NYHET Kriget i Ukraina har pågått i snart ett år och delvis enat Europa, men det kan också sätta punkt för en era av globalisering och internationellt samarbete. – Många önskar stoppa kriget oavsett hur, bara det tar slut, men förhandlingslösningar med den utgångspunkten kan skapa en permanent instabilitet i området, säger fredsforskaren Dzenan Sahovic som reflekterar över året som gått och blickar framåt mot möjliga fredslösningar.
Dzenan Sahovic, universitetslektor vid Statsvetenskapliga institutionen.
BildMattias PetterssonFå hade väntat sig ett storkrig på Europas mark under förra året, men Dzenan Sahovic, docent i statsvetenskap, hör inte till dem som blev förvånade när Ryssland anföll Ukraina den 24 februari 2022.
– Det är sjunde gången under de tjugo sista åren som Ryssland ingriper militärt i något av sina grannländer med förklaringen att man försöker skydda den ryska minoriteten. Parallellerna med krigen på Balkan, som är mitt huvudsakliga forskningsintresse, är slående, säger Dzenan Sahovic.
I sin forskning har han fokuserat på fred och fredsuppbyggnadsprocesser, samt samhällets civila säkerhet och anti-terrorberedskap. När det gäller kriget i Ukraina ser han stora likheter mellan hur Ryssland agerar nu och hur Serbien agerade efter Jugoslaviens sammanbrott, både när det gäller hur man motiverar krigföringen för sin egen befolkning och hur man faktiskt krigar, inklusive urskillningslösa bombningar, attacker mot städer och civila och i slutändan även en typ av etnisk rensning av territorier man kontrollerar.
Det som däremot överraskat Dzenan Sahovic är framför allt att Ukraina stått upp så väl mot ett underpresterande Ryssland och att Europa lyckats hålla en någorlunda enad front gentemot Ryssland.
– Vladimir Putin, världssamfundet och de flesta experter både i öst och väst väntade sig nog att det skulle vara lättare att splittra Europa.
Många befarar att Ukraina egentligen bara är en början på en längre militär kampanj där Ryssland försöker återta platsen som en global supermakt.
– Det som skiljer läget från när Ryssland tog kontrollen över Krim 2014, eller när Ryssland invaderade Georgien 2008, är att de krigen verkar ha betraktats som långt borta i Rysslands bakgård, nästan som interna post-sovjetiska spörsmål mellan forna sovjetiska republiker. Nu har både EU-länder och USA känt ett mycket tydligare och bredare hot mot rådande säkerhetsordning och många befarar att Ukraina egentligen bara är en början på en längre militär kampanj där Ryssland försöker återta platsen som en global supermakt.
Innan jul enades EU om ett nionde sanktionspaket mot Ryssland. Men sanktionerna i sig kommer inte att stoppa kriget eller göra så att Ryssland backar, enligt Dzenan Sahovic.
– Ändå måste de utföras och utökas. Ett fortsatt samarbete med Ryssland är omöjligt idag och framöver kan det även vara nödvändigt att gå ännu längre och bryta alla band med Moskva.
– Utökade sanktioner skulle till exempel kunna bestå av att USA och Europa beslutar om att länder som handlar med Ryssland inte samtidigt kan handla med USA och Europa. Då pratar vi om mycket mer allomfattande sanktioner, även om risken för fördjupade globala konflikter skulle öka i ett sådant scenario, inte minst då detta skulle innebära en stor press på exempelvis Kina och Indien, och i fortsättningen på världsekonomin som helhet.
Europa har med få undantag visat en enad front gentemot Ryssland och gett sitt stöd till Ukraina.
BildTina Hartung/UnsplashEuropas leveranser av krigsmateriel till Ukraina har till viss del förvånat honom, särskilt till en början då exempelvis Sverige beslutade att skicka vapen till krigshärdarna i Ukraina.
– Det är en stor skillnad jämfört med krigen på Balkan där ett fullständigt vapenembargo gällde trots att det fanns en lika tydlig bild av en övermäktig angripare och försvarslösa offer för aggressionen. Där förbjöd man även tredje land att bidra med vapen med motiveringen att enda sättet att stoppa konflikten är att stoppa vapentillförsel, argument som i backspegeln verkar minst sagt märkliga.
– En rimlig tolkning är att världens rika länder följer principerna om ’rätten till försvar’ nu när de känner sig hotade själva, men exakt samma princip verkar inte gälla när oskyldiga civila dör och folkmord begås i konflikter lite längre bort. Då verkar det moraliska valet vara att hålla sig neutral, helt oberoende civilbefolkningens lidande och brott mot internationella lagar.
I nuläget anser Dzenan Sahovic ändå att det är slående att det inte görs ännu större ansträngningar vad gäller vapenleveranser.
Europa levererar krigsmateriel till Ukraina, efterfrågan på vapen är stor.
BildMostphotos– Det ser ut att vara en balansgång, att man kanske skickar det man kan så att Ukraina inte förlorar, men inte heller vinner. Det kan vara så att man gärna ser att Ukraina får övertaget men inte för fort.
– Ja, det här kriget kommer inte att vara över inom en snar framtid. Sommaren 2023 kommer att vara avgörande då både Ryssland och Ukraina har planerat och annonserat offensiver. Ryssland fortsätter att mobilisera, likaså Ukraina som tar emot mer vapen och tränar sin militär i både i hemlandet och utomlands.
