Förstå spridningen av djursmitta och förhindra nästa pandemi

Virus kan spridas från djur till människor och fladdermöss är ett exempel på värddjur.

BildJohnér Bildbyrå AB, Jens Rydell

Zoonotisk spillover innebär att en sjukdom eller smittämne överförs från djur till människor. Virus, bakterier eller parasiter som tidigare bara funnits hos djur kan genom förändringar eller kontaktmöjligheter infektera människor. Det sker via direktkontakt med djur, via livsmedel eller genom vektorer som myggor, fästingar eller fladdermöss. Processen är central för uppkomsten av många nya infektionssjukdomar, inklusive pandemier som influensa, SARS, MERS och covid-19.

–  Inom PANDASIA undersöker vi de socio-ekologiska mekanismerna bakom viral zoonotisk spillover. Målet är att identifiera strategier för att minska frekvensen av spilloverfall och risken för pandemier genom bättre kunskap, förberedelser och förebyggande riktade insatser, säger Henrik Sjödin, forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå Universitet.

Särskilt fokus på Thailand

PANDASIA står för "Pandemic Literacy and Viral Zoonotic Spillover Risk at the Frontline of Disease Emergence in Southeast Asia to Improve Pandemic Preparedness" och finansieras huvudsakligen av EU genom Horizon Europe samt av UK Research and Innovation. Det är ett samarbete mellan flera forskningsinstitut i Europa och Thailand, och leds av forskaren Hans Overgaard vid Norges Miljö- och Biovetenskapliga Universitet

–  Projektet är koncentrerat till Sydostasien, med särskilt fokus på att studera förstadier till sjukdomsutbrott i högriskmiljöer i Thailand, där datainsamling och fältstudier kombineras. Vi vill förstå riskerna längs gradienter från naturliga miljöer till landsbygd och stad, där mänsklig aktivitet möter naturliga ekosystem, säger Henrik Sjödin.

Matematisk modell av spridning

Henriks forskningsgrupp i Umeå spelar en central roll i att modellera och analysera de komplexa processerna bakom zoonotisk spillover. För att förstå dessa mekanismer över både tid och rum använder gruppen matematiska och kvantitativa modeller.

–  Vi studerar ekologiska, evolutionära, sociologiska och epidemiologiska faktorer ur ett One Health-perspektiv, som kopplar samman människors, djurs och ekosystems hälsa.

Specifikt utvecklar Henrik och hans kollegor modeller baserade på data och empiriska observationer från de andra forskargrupperna i projektet.

– Våra modeller fungerar både som ett verktyg för att förstå processerna och som en plattform för att simulera scenarier och testa olika strategier för att minska risken för zoonotisk spridning.

Börjar nå resultat

Umeågruppen har varit involverade från början och deltog i arbetet med att utforma ansökan om finansiering från Horizon Europe. Projektet har varit i uppbyggnadsfas men nu börjar forskarna se konkreta resultat. Bland annat har de identifierat flera intressanta forskningsspår som de nu fördjupar sig i.

– Till exempel undersöker vi hur socio-ekologiska faktorer påverkar viktiga värdarters utbredning I relation till antropogena aktiviteter inom tropiska regioner, hur stressnivåer i ekosystem och arter kan öka risken för patogener, samt hur virusegenskaper utvecklas evolutionärt för att möjliggöra spridning mellan arter – inklusive till människor. Samtidigt ser vi fram emot kommande projektfas, där vi förväntar oss fler och tydligare resultat.

Samarbetet kräver kommunikation

Samarbete är avgörande i ett multidisciplinärt projekt som detta. Det kräver god koordination, öppen kommunikation och en vilja att lära av varandra.

– Det är otroligt inspirerande att arbeta tillsammans med experter från olika fält och kombinera våra kunskaper för att nå gemensamma mål. Vi hoppas att forskningen inom projektet med gemensamma krafter kan bidra med konkreta verktyg och riktlinjer för att identifiera och förebygga framtida potentiella pandemier.

Henrik Sjödin har en bakgrund inom ekologi och teoretisk ekologi. Flera av de processer inom infektionsforskning, projektet och i synnerhet inom one-health har tydliga ekologiska aspekter. Det handlar om allt från hur patogener, som virus eller malariaparasiter, interagerar med sin omgivning, till hur socio-ekologiska system fungerar – inklusive samspelet mellan vilda värddjur, sjukdomsvektorer (som myggor), människor och mänskliga aktiviteter.

BildMattias Pettersson