NYHET Sveriges äldsta bokförlag besökte nyligen Umeå universitet. Anledningen var att uppmuntra forskare att skriva böcker för en bredare publik. Det borde ha lockat en större skara – av de hundratals som finns att tillgå – än de som nu var på plats. Men sista tåget har inte gått. Det kommer att finnas fler avgångar att hoppa på.
Lars Molin, redaktör, Norstedts förlag
BildPer MelanderSamtalet kom att röra sig kring vad som är stil, form, berättande och inte minst gestaltning; sammanfattat i att det måste finnas en vilja att vara tillgänglig och nå ut
"Egentligen låter det tråkigt” inleder Lars Molin – redaktör på Norstedts – och syftar på rubriken som satts för seminariet: ”Finns det plats för en akademisk sakprosa?”. Han menar att akademisk sakprosa inte bara låter tråkigt, vad är det ens, frågar han retoriskt, det finns ju inte ens som genre?
Det visar sig dock, efter 90 minuter av anföranden, högläsning och samtal, att det som är hans ärende, är raka motsatsen till tråkigt – men mer om det litet senare.
Genom åren har Norstedts givit ut böcker med en viss akademisk fackboksstämpel. Lars Molin nämner bland annat PAN-serien på 1970-talet. Och att det under senare år mest kommit att handla om utgivning av böcker inom historieämnet.
Han nämner vidare hur han själv kom att inspireras av ett besök hos Gyldendal förlag i Oslo, som just hade startat en skrivarskola för att locka till sig och inspirera inte minst akademiker.
Simon Sorgenfrei, docent, Södertörns högskola
BildPer MelanderSimon Sorgenfrei, docent vid Södertörns högskola, som också deltog vid seminariet – som arrangerats av Tomas Lindgren, religionspsykolog vid Institutionen för idé- och samhällsstudier – inflikade att det för honom funnits en drivkraft i att ”… ta ansvar för det offentliga samtalet”.
Tillsammans med Lars Molin har Simon Sorgenfrei därför medverkat i ett samarbete mellan Södertörn och Norstedts som resulterat i en skrivarskola.
Skrivarskolan har letts av Henrik Berggren, journalist och författare, med gästspel av bland annat Magnus Linton, även han journalist och författare, Fanny Ambjörnsson, socialantropolog och genusvetare, Ingrid Carlberg, författare och journalist och Patrik Lindenfors, forskare i biologisk och kulturell evolution. Det var 40 personer som sökte till skrivarskolan. Ingen var naturvetare.
Nu är förhoppningen är att köra skrivarskolan igen, fast nu med möjlighet för forskare från alla Sveriges lärosäten att söka. Det kommer att finnas åtta platser totalt, varav fyra är vikta för folk från Södertörn. Dock kommer föreläsningarna i anslutningen till skrivarskolan att vara öppna, medan seminarierna enbart är för de som går kursen.
Samtalet kom sedan att röra sig kring vad som är stil, form, berättande och inte minst gestaltning; sammanfattat i att det måste finnas en vilja att vara tillgänglig och nå ut.
Här exemplifierades genren och nämndes namn som Elin Anna Labba, journalist (Herrarna satte oss hit), Carlo Rovelli, italiensk teoretisk fysiker (Loop Quantum Gravity), Yuval Noah Hararis, historiker (Sapiens), Martin Hägglund, filosof (Vårt enda liv), Bea Usman, läkare (Expeditionen: min kärlekshistoria) och Patrik Svensson, journalist (Ålevangeliet).
Vid det här tillfället gavs även ett färskt exempel på en fackbok som ges ut i dagarna: Simon Sorgenfreis egen bok De kommer att vara annorlunda svenskar, som är en berättelse om Sveriges första muslimer.
Genom beskrivningar av arbetet och uppläsning ur sin bok, gavs alla närvarande en rad levande exempel på de samtalet kretsat kring: stil, form, berättande och som sagt inte minst gestaltning. Och hur denna genre, till skillnad från strikt akademisk och vetenskaplig prosa, för att nå en bredare publik, behöver hitta sin blandning och vävda form av fakta och berättande.
Tror att de flesta närvarande kände sig inspirerade, trots att det under samtalets gång vid ett par tillfällen nämndes hur denna typ av publicering inte är meriterande.
Ett faktum som Simon Sorgenfrei menade inte behöver verka menligt, eftersom de forskningsarbete man gör kan få olika former: såväl som vetenskapliga artiklar som ett underlag till en fackbok. Och att det är en väg att gå för att påverka ”systemen” att öppna för att populärvetenskapliga verk ska räknas som meriterande.
Och, hur skulle det kunna vara tråkigt – i tider av falska fakta och skruvade sanningar – om ens bidrag skulle öka lusten att läsa, kunskaper att spridas och förståelsen för ens forskningsområde öka – kanske det är så enkelt som att komma på en annan benämning än ”akademisk sakprosa”.
Har du en idé och känner suget att vara med på skrivarskolan är du välkommen att kontakta lars.molin@norstedts.se