NYHET Att hitta en plats i vardagen för att få lära sig sydsamiska som en del av sitt arbete visade sig vara centralt för tre förskollärare som intervjuas i en ny studie av David Kroik, doktorand vid Institutionen för språkstudier, Umeå universitet.
BildJohnér Bildbyrå AB, Magnus Ragnvid
Sydsamiska har aldrig varit utdöd, men det har varit lätt att som utomstående få den uppfattningen, då den har varit gömd och inte använts i offentligheten
De tre lärarna är verksamma vid en förskola i den del av Saepmie, det samiska området, som ligger i Norge. Studien visar att en förskola är ett bra exempel på hur man kan arbeta med språkrevitalisering. Studien pekar också på hur man kan arbeta med att göra utbildningssystemet mer anpassat för göra sydsamiskan mer levande i vardagen.
Av de tre intervjuerna skapades skrivna berättelser som skildrar en språkresa. Varje lärare hade en unik resa från att inte kunna egentligen någon sydsamiska alls, till att bli en central person i arbetet ge sydsamiskan en större plats som vardagsspråk för nästa generation.
– Sydsamiska har aldrig varit utdöd, men det har varit lätt att som utomstående få den uppfattningen, då den har varit gömd och inte använts i offentligheten, säger David Kroik.
Det som är speciellt i studien är två saker. Dels att de som fungerar som språkliga förebilder för barnen inte själva lärt sig sydsamiska som barn, utan har gift sig in i familjer där språket används.
Att de blivit del av en samisk gemenskap och fått det professionella mandatet att skapa en språkmiljö för nästa generation samiska barn, något som har gjort att alla tre lärarna lärt sig prata sydsamiska. Samiskan har blivit en del av deras läraridentitet och de använder den aktivt både i arbetet och på fritiden.
Det andra utmärkande resultatet i studien är att hela lärarlaget arbetar ihop för att barngruppen ska fungera så långt som möjligt på samiska.
– Vid många förskolor, speciellt i Sverige, brukar samiskan placeras på en person, en pedagog eller en modersmålslärare eller kanske avgränsas bara till ett rum eller en dag i veckan. Då är samiskan inte en del av hela verksamheten eller en fråga för hela personalen. Det gör att samiskan inte blir levande.
Vid den aktuella förskolan berättade alla lärarna att de kunde och använde sydsamiska. De berättade att de uppmuntrade barnen att använda språket i alla vardagssituationer. De hade under flera år arbetat tillsammans och relationen till den lokala samiska gemenskapen blev mycket viktig för dem. De lärde sig samiska som del av en gemenskap.
Studien pekar på vikten av att skapa fler förskolor där både vuxna och barn kan arbeta med att fortsätta utveckla sydsamiskan som språk. Språkrevitalisering är ett långsiktigt arbete.
– Den här studien visar att man kommit en god bit på vägen, vilket väcker hopp inför framtiden, avslutar David Kroik.