– Många önskar stoppa kriget oavsett hur, bara det tar slut, men förhandlingslösningar med den utgångspunkten kan orsaka ett stort mänskligt lidande på längre sikt, eftersom en sådan lösning kan skapa en permanent instabilitet i området. En sådan fredslösning i Ukraina är inte bra för den europiska säkerheten.
Man brukar tala om frusna konflikter, det vill säga en permanent konflikt som varken är krig eller fred.
– Man brukar tala om frusna konflikter, det vill säga en permanent konflikt som varken är krig eller fred. Vi ser det i Georgien och Armenien och på flera andra ställen där Ryssland varit inblandat och medvetet lämnat en permanent instabil situation bakom sig. Ryssland kan syfta till det även i Ukraina.
– Rent logiskt finns det tre scenarier, ett där det går bra för Ukraina, ett där det går bra för Ryssland och ett där det inte går bra för någon av sidorna. Det är tänkbart att Ukraina lyckas med ett par offensiver likt förra året, och kanske tar tillbaka områden i söder samt lyckas skära av förbindelserna som gör det omöjligt för Ryssland att behålla Krim. Om det blir så lutar det åt ett framtida scenario där Ukraina så småningom återtar alla eller nästan alla sina territorier.
– Lika rimligt är det Ryssland lyckas med offensiver, tar de områden som de annekterat illegalt och förklarar kriget avslutat. För att därefter inta en försvarsposition och betraktar alla ukrainska försök att återta områdena som attacker mot Ryssland. Det scenariot är dock inte troligt med tanke på hur de presterat militärt hittills. Det är inte heller rimligt att tro att de kommer att försöka invadera hela Ukraina, i alla fall inte nu, utan det blir i sådana fall en längre paus och sedan ett eventuellt nytt krig.
– De tredje scenariot handlar om att kriget pågår en sommar till och inget av länderna gör stora vinster och att de då tvingas till någon slags förhandlingslösning. Då har vi en situation där delar av det ukrainska territoriet kontrolleras av Ryssland, det förklaras eldupphör och någon typ fredsavtal skrivs under där frågan om den slutgiltiga statusen för de annekterade territorierna skjuts fram i tiden. Det scenariot har likheter med lösningen av Bosnienkriget till exempel, där grundkonflikten egentligen inte blev löst, med stagnation och långsiktiga risker för nya konflikter som följd.
Dzenan Sahovic menar dock att inget av scenarierna betyder slutet på Rysslands anfallskrig en gång för alla.
– Det är svårt att tänka sig att Ryssland vänder på en femöring och går tillbaka till mer vänskapliga relationer med väst, även om Putin skulle försvinna från scenen. Den ryska säkerhetspolitiken har förändrats mer permanent och det finns fog för att de baltiska länderna, Polen, Rumänien, Moldavien med flera, är oroliga för sin säkerhet både på kort, mellan och lång sikt.
– Rysslands agerande i Ukraina har skakat om den europeiska säkerhetsordningen och det finns redan ett antal konflikter i närheten av den i Ukraina, däribland på Balkan. Det som oroar mig är om vissa krafter ser på Ukrainakonflikten med opportunistiska ögon och försöker utnyttja situationen när europeiska säkerhetsordningen är i gungning. Vi har redan sett konflikter blossa upp i Nagorno-Karabach och på gränsen mellan Serbien och Kosovo har det hotats med vapen, och i Bosnien har separatistiska krafter gjort väsen av sig av och till. Sammantaget kan konflikterna bidra till ytterligare instabilitet och det krävs fortsatt och ökat EU-engagemang i dessa regioner i nuläget, säger Dzenan Sahovic.
– Sedan kalla krigets slut har vi haft en period på 30 år med globalisering, internationellt samarbete och utveckling som huvudprinciper på den globala arenan, visserligen med vissa undantag och problem som exempelvis kriget mot terrorismen och krigen på Balkan, men i grunden har det varit en väldigt fredlig period. Kanske kommer vi i vår historieskrivning att se kriget i Ukraina som slutet på den eran. Av olika anledningar ser vi nu en återgång till den gamla tidens tankar om vänner och fiender, där samarbete inte längre är huvudprincipen på den internationella arenan.
– Covid-19-krisen och problem i de globala leveranskedjorna, ny amerikansk utrikespolitik som är protektionistisk och ’america first’ orienterad, Kinas förändrade roll i världspolitiken och världens ekonomi – allt detta riskerar, tillsammans med Ukrainakriget, att vända den globala utvecklingen till det sämre.
Globala målen kan komma att vara svårare att nå i en framtid som kännetecknas av mer fokus på säkerhet.
BildMostphotosDzenan Sahovic menar att anti-globaliseringen vinner mark och stora investeringar i försvar runtom i Europa samt försvarsfrågor tar allt mer fokus från de gemensamma klimatfrågorna.
– Det är svårt att se framför sig betydande klimatavtal när Kina, USA, Ryssland och Europa inte kan enas i andra frågor. Globaliseringen med alla sina brister har kritiserats med rätta, men den har ändå tagit miljarder ur hunger och extrem fattigdom. Milleniemålen uppfylldes före tidtabellen, men de nya Globala målen kan komma att vara mycket svårare att nå i en framtid som kännetecknas av mer fokus på säkerhet.
– Min spaning är att framtiden bär med sig mer regionalt samarbete och mindre globalt samarbete. Huruvida det kan räcka för att fortsätta framåt i arbetet med klimatfrågor och fattigdomsbekämpning är mycket mer osäkert, säger Dzenan Sahovic.
