Gabriel Torrens är en av de första med Nobelpristagaren som "patron"

Gabriel Torrens, 'Excellence by Choice' postdoktor i Life science. Gabriel arbetar på Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet

BildMattias Pettersson

Universitetet verkar vara en avantgardistisk plats, med riktigt bra infrastruktur och användbara teknikplattformar för att bedriva forskning på hög nivå.

Gabriel Torrens ingår i professor Felipe Cavas grupp på Institutionen för molekylärbiologi och MIMS vid Umeå universitet. Gabriels forskningsintressen är bakteriell cellväggsbiologi, infektionsbiologi, transkriptomik, utveckling av nya antimikrobiella läkemedel och vätskekromatografitekniker för att öka kunskapen om antimikrobiell resistens.

Berätta om din akademiska bakgrund.

– Jag har en kandidatexamen i biologi och en magisterexamen i mikrobiologi och efter mina studier har jag arbetat inom området antibiotikaresistens och patogenicitet av bakteriella infektioner på universitetssjukhuset Son Espases, i Palma (Spanien). Mitt doktorsarbete – under handledning av Dr. Carlos Juan och Dr. Antonio Oliver – fokuserade på cellväggsåtervinning i bakterien Pseudomonas aeruginosa och sambanden med induktion av β-laktamaser och virulens, genom att använda vätskekromatografitekniker.

– Därefter har jag deltagit i flera olika forskningsprojekt, däribland en studie av funktionella membranmikrodomäner i Staphylococcus aureus för att hindra antibiotikaresistens hos Meticillinresistent S. aureus (MRSA).

Hur kom det sig att du forskar vid Umeå universitet?

– Jag har alltid haft ett speciellt fokus på bakteriers cellvägg. Professor Felipe Cavas grupp har en avancerad kunskapsnivå inom detta område, och jag tycker att Umeå universitet verkar vara en innovativ plats med mycket potential, eftersom den har ett brett utbud av resurser för att utveckla vilken idé som helst. Det är också kopplat till min önskan att fortsätta en akademisk karriär utanför mitt hemland och lära mig nya sätt att arbeta på och komma ur min komfortzon. Å andra sidan tycker jag att Umeå är ett fantastiskt ställe att bo på eftersom jag verkligen tycker om att vara omgiven av naturen och utöva de vintersporter som denna norrländska stad erbjuder.

Vad forskar du om?

– Ett av projekten som jag ska börja med i Umeå handlar om karaktärisering av nya signalvägar i processen när biofilm sprids ut vid infektion av kolerabakterien Vibrio cholera. Ett av huvudmålen är att hitta verktyg för att neutralisera koleraspridning och hitta nya mål med terapeutisk potential. Jag deltar också i ett projekt som ska att utveckla nya strategier för att bekämpa MRSA genom att studera de molekylära mekanismerna som ligger bakom dess resistens.

Vad är utmanande respektive givande med att vara forskare?

– Det är helt klart ett vederhäftigt arbete. Det är utmanande eftersom konkurrensen är mycket hög; att lyckas få sin forskning publicerad innebär både att vara en bra tekniker, en utmärkt författare och också ha många bra idéer. Tålamod, självförtroende och hårt arbete är oumbärligt för att fortsätta på den här vägen. Men det ögonblicket när du upptäcker något som ingen annan på planeten känner till, är verkligen magiskt! Att skapa kunskap är oumbärligt för ett välmående samhälle.

Var ser du dig själv om fem år?

– Jag skulle vilja fortsätta min forskarkarriär och även om jag vet att det är riktigt svårt skulle en framtid som forskningsledare med en egen grupp vara fantastiskt!

Vilket var ditt första intryck av Umeå och Umeå universitet?

– Universitetet verkar vara en avantgardistisk plats, med riktigt bra infrastruktur och användbara teknikplattformar för att bedriva forskning på hög nivå. Staden är verkligen vacker både vinter och sommar och jag tänker njuta av allt den har att erbjuda.

Vad tycker du om att göra på din fritid?

– När jag inte är på kontoret älskar jag att hålla på med alla slags sporter och vara så aktiv som möjligt. Jag behöver också ha kontakt med naturen ofta och jag tror att i Umeå kan det vara möjligt. Jag gillar också att njuta av god mat och vinterns snöiga landskap.

Gabriel Torrens.

BildMattias Pettersson