NYHET Postcovid är ett växande samhällsproblem i Sverige och resten av världen. Vi vet fortfarande väldigt lite om varför vissa drabbas, och hur det kan botas. – Det behövs verkligen mer forskning och en satsning på det här, säger Anne-Marie Fors Connolly, docent i mikrobiologi vid Umeå universitet, som forskar på långtidseffekter av covid-19.
Tusentals svenskar har diagnosticerats med långtidseffekter efter genomgången covid-19-infektion, så kallad långtidscovid eller postcovid. Kunskapsluckorna är ännu stora kring varför sjukdomen uppkommer och exakt hur många som drabbats, då mörkertalet tros vara stort.
– I vår forskning hittade vi närmare 6 400 fall i Sverige, men det är enbart patienter som har fått komma till öppenvården eller slutenvården och har fått diagnosen av läkare. Vi misstänker en kraftig underdiagnostisering, berättar Anne-Marie Fors Connolly, som är docent i mikrobiologi och forskningsgruppledare vid Umeå universitet. Hon jobbar också som ST-läkare.
Hon medverkar i ett stort europeiskt forskningsprojekt där covid-19-effekter på nervsystemet studeras. Under fem år undersöks de neurologiska och psykiatriska långtidseffekter som genomgången covid-19-infektion kan medföra. Umeå universitet är ett av tio lärosäten i sju länder som ingår i projektet.
Hon har även fått finansiering från Vetenskapsrådet, för en stor nordisk studie om postcovid som hon leder med samarbetspartners från Danmark, Finland och Norge.
Anne-Marie Fors Connolly är docent i mikrobiologi och forskningsgruppledare vid Umeå universitet.
BildHans KarlssonI Sverige använder forskarna pseudonymiserade persondata från Folkhälsomyndigheten, Statistiska Centralbyrån (SCB), Socialstyrelsen och Försäkringskassan, och har data föröver nästan en miljon svenska covid-19-fall från pandemins början till slutet av maj 2021. Under den här perioden var merparten av befolkningen inte vaccinerad.
– När man sätter ihop data för alla nordiska länder har vi närmare 27 miljoner individer, med mycket historiska data. Det finns inte på så många andra ställen i världen, berättar Anne-Marie Fors Connolly.
För att få så säkra resultat som möjligt jämförs alla postcovidfall med kontrollindivider i befolkningen: personer som ligger nära i ålder, kön och boenderegion, samt liknande svårighetsgrad av covidinsjuknande. Om forskarna exempelvis tittar på en postscoviddrabbad som behandlats på intensivvårdsavdelning (IVA) för sin covid, jämförs hen med andra covidsjuka som också fått IVA-vård.
– När man behövt intensivvård finns risken att man drabbas av problematik efteråt, enbart på grund av att man har fått IVA-vård. Det vill vi komma runt genom att göra dessa jämförelser och sålla fram vilken typ av problematik som är isolerad till just den här patientgruppen med postcovid.
Många IVA-vårdade hade lättare att få komma in i specialistvården och på så sätt få diagnosen postcovid
Personer som blivit svårt sjuka i covid-19 och behövt inneliggande sjukhusvård löper en kraftigt ökad risk för att få diagnosen postcovid, hela 18 gånger högre enligt datan. De som behövt invasiv ventilation – som respiratorbehandling – löpte en 115-faldigt ökad risk jämfört med de som inte behövde kontakt med specialistvården (öppenvårds- och slutenvårdskliniker).
– Men vi har också varit i kontakt med två patientföreningar, en amerikansk och en med svenska läkare drabbade av långtidscovid, och de berättade att många IVA-vårdade hade lättare att få komma in i specialistvården och på så sätt få diagnosen postcovid, tillägger Anne-Marie.
Det finns också en åldersaspekt, vilket forskarna tror avspeglas i vilka som behövt just IVA-vård. Personer 60–79 år löpte 25 procent högre risk att få långtidscovid än yngre, och över 80 år var risken hela 60 procent.
Kvinnor har högre sannolikhet att insjukna, och personer med andra kroniska sjukdomar som kol löpte också högre risk. Men, detta är enbart siffror från specialistvården, som inte har kartlagt hela patientgruppen med postcovid. Personer med eftergymnasial utbildning verkar drabbas i mindre utsträckning.
Äldre personer är klart högre representerade i statistiken över postcoviddiagnostiserade.
BildMostphotosVad som orsakar postcovid vet man inte riktigt. Det kan vara kvarvarande virus i kroppen, men också att covid-19-insjuknandet medfört allt från blodkärlspåverkan till konsekvenser på mikrobiotan i tarmen. Teorierna är många.
– I och med att vi inte vet mekanismerna bakom och har många symtombilder, och många hypotetiska mekanismer, är det väldigt svårbehandlat, säger Anne-Marie Fors Connolly.
Det finns i nuläget ingen behandling specifikt mot postcovid, enbart mot symtomen.
Patienter med diagnosen lider ofta av neurologiska symtom eller luftvägssymtom. Andfåddhet, trötthet och sjukdomskänsla är vanligt, och det finns en större proportion av långtidscovidpatienter med blodpropp i lungan (lungemboli) än med jämförbara covidpatienter med samma sjukdomssvårighet. Men symtomen kan variera stort, med allt från snabb hjärtrytm och hosta till känselstörning i huden (parestesi) eller lindriga kognitiva störningar, som minnesproblematik eller koncentrationssvårigheter.
Studien är unik på så sätt att man tittar på hela Sveriges befolkning, och att det rör diagnoser som satts av läkare. Det är inga självskattade slutsatser som patienterna själv fått göra. Anne-Marie önskar dock att mer data skulle finnas tillgänglig centralt.
– Den stora svagheten är att primärvårdens data inte finns centraliserad. Det är mycket kunskap och information som vi går miste om. Jag skulle gärna se en långsiktig investering i det.
Det behövs mer kartläggning på alla nivåer för att kunna hjälpa dessa patienter. Man behöver titta på alla delar av vårdkedjan, och fortsätta satsa på forskning för att öka kunskapen om postcovid, menar Anne-Marie Fors Connolly.
– Det är väldigt viktigt att utbilda läkare om det här. När patienten kommer in kan den ha haft besvär ett tag innan den tar sina symtom på allvar och söker vård, då är det viktigt att också bli trodd och få en diagnos. Men det är svårt att diagnosticera något man inte vet något om, så vi behöver kartlägga vad det är som drabbar den här delen av populationen, och förhoppningsvis ta reda på mekanismerna bakom. Då kan vi bättre designa en behandling till dessa patienter. Jag ser det också som en plikt att kunna hjälpa resten av världens patientgrupp med datan vi har i Sverige, säger hon.