NYHET När detta skrivs har jag drygt två månader kvar av min rektorsperiod. Känslan av lättnad uppblandad med saknad har så smått börjat komma över mig. Lättnad över att jag och mina kollegor i ledningen gjort vårt, och som det känns, lyckats relativt hyfsat. Saknad över att lämna ett kreativt jobb, arbetskamrater och framförallt den ständiga debatten.
Universitetet utvecklas rasande fart. Årsredovisningen för 2009 visar att vår omsättning ökat med en halv miljard på fem år och att vi nästan nådde upp till 34 000 registrerade studenter, lysande siffror! Problemet är bara att vi inte är ensamma om att utvecklas positivt, majoriteten av de stora universiteten i landet utvecklas bra.
Jag är stolt över vad Umeå universitet presterar men jag kan inte låta bli att oroa mig för framtiden. Min uppfattning är att Umeå skiljer sig på ett positivt sätt från en del andra lärosäten genom öppenhet och kollegialitet men att delar av vår verksamhet är skör. Inte när det gäller utbildning – vi har erfarenhet, tradition och kompetens som garanterar en position som ett av landets bättre utbildningsuniversitet. Utmaningen för Umeå på utbildningssidan är att på ett kreativt sätt attrahera studenter på en minskad utbildningsmarknad.
Det är utvecklingen av Umeås forskning som jag är orolig över. Forskning blir mer och mer konkurrenssatt vilket kräver fokusering och prioritering. I internationell jämförelse är Umeå universitet litet och måste därför välja vad man vill bli bra på, annars räcker inte resurserna. Framtiden kommer att visa om Umeå universitet orkar med detta.
Umeå universitet har en annan konkurrensnackdel genom ett regionalt näringsliv som visat sig oförmögen att vara med och direktfinansiera forskning. Näringslivet i regionen gillar Umeå universitet och samverkan med de lokala företagen är utmärkt, men till skillnad från flera andra universitet i landet har vi inte lyckats attrahera större industrikontrakt.
Det finns dock ett lysande undantag. Balticgruppen och Krister Olsson. Balticgruppen kommer under min tid som rektor att ha bidragit med drygt 200 miljoner kronor till vår verksamhet. Detta har skett genom direktfinansierade professurer, donationer, insatser för innovationssystemet och nu senast ett konkret samarbete i form av en hyresrabatt för Konstnärligt campus. Jag vill tacka Krister Olsson för hans bidrag men framförallt för hans entreprenörskap och hans visioner! Kempestiftelsen ska alltid premieras för sin insats, utan dem skulle utvecklingen av naturvetenskap och medicin i övre Norrland stanna.
Andra som förtjänar ett stort tack är Umeås tre kommunalråd, Lennart Holmlund, Marie-Louise Rönnmark och Anders Ågren. Samarbetet mellan universitetet och kommunen är lysande, det finns inga som stödjer sitt universitet bättre än Umeå kommun!
Det är nu dags att lämna över. I slutet av juni tackar jag och mina två prorektorer, Åsa Bergenheim och Ulf Edlund för oss. Vi har kämpat på och förhoppningsvis har vi oftare haft rätt än fel. Att göra fel är en del av ledarskapet, om man inte kan acceptera att det ibland blir fel svarar man inte för ett offensivt ledarskap utan då ägnar man sig åt ren förvaltning. Detta har inte varit vår stil, vi har velat förändra och utveckla, förhoppningsvis har vi utvecklat universitet under de fem år som gått.
Jag byter nu jobb, lämnar Umeå och Umeå universitet men ändå inte. Jag kommer att ha min forskning förlagd till Umeå universitets del av Umeå Plant Science Center. I framtiden hittar ni garanterat inte igen mig i förvaltningskorridorerna men vi kanske syns om ni har vägarna förbi KBC-huset.
Redaktör: Göran Sandberg