 till 2010.
Utgångspunkten i avhandlingen är polisens och socialtjänstens gemensamma uppdrag; att både ansvara för stöd till- och kontroll av- barn och unga som är eller riskerar att hamna i missbruk och kriminalitet.
Bemötandet av kriminalitet, kriminella handlingar och kriminella personer har över tid förändrats i samhället, från efterkrigstiden när kriminalitet förklarades utifrån strukturella orättvisor exempelvis fattigdom, till att ansvaret för kriminalitet kommit att läggas på enskilda individer. Hur problem framställts och vilka lösningar som föreslagits har lösts utifrån vilka politiska stämningar som rått.
– De senare framställningarna målar upp en bild av ungdomars kriminalitet som allvarlig och farlig. Exempelvis presenteras ungdomar i storstädernas segregerade förortsmiljöer som de med störst risk att i framtiden begå brott eller att de redan begått brott. För att skydda medborgare och kontrollera kriminella individer anges lösningarna vara att bygga säkrare fängelser och döma till strängare straff, berättar Disa Edvall Malm, som skrivit avhandlingen.
Det har funnits långtgående planer på samverkan mellan polis och socialtjänst för att lösa problemet med ungas kriminalitet och missbruk. Men en kartläggning av ungdomar som var kända hos polis och socialtjänst under en viss tidsperiod visar att endast 8 ungdomar av 128 möjliga samtidigt var aktuella hos båda parter.
– Det är svårt att få ett bra resultat och ett djupare samarbete när det rör sig om så få ungdomar. Det vore bättre att se över hur polisens information om enskilda ungdomars kriminalitet och missbruk överförs och tas emot av socialtjänsten än att försöka få tillstånd samarbete mellan myndigheterna, menar Disa Edvall Malm.
Justitiedepartementet förespråkar samarbete mellan polis och socialtjänst samtidigt som de kritiserar socialtjänstens hantering av unga kriminella. Kritiken handlar bland annat om att socialtjänsten inte i tillräckligt hög grad reagerar. Förändringar i socialtjänstlagen har inneburit att socialtjänsten fått ett större ansvar att utreda och reagera på ungdomars kriminalitet, men det har inte gjorts några gemensamma utvärderingar eller översyner av socialtjänstens uppdrag. Förutom att socialtjänstens handläggning varierar mellan olika kommuner kan uteblivna utvärderingar vara problematiskt även på andra sätt.
– Tidiga insatser och förebyggande arbeten prioriteras bort till förmån för att verkställa påföljder för ungdomar som redan begått brott. Det finns risk att socialtjänstens bedömning om vårdbehovet för enskilda unga utgår från de kriminella handlingarna och inte utifrån det individuella behovet. Unga som i övrigt inte har behov av socialtjänstens insatser dras in i verksamheten medan insatserna för de behövande grupperna uteblir.
Disa Edvall Malm är socionom och har tidigare jobbat med ungdomar som socialsekreterare, fältassistent och skolkurator inom socialtjänst, skola och kommunalfritidsverksamhet i Skellefteå, Haninge och Solna.
Läs hela eller delar av avhandlingen
Fredagen den 9 november försvarar Disa Edvall Malm, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Det socio-polisiära handlingsnätet om kopplingar mellan polis och socialtjänst kring ungas missbruk och kriminalitet. Disputationen äger rum kl. 10.00 i sal, Norra Beteendevetarhuset Hs 1031. Fakultetsopponent är professor Kerstin Svensson, Socialhögskolan, Lunds universitet.
Disa Edvall Malm Institutionen för socialt arbete och polisutbildningen, Umeå universitet Telefon: 070-600 63 88, 090-786 63 57
E-post: Disa.edvall.malm@socw.umu.se
Redaktör: Eva Stoianov