NYHET Fotbolls-VM står för dörren. Lektor Helena Andersson vid Umeå universitet har ägnat hela sin karriär åt damfotboll; som spelare, som fystränare åt tre olika landslag och i dag som fotbollsforskare. Just nu arbetar hon med en studie som analyserar unga kvinnliga fotbollsspelares tränings- och matchbelastning. Preliminära resultat visar att spelarna springer för lite i hög fart på träning, jämfört med match, vilket kan medföra ökad skaderisk och underprestation när det verkligen gäller.
Helena Andersson kommer ursprungligen från Skellefteå, och började sin fotbollsbana som spelare i Morön BK i hemstaden. Efter en idrottsfysiologiutbildning i Australien, och fotbollsspelande vid sidan av, väntade jobb på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm. Det följdes av en doktorsavhandling vid Örebro universitet om återhämtning efter match för damfotbollsspelare.
Parallellt med avhandlingen jobbade hon som fystränare för ett damallsvenskt lag, som därefter förde henne ut på världsarenan som heltidsarbetande fystränare för damlandslagen i Kina, USA och slutligen Sverige i åtta års tid. Hon har uppdrag för såväl UEFA som Fifa och har varit med vid tre OS-turneringar, två EM och två VM.
Nu är hon tillbaka på den akademiska banan som universitetslektor vid Idrottsmedicin vid Umeå universitet, där hon även undervisar i fysiologi och träningslära, samt är ledamot i Svenska Fotbollförbundets medicinska kommitté.
Meritlistan inom sporten kan alltså göras lång, och även Helenas forskning fokuserar på damfotbollen.
– Jag vill bidra till att damfotbollen utvecklas. Majoriteten av forskning inom fotboll är gjord på män, och den forskning som finns på kvinnor är oftast gjord på seniora spelare, det vill säga spelare på högsta nivå. Inte alls på unga tjejer, berättar hon.
Helena Andersson, lektor vid Idrottsmedicin vid Umeå universitet, forskar om fotboll bland både yngre och äldre utövare.
BildHans KarlssonHelena Andersson ingår just nu i ett forskningsprojekt om tränings- och matchbelastning för unga, kvinnliga fotbollsspelare. Projektet startade 2019 och har försett flicklandslagsspelare i åldern 16–19 år med gps-enheter som loggar deras aktivitet under träning respektive match.
– Vi vill se hur träningsmiljön ser ut för de här unga tjejerna, jämfört med en landskamp, och se om de får tillräckligt med träning för att klara matcherna på den här nivån. Vi utvärderar den externa belastningen: hur långt de springer, hur många sprints de gör, samt hur många start och stopp det blir. Utöver det fyller spelarna i en träningsdagbok, berättar Helena.
Projektet, som är finansierat av UEFA och Svenska Fotbollförbundet, pågår fram till 2024. De första tre årens data visar bland annat att andelen löpning i hög fart, som i projektet satts till distanser över 15 kilometer i timmen, är relativt liten i jämförelse med matchmiljön.
– Jämfört med matchen saknas en del av den höga farten. Om man inte tränar på sprints och högfartslöpning och bara gör det på match, då kan skaderisken öka och man är inte heller förberedd på de fysiska krav som matchen innebär, säger Helena Andersson.
Studien där Helena Andersson medverkar, visar att damfotbollsspelare springer för lite i hög fart på träning jämfört med matchmiljön.
BildJohnérMed de nya resultaten hoppas forskarna kunna bidra till att bättre förbereda damfotbollsspelarna inför matcher, att utveckla träningsmetoderna och minska skaderisken, men också att preppa spelarna för den internationella arenan.
– Man ser i rapporter från FIFA, från senaste VM 2019, att andelen sprint och löpning i hög fart ökar dramatiskt. Spelarna springer mer och snabbare, och gör fler sprints, säger Helena, och fortsätter:
– Damfotbollen har utvecklats mycket, framför allt rent fysiskt. Fotbollsspelarna tränar mer i dag än tidigare och börjar nå sina maximala kapaciteter i högre utsträckning. För om andra springer snabbare måste man träna på att springa snabbare själv, för att kunna vinna mot de bästa, säger Helena Andersson.
Helena forskar också om gåfotboll, en sorts fotboll utan löpning, för seniorer. I en stor dansk studie av vanlig fotboll har man kunnat se stora hälsoeffekter på äldre utövare, som förbättrad syreupptagningsförmåga, styrka, balans och bentäthet.
Helena och hennes kollegors projekt är bland de första att ta en titt på just gåfotboll. Där studeras svenska befintliga gåfotbollsutövare i den äldre åldersgruppen, och i nästa steg ska effekterna mätas på personer som aldrig testat sporten tidigare.
– Vi fann att under en 40-minutersperiod av gåfotboll gick man cirka fyra kilometer i medelintensiv ansträngning, vilket kan jämföras med en rask promenad. Inom fotboll är det också mycket start och stopp, vilket vi tror kan ha god effekt på balans och styrka. Förutom hälsoeffekterna tycker många av utövarna också att de har väldigt roligt och att det är en social sport, säger Helena Andersson.
Världsmästerskapet i fotboll för damer 2023 pågår från den 20 juli till den 20 augusti i Australien och Nya Zeeland.
